duk, som hon genast gömde i barmen. Fånzvaktaren såg väl straxt tillbak2, men manöverr var redan gjord och undföll hans uppmärksamhet. Dn gamle mannen yttrade ännu någa o:d och tog derpå af:ked. Så snart Jack blifvit lemnad allena med Ed. geworih Bess, utbrast han i ett högt skratt a! förnöjelse. Blueskin är ändå en vän inöden,, sade han; så excellent han var förklädd! men jag igenkände honom likväl genast. Har han gifvit er verktyg ?) Det har hanv, svarade Bess och tog fram näsduken. Bravol, ropade Sheppard, medan han undersökte innebållet, som bestod ien fil, en mejsel, två eller tre handborrar och en syl. Jonathan Wild skall bli varse att det ej är lätt att qvarhålla mig i fingelse. Så sannt han ännu lefver skall jag, innan solen går opp, göra honom ett besöx i Old-bailey. Och då vill jag betala al:a gamla skulder. Det är nästan värdt att bli satt i fängelse, för att ba det nöjet att rymma. Jag får nu tillfälle att visa min talang. Medan han fortfor i denna ton gömde han sorgfälligt undan verktycen. Om fångvaktaren fatt.t några misstankar mo: den gamle mannen, kunde Jack ej veta; men säkert är, att han denna afton var mer än vanligt sträng 1 sin undersökning af crresten. Då han likväl, efter att bafva på det nogas:e visiterat både rummet och fångarne, ingenting upptäckte, gick han temligen tillfredsställd sin vig. Så snart Jack var säker att ej mera störas, började han sitt arbete, och med tillljelp af filen rade hen inom en tiuma befrist sig från sina fjettrar. Ucder:tödd af Bess, kläitrade han derefter opp till fönstret, som, efter hvad redan blifvit berättadt, var försedt med ovanligt tjocka jerngaller och en stark ekbjelke tvärs öfver. Blotta äsynen af dessa hinder skulle bafva nedslagit en mindre modig själ än Sheppards — men hans oörskräckthet -kunde af ingenting besegras, Han företog således det mödosamma arbetet, och med förundransvärd ansträngning lyckades han fila af två jerngaller. Just då hen