Aakre tyst och ödmjuk och slapp således. Aakre
föregaf sig hålla på att svimma, hvarföre han satte
sig på en bänk och bad om vatten, då öfverdirek-
tören yttrade: det är bara tillgjordhet, hvarföre han
ej behöfver något Vatten; pekande med käppen åt
munnen, yttrande: smaka på den der, samt att han
borde hafva af det kärl, som står under sängen ).
Stockkolm den 23 Januari 4847.
Edvard Leonard Bergquist.
!) Besynnerligt nog är att Bergqvist, då mina ytt-
randen anföras i hans förklaring, säger sig varit
antingen så långt ifrån mig, att han ej hört nå-
got, eller ock, på nära håll, ej fattat hvad jag
sägt. Jag är för min del fullkomligt öfvertygad,
att B. förstår språket lika så väl som öfverdirekt.
Norling. Om mina yttranden varit ohböfliga, ha-
de säkert B. fattat eller hört dem bättre.
2) -pHvarvid öfverdirekt. frånslet skärmen, borde B.
Hisanningsenligt hafva tillagt.
3) Hvari bestod detta ovett? Hvarför anför ej B.
det han hörde?
1) Befallning att från gatan indraga och bruka
våld mot en person, ej mera tillydande inrättnin-
gen!
5) Var det första gången extra-judiciel bestraffning
användts af öfverdirekt. Norling?
s) Om detta kärls innehåll egde någon erethisk
kraft och hvarföre det ansågs tjenligt till surro-
gat för vatten af öfverdirekt. — är mig obekant;
men experientia docet är ju en känd sanning?
Då Berent Eriksen Aakre, som sedan förlidne år
med undertecknade samvarit, nu vid sin återresa
till hemlandet önskat vårt yttrande angående de
förhållande, som kamratskap föranleda, så kunna vi
ej annat än a sanningsenligt erkänna, det hans upp-
förande som kamrat på intet vis föranledt att vi ej
af hjertat lemna honom vår vänskapsfullaste väl-
önskan.
Stockholm den 23 Sept. 1847.
Fr. Nörbech, norsk Lege. G. W. Sjöstedt, vet.elef.
V. Rosendahl, vet.elef. Carl Gust. Schulz, vet.elef.
G. M. Löthner, vet.elef. I. Berggren, vet.elef. Fol-
lum, vet.eief. G. Helin, vet.elef. E. L. Bergqvist,
vet.elef. F. Hallander, vet.elef. O. Zanders, vet.-
elef. G. Wirström, vet.elef. G. Granberg, vet.elef.
Mauritz Carlman, vet.elef. C. J. Nordlund, vet.elef.
J. P. Lingbäck, vet.elef. S. Fjestad, vet.elef.x
Sedan läsaren inhemtat innehållet af ofvan-
stående hsndlingar, skall man säkert vara in-
tresserad att erfara, huru Kongl. Sundtetskollie-
gum ytrat sig i den ofvannämnda principfrå-
gan: huruvida läraren vid en publik läroanstalt
äger att, med åberopande af hvad tjenstehjons-
stadgan innehåller sngående rättighet för hus-
bonde att tilldela tjenare husaga, behendla sko-
lans clever såsom tjenstehjon. Sundhetskollegii
beslut lyder som följer:
Kongl!. kollegium har handlingarne i detta mål
sig föredragas låtit, och af dem hufvudsakligen in-
hemtat: att Aakre, hvilken den 23 November förli-
det år varit i sin egenskap af etef vid inrättningen
anställd till tjenstgöring uti stallet derstädes och
specielt att vårda ett der intaget sjukt hästkreatur,
skall, enligt hvad uppgifvet blifvit, åsidosatt sin
skyldighet derutinnan, hvilket föranledt hr öfverdi- :
rektören Norling att förehålla Aakre sin försumlig-
het; att då Aakre i anledning deraf bemött hr öf-
verdirektörens tillrättavisning med otillbörliga ut-
tryck, hr överdirektören funnit sig mnödsakad att,
med den rättighet han förmenat sig af reglementet
ega, tilldeta Aakre extra-judiciel bestraffning medelst
några örfilar; att, enär vid ett ytterligare samman-
träffande red Aakre, denne fortfarit uti ohöfviska
ordalag, hv öfverdirektören ånyo gifvit honom några
slag; bestridande hr öfverdirektören i öfrigt hvad
Aakre emot honom anfört, såsom ock att Aakre
blifvit från inrättningen bortkörd, emedan han sjelf-
villigt derifrån bortgått, hvilket hr öfverdirektören
så mycket mindre ansett sig böra förhindra, som
Aakre icke ansågs ega egenskaper för veterinäryrkets
lärande.
