blott 425 om året, hvilket på ett antal af
60,000 är nära nog detsamma som intet. Der-
emot är den utsökta summan de första fyra
åren blott 453,609,294, men de fyra sednare
16,926,751 rdr. Ser man på personalförhål-
landerna, så blir tillvexten ännu betydligare.
Under de fyra första utkräfdes nemligen hos
ridd. och adeln i 29252 poster 607,462 rdr,
men de fyra följande i 2459 poster 931,442.
Hos ståndspersoner de fyra första i 34,247 po-
ster 4,626,545 rdr, men de fyra sednare i
353,945 poster 3,343,142 rdr, och hos bem-
mansegzare och brukare de fyra första i 1441,442
poster 7,242,524, men de fyra sednare i 143,099
poster 9,585,105. Således hos alla de något
egande en förökning både i fordringarnas an-
tal och belopp. Minskningen i båda delarna
har deremot inträdt hos torpare och tjenste-
hjon, d. v. s hos sådana, der det ej lönade
mödan alt utsöka något. De fyra första årea
utkräfdes nemligen hos dem i 63,398 poster
1,132,963 rdr, men de fyra sednare i 359,329
poster 41,067,062. Ser man på tabellen öfver
intecknad och försåld fast egendom, så visar
denna, att under de tio åren 1833 — 4842 hafva
inteckningar i ridd. och adelns egendom tzgits
för 1,638,476 rdr mer än den dödade; i stånds-
personers för 41,874,254 rdr mer och i allmo-
gens 2,695,785 rdr mer än den dödade. Här-
vid bör dock anmärkas, att af denna siffra
icke får dragas någon fullkomligt tillförlitlig
slutföljd till en lika stor högre intecknings-
summa, ty dels förgäter mången, särdeles bland
allmogen, att låta döda betalta inteckningar,
dels tages ofta inteckning i en egendom för att
köpa en annan eller i den man köper. En
annan uppgift visar, att för det sistnämnda å-
ret, 41842, har ridd. och adeln sålt egendom
för 4,306,456 mer än den köpt; häraf hafva
ståndspersoner köpt för 340,590 och allmogen
för 996,0635 rdr. När man nu vet, att unge-
får enahanda förhållande egt rum i minga år,
så kommer man till det resultat, alt rikets
första stånd årligen minskar sin egendom, att
förlägenheten hos detsamma blir årligen större,
att ståndspersonerna väl något öka sin egen-
dom liksom allmogen, men att lagsökningarna
hos båda tilltaga. Detta förklaras sålunda, att
rikedomen eller förmögenheten vexer på nå-
gra få händer, men fattigdomen, det ekonomi-
ska obeståndet, tilltager hos den ojemförligt
större mängden, ty ett bondestånd, bestående
af omkring 200,000 medlemmar, hos hvilket
årligen några och trettio tusen lagsökningar
ske för sammanlagda två millioner riksdaler,
och der sjelfva tjenstehjonen lida af en dylik
svårighet, der måste den ekonomiska trefnaden
icke vara hemmastadd, och dess förlägenhet
mera ökas än minskas derigenom, att några få
bland dess medlemmar höja sig till possessio-
nater.
Det oundgängliga vilkoret för ett lands väl-
befinnande, således för dess inre och yttre
styrka: ett någorlunda allmänt spridt välstånd
bland alla klasser, fattas då för närvarande i
Sverige. För denna bedröfliga sanning talar
ännu mer än den statistisha siffran det ty värr
allt för väl kända förhållandet, att den stora
mängden befinner sig i brydsamma omständig-
heter, att ekonomiskt obestånd, bekymmer,
förlägenhet, vinglerier, deraf följande inverk-
ningar på karakteren, opålitlighet, lösliga grund-
satser, lättsinnighet, ytlighet och flärd äro så
allmänna, att de, hos hvilka de icke träffas,
nära nog höra till undantagen; att man i denna
tidpunkt af inre fattigdom prålar med en yta
af rikedom och glans, som icke träffas hos vida
förmögnare folk; att man med ett slags varg-
hunger ovpphörligt jagar efter nöjen, ej för det
man verkligen har råd dertill, utan derföre att
man söker döfva sina bekymmer och bedraga
verlden med en grann fernissa, som skall un-
dandölja det inneboende eländet. Denna flärd,
denna opålitlighet är icke bosatt endast i huf-
vudstaden; de hafva trängt ned till landets af-
lägsnaste vrår, och det är en allmänt känd sak
för hvar och en, som har några financiella re-
lationer i landsorterna, att det knoppt nog lö-
nar mödan derstädes uppgöra några affirer, om
det ej kan ske i kontant handel, emedan för-
bindelser och löften icke aktas och äfven la-
gens handräckning är vansklig att anlita, om
man icke bor på stället ).
Och detta eger rum efter en mer än trettio-
årig fred och i ett konstitutionellt samhälle!
Hvad kan vara orsaken?
Härtill svarar jag: det är ej nog med att
ega fred, man måste veta att draga nytta af
freden. Det är ej nog med att folket deltar i
styrelsen, det är nödvändigt att ett klart för-
stånd och en stadgad vilja ega inflytelse derpå,
dessa må befinna sig hos regeringsmakten eler
hos folkmakten. Låtom oss nu se huru dessa
båda vilkor blifvit uppfyllda. VESA (Forts.)
) På det som förf. här yttrar tillämpa vi äfven den
i föregående not gjorda anmärkning, att färgerna
ostridigt äro för mörka, och att om målningen är
sann om hvad som har varit, så måtte likväl
kulminationspunkten vara passerad.
PREUSSEN OCH TYSKLAND.
(Forts. fr. J4 2416.)