lig — lång, smal, fyllig, och af den behagliga-
ste l-dighet; — derjemte hade hon de klaraste
mörkblåa- ögon, som täflade med stjernorna i
glans. Då den främmande inträdde, satt hon
vid fönstret, ifrigt sysselsatt med sin söm,
Min hustru och dotters, sade snickaren och
presenterade dem för sin gäst.
Fru Wood, hvars beundran för manlig skön-
het var ännu lika stor som förr, betraktade den
unge mannens välbildade gestalt och helsade
på honom mycket höfligt.
Winifreds belsving var artig, men mera fråm-
mande, och sedan hon uppfyllt detta åliggande,
återtog hon sitt arhete.
Denne herre medför underrättelser ifrån en
gammal vän, sade snickaren.
Jaså! ifrån hvem kon det vara? frågade
hans hustru.
Ifrån en som ni kanhända läng:sedan har
glömt,, svarade främlingen, men som aldrig
kan förgäta den ömhet, hvarmed han blifvit
bemött så väl af er, som af eder förträfflige
man.
Vid ljudet af denna röst flydde hvar enda
blodsdroppa från Winifreds kinder, och arbe-
tet, hvarmed hon var sysselsatt, föll ur hennes
händer.
— Jag har ett tecken att öfverlemna till er
fortor främlingen och vände sig till den unga
flickan.
Till mig? uttalade hon med knappt hörbar
röst och drog djupt efter andan.
I Detta låsn, sade han och tog fram en liter
guldpjes, som han bade hänganda i ett svar
band på bröstet, och lemnade det i hennes hand
pkommer ni ihig det ännu ?,
I Jal jal ropade Winifred.
Å yEvad betyder allt detta? frågade Wood mec
förvåning.
I Känner ni inte igen mig, far? sade den un:
ge mannen, i det hen gick fram till honom