outeradekammaren beviljadt anslag till inrikes-
och jordbruks-departementet.
RIKSDAGSMANNA-VALEN.
Wimmerby stad har förenat sig med Linkö-
ping, om boktryckaren, mag. Palmer.
Som vi efter Jönköpingsbladet infört den
oriktiga uppgift, att den för Östbo härad valde
riksdagsfullmäktigen skulle heta Andr. Bongts-
son Spångberg, få vi härmed rätta densamma,
emedan namnet endast är Anders Bengtsson.
Bostaden är dock riktigt uppgifven.
Efter anförda besvär öfver att vid valet
till riksdagsman för Jemtlands norra dom-
saga, elektorerna först valt bonden Jonas Ers-
son i Dille, men sedan anmärkning emot ho-
nom blifvit gjord, valt Erik Nilsson i Östbac-
ken, har Konungens Befallningshafvande i Jemt-
lands län förklarat Jonas Ersson ega, att som
fullmäktig vd riksdagen sig inställa.
— Götheborgs Handels- och Sjöfarts-tidning
har en korrespondensartikel, daterad Arvika d.
40 dennes, som bland annat innehåller några
detaljupplysningar anzående en nyligen i Brun-
skogs pastorat utförd väganligening, som lärer
vara alldeles misslyckad. Korrespondenten ytt-
rar sig härom som följer:
H. M. Konungen skall, efter hvad det berättas,
hafva varit högst förtörnad öfver den misslyckade
nya väganläggningen genom Brunskogs pastorat, och
högstdensamme lärer uti ganska allvarliga ordalag
gifvit denna sin obelåtenhet tillkänna. Sådant kun-
de också enhvar, som rest den nya vägen, vänta sig;
ty sällan har man väl sett ett i så hög grad miss-
lyckadt företag. Förslaget visar, bland annat, att
vägen icke finge docera mer, än en aln på 20, och
nu lärer den luta öfver 2:ne alnar. Imedlertid ko-
star denna väg staten omkring 11,000 och Jösse hä-
rad 20,000 rdr, allt banko, och man har till ersätt-
ning för detta betydliga kapital — en sämre väj
än förut. Väl om detta kunde väcka på vederbö-
rande, att framdeles med mera uppmärksamhet följa
dylika företag. och att en annan norm måtte kom-
ma att följas i och för vägutstakningar i allmänhet
samt uppsigten öfver arbetena, så att icke hädan-
efter, som hittills, största delen af anslagen åtgå till
aflöning åt tjenste- och besigtningsmän, och det ar-
ma folket nästan ensamt får betala fiolerna!
Samma korrespondent meddelar efterstående
rätt nätta notis, som säkert skall läsas med nöje:
Såsom en kuriositet må nämnas, att en gammal,
ogift gumma från Elgå socken presenterade H. M.
Drottningen ett par af henne sjelf konstrikt sticka-
de bomullsvantar och ett par armmuddar. Så väl
presentens ovanlighet, som gummans frispråkighet
roade Hennes Maj:t på det högsta. Samtalet, som
fortsaltes en längre stund, var rätt interessant att
åhöra, och må deraf endast nämnas, att gumman,
bland annat, i det hon pekade på Prinsessan, frå-
gade: Å dä hännas dotter? Hennes Maj:t, road
af frågan, besvarade den med pja, och tillade, vi-
sande på Prinsarne, der ser ni mina söner och der
borta står Kungen; hvarvid gumman, under en
sorts hänryckning, sammanknäppte sina händer och
utropade: Nå harri Gud, hva dä va rolit att få se
dä höga Harrskape! — Då gumman förklarat, att
hon icke vore i behof, och att det således icke va-
rit i ändamål att få penningar, som hon infunnit
sig, så erbjöd Hennes Maj:t icke heller någon be-
talning, utan tackade gumman hjertligt, i det hon
klappade henne på axeln för gåfvan, den hon lof-
vade att med nöje begagna, samt bad gumman
dröja en stund derute. Förtjust öfver de vänliga
uttrycken, utropade den gamla, under en djup nig-
ning: Gud välsigne dä höge Harrskape! Efter en
stunds förlopp öfverlemnade Prins Gustaf åt gum-
man, som, efter befallning, dröjt på gången, tven-
ne dukater, med begäran att hon ville gömma dem
såsom ett minne af Kungen och Drottningen.
— Götheborgstidningen berättar, att en tomt
vid Lilla torget derstädes, med hus och tomt
åt Nordliden, blifvit af stadsmäklaren Bl-y in-
ropad för 44.073 rdr 46 sk. bko, såsom det
säges för H. M. Konungens eller någon af
Prinsarnes räkning, och att nämnde tomt lärer
komma att oförtövadt bebyggas till bostad för
dan Kanocl farnsilion