:ce!-officin. I allmänhet är professorn mycket fallen att taga munnen full em moral, religion och allt detta, som är högst förträffligt när det icke stannar vid blotta orden; men det är en tydlig brist, att han ej synes intagen för den afdelningen i moralen, som forårar kärlek till sanning i fsktiska uppgifter. Det är endast några dagar sedan han beklagade sig öfver Posttidningens sätt att förfara emot honom sjelf i en liten polemik, de begge konservative kollegerna emellan, och hvaruti han tog sig den friheten att fråga hvar det och det i hans tidning stod att läsa, hvarför Posttidsingen debiterat honom. Han glömde, i den fart han då var, att hvar och en kan ställa samma fråga på honom. När han i förra veckan under sin diatrib mot mag. Lundbergson, inblandade andra personer och påpekade Aftonbladet, med patetiska utrop om dem, som G gudlöshet, näfrätt och annat ondt; påmi ban sig icke, att man kunde fordra bhonom sjelf till svar för denna utflygt, och bedja honom säga ex. gr. hvar, till mening eller ordalag, vi predikat uppror, våld och näfrätt? Ytterligare framhåller professorn sin maxim: alla yrken och näringar i en välbeställd stat böra prosperera, men ingendera förtrycka den andran, och uttalar härmed just de liberala tidningarnes grundsats; men till stöd för densamma försvarar han skrån, privilegier, klassval, prohibitifsystem, 0. s. v., hvilka just gå ut på ati lemna en del medborgare särskilda företräden i samhället, utom dem de kunna förvärfva sig sjelfve! Att detta är alldeles uppoch y.edvändt, tycks han dock icke märka! Ur Nya Skånska Korrespondenten citerar Tidens; P. en strof, der det gamla uppkoket ånyo förekommer, om det beteende,, som, under Carl Joaans regering, de liberala tidningarne läto det krönta hufvudet vederfarasp. Detta är ett nytt exempel af samma natur. De konservative hafva redan i åtskilliga år snart sagdt nöt! ut sig på fraser och utrop om Aftonbla dets anfall mot den aflicne konungens person. Likväl hafve vi intill denna stund ännu icke sett, att de varit i stånd framlägga några citationer ur Aftonbladets alla årgångar, som kunna bevisa denna beskyllnings sanning; och detta är äfven naturligt, emedan Aftonbladet alltid höll sig till regeringssysterset och politiken. Delta förhil2nde torde också nu mera vera så erkändt, att den saken är inför den ö den beit och hållet utagerad. Imed!ertid börja den goda professorn och h:ns korrespondersnde kusiner nu sin verksamhet med försök att åstadkomma nya uppkok på samma imaginära substans, utan att märka, alt dena sppa, hvarmed han sålunda trakterar sina läsare, är alltför miger. Dessa exempel på taktiken att gå tillväga med blotta beskyliningar och dikter utan be vis, äro icke de enda, äfven blott i ifrågava rande ariikel, som likväl ej ens egentligen skall angå Afionbladet. Det tillvitas oss t. ex., att arbeia för införande af republik bär i landet m. m. — något, som under Esropas närvarande förhållanden i allmänhet, och den politiska bildningsgrad hvarpå svenska nationen serskildt under den närvarande generationen befinner sig, vore en skyhög galenskap) att nu eftersträfva. Head denna sista beskyllning betröffar, så skole vi för öfrigt ena annan ging yttra oss mera fullständigt deröfver; för detta tillfälle torde vara nog med dei framlsgda såsom prof, att Tiden sjelf drager omsorgen att bekräfta de omdömrsn vi fällt om dess sannfärdighet. — I början af detta år omförmäldes i Aftonbladet, att en elev vid veterinärinrättningen i hufvud-taden, norrman till födseln, hade hos Kongl. Sundhetskollegium anfört klagan emot föreslindarea fir samma inrättning, hr öfverdirektören cch riddaren Norling, för våldsam bebandling. Afionbladet lofvade da framdeles återkomma till rärmare relation om detta mål, som ännu icke var fullständigt. Sedan hr öfverdirektören Norlinzs förklaring nu efter en längre tid inkommit, och Sundhetskollegium jemväl meddelat sitt utslag, hafva dessa handlingar jemte några flera blifvit os: tillsända af klaganden norrmannen Aakre, med anhållan om deras offentliggörande. Efter inhemtande af den kännedom, denna skriftvexling och vidfogade vittnesintyg lemna. kan man också icke undgå att finna det ifrågavarande målet ganska märkvärdigt. Hvilka begrepp man än må göra sig om förvållandet mellan lärare och elever, förmän och underordnade, måste man dock stanna vid det omdömet, att hr öfverdirektören Norling icke i detta hänseende synes följa det rättaste, och att han i sitt bebandlingssätt visat en brutalitet, som icke kan vara lämplig vid och fördelaktig för eit offentligt läroverk, och som det är påkostande at! nödgas anmärka hos en man med en annars i sitt fack så utmärkt, berömd och kunskapsrik Personlighet. Vi meddela här det egentligen faktiska al innehållet i hr Aakres klagoskrift till Kongl Sundhbetskollegium, de sista dagarna af sitt vi stande vid bärvarande vetericärinrättning: Till Kongl. Sundhets-Kollegivm! Förliden Måndag den 23 Nov. då jag var sysselsatt med det åliggande jag för dagen hade attuppfylla i härvarande veterinärinrättnings stall, inkom t. f. Direktören för inrättningen, hr öfverdirektöi Norling och då ej något annat anmärktes än att nå