duk, som hon genast gömde i barmen. Fånz-
vaktaren såg väl straxt tillbak2, men manöverr
var redan gjord och undföll hans uppmärksam-
het. Dn gamle mannen yttrade ännu någa
o:d och tog derpå af:ked.
Så snart Jack blifvit lemnad allena med Ed.
geworih Bess, utbrast han i ett högt skratt a!
förnöjelse.
Blueskin är ändå en vän inöden,, sade han;
så excellent han var förklädd! men jag igen-
kände honom likväl genast. Har han gifvit er
verktyg ?)
Det har hanv, svarade Bess och tog fram
näsduken.
Bravol, ropade Sheppard, medan han un-
dersökte innebållet, som bestod ien fil, en mej-
sel, två eller tre handborrar och en syl. Jo-
nathan Wild skall bli varse att det ej är lätt
att qvarhålla mig i fingelse. Så sannt han ännu
lefver skall jag, innan solen går opp, göra ho-
nom ett besöx i Old-bailey. Och då vill jag
betala al:a gamla skulder. Det är nästan värdt
att bli satt i fängelse, för att ba det nöjet att
rymma. Jag får nu tillfälle att visa min talang.
Medan han fortfor i denna ton gömde han
sorgfälligt undan verktycen.
Om fångvaktaren fatt.t några misstankar mo:
den gamle mannen, kunde Jack ej veta; men
säkert är, att han denna afton var mer än van-
ligt sträng 1 sin undersökning af crresten. Då
han likväl, efter att bafva på det nogas:e visi-
terat både rummet och fångarne, ingenting upp-
täckte, gick han temligen tillfredsställd sin vig.
Så snart Jack var säker att ej mera störas,
började han sitt arbete, och med tillljelp af
filen rade hen inom en tiuma befrist sig från
sina fjettrar. Ucder:tödd af Bess, kläitrade han
derefter opp till fönstret, som, efter hvad redan
blifvit berättadt, var försedt med ovanligt tjoc-
ka jerngaller och en stark ekbjelke tvärs öfver.
Blotta äsynen af dessa hinder skulle bafva ned-
slagit en mindre modig själ än Sheppards —
men hans oörskräckthet -kunde af ingenting
besegras, Han företog således det mödosamma
arbetet, och med förundransvärd ansträngning
lyckades han fila af två jerngaller. Just då hen