— Det fägnar oss att i dagens Dagl. Alle-
handa under titel: Intresset för Representa-
ionsfrågan, läsa en artike!, som utvisar på det
hela samma tänkesätt i ämnet, dem vi alltid
omfattat och flera gånger med andra ord ut-
talat. Saken är i sig sjelf sådan, att den säkert
af hvar och en måste varmt behjertas. En
historik genomgås om orsakerna hverföre man
före 1844 års riksåag hyste ett så starkt del-
tagande för representationsreformen, cch till
hvad grad eller på hvad grund detta sedermera
betydligen afsvalnat. Mot slutet säger D. A.:
Det säkra är, att ett misstroende mot Regerin-
gen i denna fråga uppstått, att hoopet om hennes
kraftiga medverkan till ett godt resultat till stor del
försvunnit, ja, att till och med tron på hennes all-
varliga och uppriktiga vilja i detta hänseende be-
tydligen försvagats. Nåväl! kan man då undra öf-
ver den modstulenhet och tystnad, som inträdt i de
glada förhoppningarnes och rörelsens ställe? Svenska
folket är icke något otacksamt och obändigt folk.
Det både aktar och vördar sin Regering, då den är
aktning och vördnad värd, och det erkänner och
tror utan tvifvel, hvad vår nuvarande styrelse angår,
att nationen har och får henne att tacka för gan-
ska många vigtiga sociala och legislativa förbättrin-
gar, för rättvisa och förstånd i många befordringar,
för tro och heder, för humanitet och vårdnad om
folkets uppfostran och bildning. Man må derföre
ej undra, att man ännu icke börjat högljudt knota
eller att man icke på Konungens resor i landsorten
till Hans Majestät och hans omgifning, eller eljest,
öppet framfört de anledningar till missnöje, som
utan tvifvel en ganska stor del, äfven af Regerin-
gens vänner, anser sig äga, i afseende på hennes
ställning till, vi upprepa det, landets lifsfråga och
det slags politik, hvartill hon, endast och allenast
för denna frågas skull, trott sig nödsakad att följa.
På detta sätt förklara vi det, efter hvad som synes,
afslappade intresset för representationsfrågan ; ett
lugn, som likväl kan båda en storm, hvars verknin-
gar Regeringen sjelf måhända får erfara redan un-
der det instundande riksmöfet vid öfverläggningarne
och besluten om de flera förslag till maktpåliggande
reformer i andra riktningar, hvilka sägas vara äm-
nade att föreläggas Rikets Ständer.
— Att den fordna handen i Sv. Minerva
icke ännu alldeles måtte hafva lagt sig till
hvila, synes bevittnadt af den i dag förekom-
mande muntra karakteristiken öfver tidningen
seem TTR BUTTERS SE RN NT OT EN