Aakre tyst och ödmjuk och slapp således. Aakre föregaf sig hålla på att svimma, hvarföre han satte sig på en bänk och bad om vatten, då öfverdirektören yttrade: det är bara tillgjordhet, hvarföre han ej behöfver något Vatten; pekande med käppen åt munnen, yttrande: smaka på den der, samt att han borde hafva af det kärl, som står under sängen ). Stockkolm den 23 Januari 4847. Edvard Leonard Bergquist. !) Besynnerligt nog är att Bergqvist, då mina yttranden anföras i hans förklaring, säger sig varit antingen så långt ifrån mig, att han ej hört något, eller ock, på nära håll, ej fattat hvad jag sägt. Jag är för min del fullkomligt öfvertygad, att B. förstår språket lika så väl som öfverdirekt. Norling. Om mina yttranden varit ohböfliga, hade säkert B. fattat eller hört dem bättre. 2) -pHvarvid öfverdirekt. frånslet skärmen, borde B. Hisanningsenligt hafva tillagt. 3) Hvari bestod detta ovett? Hvarför anför ej B. det han hörde? 1) Befallning att från gatan indraga och bruka våld mot en person, ej mera tillydande inrättningen! 5) Var det första gången extra-judiciel bestraffning användts af öfverdirekt. Norling? s) Om detta kärls innehåll egde någon erethisk kraft och hvarföre det ansågs tjenligt till surrogat för vatten af öfverdirekt. — är mig obekant; men experientia docet är ju en känd sanning? Då Berent Eriksen Aakre, som sedan förlidne år med undertecknade samvarit, nu vid sin återresa till hemlandet önskat vårt yttrande angående de förhållande, som kamratskap föranleda, så kunna vi ej annat än a sanningsenligt erkänna, det hans uppförande som kamrat på intet vis föranledt att vi ej af hjertat lemna honom vår vänskapsfullaste välönskan. Stockholm den 23 Sept. 1847. Fr. Nörbech, norsk Lege. G. W. Sjöstedt, vet.elef. V. Rosendahl, vet.elef. Carl Gust. Schulz, vet.elef. G. M. Löthner, vet.elef. I. Berggren, vet.elef. Follum, vet.eief. G. Helin, vet.elef. E. L. Bergqvist, vet.elef. F. Hallander, vet.elef. O. Zanders, vet.elef. G. Wirström, vet.elef. G. Granberg, vet.elef. Mauritz Carlman, vet.elef. C. J. Nordlund, vet.elef. J. P. Lingbäck, vet.elef. S. Fjestad, vet.elef.x Sedan läsaren inhemtat innehållet af ofvanstående hsndlingar, skall man säkert vara intresserad att erfara, huru Kongl. Sundtetskolliegum ytrat sig i den ofvannämnda principfrågan: huruvida läraren vid en publik läroanstalt äger att, med åberopande af hvad tjenstehjonsstadgan innehåller sngående rättighet för husbonde att tilldela tjenare husaga, behendla skolans clever såsom tjenstehjon. Sundhetskollegii beslut lyder som följer: Kongl!. kollegium har handlingarne i detta mål sig föredragas låtit, och af dem hufvudsakligen inhemtat: att Aakre, hvilken den 23 November förlidet år varit i sin egenskap af etef vid inrättningen anställd till tjenstgöring uti stallet derstädes och specielt att vårda ett der intaget sjukt hästkreatur, skall, enligt hvad uppgifvet blifvit, åsidosatt sin skyldighet derutinnan, hvilket föranledt hr öfverdi: rektören Norling att förehålla Aakre sin försumlighet; att då Aakre i anledning deraf bemött hr öfverdirektörens tillrättavisning med otillbörliga uttryck, hr överdirektören funnit sig mnödsakad att, med den rättighet han förmenat sig af reglementet ega, tilldeta Aakre extra-judiciel bestraffning medelst några örfilar; att, enär vid ett ytterligare sammanträffande red Aakre, denne fortfarit uti ohöfviska ordalag, hv öfverdirektören ånyo gifvit honom några slag; bestridande hr öfverdirektören i öfrigt hvad Aakre emot honom anfört, såsom ock att Aakre blifvit från inrättningen bortkörd, emedan han sjelfvilligt derifrån bortgått, hvilket hr öfverdirektören så mycket mindre ansett sig böra förhindra, som Aakre icke ansågs ega egenskaper för veterinäryrkets lärande. Hvad sålunda förekommit, har Kongl. kollegium i öfvervägende tagit, samt anser sig endast tillkomma att ifrågavarande klagomål upptaga, så vidt det ur disciplivär synpunkt kan betraktas och således att bestämma dels huruvida Aakre, genom den honom af br öfverdirektören Norling tillvitade försumlighet, enligt 43 i Kongl. reglementet för veterinärinrättningen i Stockholm den 28 Maj 1824, bör från inräitningen skiljas ; dels ock huruvida hr öfverdirektören såsom inrättningens styresman i närvarande fall handlat i öfverensstämmelse med sin i samma nådiga reglemente utstakade tjenstepligt eller densamma öfverskridit. Hvad således den förra frågan angår, så ehuru. Kongl. kollegium icke vill ifrågasätta, det ju Aakre, på sätt hr öfverdirektören uppgifvit, ejort sig skyldig till någon uraktlåtenhet vid vården om den i handlingarne omnämnda sjuka häst; likväl och då hvarken häraf eller af hvad för öfrigt mot Aakres uppförande nu blifvit anfördt, anledning förekommit att Aakre från inrättningen skilja, derom ej eller anmälan i föreskrifven ordning skett, ty anser Kongl. kollegium Aakre böra tillåtas ait af undervisningen fortfarande sig begagna. BePå träffande det sätt, på hvilket hr öfverdirektören Norling gålt tillväga vid Aakres tillrättavisande, kan Kongl. kollegium icke annat än detsamma ogilla, såsom icke allenast i hög grad olämpligt och mot gällande reglemente stridande, utan äfven destomera betänkligt, som -af hr öfverdirektören Norlings afgifna förklaring det vill synas, som ansåge han sig ega förment! stöd af reglementet, att efter eget godtfinnande tilldela eleverne vid inrättningen kroppslig aga, då de likväl ingalunda böra betraktas såsom i något fal! ställde under tjenstebjonsstadgan. Skulle åter eleven Aakre vilja fortsätta sitt påstående om serskildt ansvar och ersättning för den nu öfver ade misshandlingen, må han derom, efter befo het, sin talan å ort och ställe, som vederbör, kildt utföra. Den härmed missnöjde eger att hos Kongl. Maj:t anföra uaderdåniga besvär, hvilka böra till Kongl. eklesiastik departementets kanslieexpedition inom kl. tolf å trettionde dagen efter häraf erhållen del ingifvas. Ar och dag som ofvan skrifvet står. Er. an Edholm. M. af Pontin. D. Ekelund. J. Ekströmer. Carl Thelning. : J. Ljungberg. Erioron af Aakre vid förestående utslag: Då jag af Kongl. Sundhetskollegii utslag, hvilket endast eniigt reglementet disciplinärt hehandlat ofvanstående mål, blifvit tillerkändt rättvisa samt hänvist att vid laga forum fortsätta mina påståenden, ehvad det rent kriminela angår; så får jag härmed öppet förklara, att jag efterskänker denna mig tillerkända ritt ty det har; aldrig varit af oförsonlighet eller hämdkänsla, jag beifrat min sak, utan fast mer i öfvertygeisen om mitt oskyldiga lidande och i becäret att visa. det äfven den underordnade vederfamm a Ir: Ar a — ÅA p-— —-— — —iS AA RR