:ce!-officin. I allmänhet är professorn
mycket fallen att taga munnen full em moral,
religion och allt detta, som är högst förträff-
ligt när det icke stannar vid blotta orden;
men det är en tydlig brist, att han ej synes
intagen för den afdelningen i moralen, som
forårar kärlek till sanning i fsktiska uppgifter.
Det är endast några dagar sedan han beklagade
sig öfver Posttidningens sätt att förfara emot
honom sjelf i en liten polemik, de begge kon-
servative kollegerna emellan, och hvaruti han
tog sig den friheten att fråga hvar det och
det i hans tidning stod att läsa, hvarför Post-
tidsingen debiterat honom. Han glömde, i den
fart han då var, att hvar och en kan ställa
samma fråga på honom. När han i förra vec-
kan under sin diatrib mot mag. Lundbergson,
inblandade andra personer och påpekade Af-
tonbladet, med patetiska utrop om dem, som
G gudlöshet, näfrätt och annat ondt; på-
mi ban sig icke, att man kunde fordra bho-
nom sjelf till svar för denna utflygt, och bedja
honom säga ex. gr. hvar, till mening eller or-
dalag, vi predikat uppror, våld och näfrätt?
Ytterligare framhåller professorn sin maxim:
alla yrken och näringar i en välbeställd stat
böra prosperera, men ingendera förtrycka den
andran, och uttalar härmed just de liberala
tidningarnes grundsats; men till stöd för den-
samma försvarar han skrån, privilegier, klass-
val, prohibitifsystem, 0. s. v., hvilka just gå
ut på ati lemna en del medborgare särskilda
företräden i samhället, utom dem de kunna
förvärfva sig sjelfve! Att detta är alldeles upp-
och y.edvändt, tycks han dock icke märka!
Ur Nya Skånska Korrespondenten citerar Ti-
dens; P. en strof, der det gamla uppkoket ånyo
förekommer, om det beteende,, som, under
Carl Joaans regering, de liberala tidningarne
läto det krönta hufvudet vederfarasp. Detta är
ett nytt exempel af samma natur. De kon-
servative hafva redan i åtskilliga år snart sagdt
nöt! ut sig på fraser och utrop om Aftonbla
dets anfall mot den aflicne konungens person.
Likväl hafve vi intill denna stund ännu icke
sett, att de varit i stånd framlägga några cita-
tioner ur Aftonbladets alla årgångar, som kunna
bevisa denna beskyllnings sanning; och detta är
äfven naturligt, emedan Aftonbladet alltid höll
sig till regeringssysterset och politiken. Delta
förhil2nde torde också nu mera vera så er-
kändt, att den saken är inför den ö
den beit och hållet utagerad. Imed!ertid börja
den goda professorn och h:ns korrespondersn-
de kusiner nu sin verksamhet med försök att
åstadkomma nya uppkok på samma imaginära
substans, utan att märka, alt dena sppa, hvar-
med han sålunda trakterar sina läsare, är allt-
för miger.
Dessa exempel på taktiken att gå tillväga
med blotta beskyliningar och dikter utan be
vis, äro icke de enda, äfven blott i ifrågava
rande ariikel, som likväl ej ens egentligen skall
angå Afionbladet. Det tillvitas oss t. ex., att
arbeia för införande af republik bär i landet
m. m. — något, som under Esropas närvaran-
de förhållanden i allmänhet, och den politiska
bildningsgrad hvarpå svenska nationen serskildt
under den närvarande generationen befinner
sig, vore en skyhög galenskap) att nu efter-
sträfva.
Head denna sista beskyllning betröffar, så
skole vi för öfrigt ena annan ging yttra oss
mera fullständigt deröfver; för detta tillfälle
torde vara nog med dei framlsgda såsom prof,
att Tiden sjelf drager omsorgen att bekräfta de
omdömrsn vi fällt om dess sannfärdighet.
— I början af detta år omförmäldes i Afton-
bladet, att en elev vid veterinärinrättningen i
hufvud-taden, norrman till födseln, hade hos
Kongl. Sundhetskollegium anfört klagan emot
föreslindarea fir samma inrättning, hr öfver-
direktören cch riddaren Norling, för våldsam
bebandling. Afionbladet lofvade da framdeles
återkomma till rärmare relation om detta mål,
som ännu icke var fullständigt. Sedan hr öf-
verdirektören Norlinzs förklaring nu efter en
längre tid inkommit, och Sundhetskollegium
jemväl meddelat sitt utslag, hafva dessa hand-
lingar jemte några flera blifvit os: tillsända af
klaganden norrmannen Aakre, med anhållan om
deras offentliggörande.
Efter inhemtande af den kännedom, denna
skriftvexling och vidfogade vittnesintyg lemna.
kan man också icke undgå att finna det ifråga-
varande målet ganska märkvärdigt. Hvilka be-
grepp man än må göra sig om förvållandet mel-
lan lärare och elever, förmän och underordnade,
måste man dock stanna vid det omdömet, att
hr öfverdirektören Norling icke i detta hän-
seende synes följa det rättaste, och att han i
sitt bebandlingssätt visat en brutalitet, som icke
kan vara lämplig vid och fördelaktig för eit of-
fentligt läroverk, och som det är påkostande at!
nödgas anmärka hos en man med en annars i
sitt fack så utmärkt, berömd och kunskapsrik
Personlighet.
Vi meddela här det egentligen faktiska al
innehållet i hr Aakres klagoskrift till Kongl
Sundhbetskollegium, de sista dagarna af sitt vi
stande vid bärvarande vetericärinrättning:
Till Kongl. Sundhets-Kollegivm!
Förliden Måndag den 23 Nov. då jag var syssel-
satt med det åliggande jag för dagen hade attupp-
fylla i härvarande veterinärinrättnings stall, inkom
t. f. Direktören för inrättningen, hr öfverdirektöi
Norling och då ej något annat anmärktes än att nå-