Hvad sålunda förekommit, har Kongl. kollegium
i öfvervägende tagit, samt anser sig endast tillkom-
ma att ifrågavarande klagomål upptaga, så vidt det
ur disciplivär synpunkt kan betraktas och således
att bestämma dels huruvida Aakre, genom den ho-
nom af br öfverdirektören Norling tillvitade försum-
lighet, enligt 43 i Kongl. reglementet för veteri-
närinrättningen i Stockholm den 28 Maj 1824, bör
från inräitningen skiljas ; dels ock huruvida hr öf-
verdirektören såsom inrättningens styresman i när-
varande fall handlat i öfverensstämmelse med sin i
samma nådiga reglemente utstakade tjenstepligt el-
ler densamma öfverskridit. Hvad således den förra
frågan angår, så ehuru. Kongl. kollegium icke vill
ifrågasätta, det ju Aakre, på sätt hr öfverdirektören
uppgifvit, ejort sig skyldig till någon uraktlåtenhet
vid vården om den i handlingarne omnämnda sjuka
häst; likväl och då hvarken häraf eller af hvad för
öfrigt mot Aakres uppförande nu blifvit anfördt,
anledning förekommit att Aakre från inrättningen
skilja, derom ej eller anmälan i föreskrifven ordning
skett, ty anser Kongl. kollegium Aakre böra tillåtas
ait af undervisningen fortfarande sig begagna. Be-
På
träffande det sätt, på hvilket hr öfverdirektören Nor-
ling gålt tillväga vid Aakres tillrättavisande, kan
Kongl. kollegium icke annat än detsamma ogilla,
såsom icke allenast i hög grad olämpligt och mot
gällande reglemente stridande, utan äfven destomera
betänkligt, som -af hr öfverdirektören Norlings af-
gifna förklaring det vill synas, som ansåge han sig
ega förment! stöd af reglementet, att efter eget godt-
finnande tilldela eleverne vid inrättningen kroppslig
aga, då de likväl ingalunda böra betraktas såsom i
något fal! ställde under tjenstebjonsstadgan.
Skulle åter eleven Aakre vilja fortsätta sitt på-
stående om serskildt ansvar och ersättning för den
nu öfver ade misshandlingen, må han derom, ef-
ter befo het, sin talan å ort och ställe, som ve-
derbör, kildt utföra.
Den härmed missnöjde eger att hos Kongl. Maj:t
anföra uaderdåniga besvär, hvilka böra till Kongl.
eklesiastik departementets kanslieexpedition inom kl.
tolf å trettionde dagen efter häraf erhållen del in-
gifvas. Ar och dag som ofvan skrifvet står.
Er. an Edholm. M. af Pontin. D. Ekelund.
J. Ekströmer. Carl Thelning.
: J. Ljungberg.
Erioron af Aakre vid förestående utslag:
Då jag af Kongl. Sundhetskollegii utslag, hvilket
endast eniigt reglementet disciplinärt hehandlat of-
vanstående mål, blifvit tillerkändt rättvisa samt hän-
vist att vid laga forum fortsätta mina påståenden,
ehvad det rent kriminela angår; så får jag härmed
öppet förklara, att jag efterskänker denna mig till-
erkända ritt ty det har; aldrig varit af oförsonlighet
eller hämdkänsla, jag beifrat min sak, utan fast mer
i öfvertygeisen om mitt oskyldiga lidande och i be-
cäret att visa. det äfven den underordnade vederfa-
mm a Ir: Ar a
— ÅA p-— —-— — —iS AA RR