— Jenny Lind och Orvar Odd. Red. af Dag-
igt Allehanda har uppletat och idag såsom en
fristående artikel publicerat ett omdöme af Or-
var Odd, om Jenny Lind år 4842, medan hon
vistades ute i Paris och tog lektioner hos Gar-
cia. Artikeln säges hafva stått ätt läsa i Af-
tonbladet nämnde år, men datum uppgifves ic-
ke. O. O. har deruti — i fall citationen är
rigtig — yttrat den meningen, att Jenny Lind
icke skulle blifva någon Europeisk sångerska,
emedan hennes röst dertill saknade nog full-
komliga mekaniska ressurser, samt att hon ej
vore någon för söderns lunder skapad näkter-
,gal, men en älskelig trast för våra nordiska
piallskogarn.
Förestående omdöme visar verkligen, att den
berömda signaturen Örvar Odd, lika litet som
den gamle Homerus, var fritagen från att nå-
gon gång begå en blunder.
Visst blundar han ibland, vår goda far Ho-
mår ID
Vi voro alltid af den tankan, äfven på den
tiden, att O. O. icke alltid gaf åt Jenny Linds
snille cch förmåga hela den utmärkta plats,
som de förtjente, ehuru många visserligen den
tiden delade den här åberopade meningen, att
hennes rösts mekaniska ressurser icke voro så
stora, som de sedermera visat sig, och man vet
ju till och med, att Garcia vid hennes ankomst
till Paris förbjöd henne att sjunga alls på ei!
par månader, på det rösten icke måtte gå för-
lorad.
Dagligt Allehanda skulle öka vår förbindelse
för den artighet det visat Aftonbladet genom
denna O. O:ska artikels uppkallande ur glöm-
skan, om dess red. ytterligare ville vara så äma-
bel och uppgifva; huruvida icke artikeln må-
hända förekom under tiden ifrån medlet af Maj
tiil medlet af Augusti, då Aftonbladets förläg-
gare var frånvarande.
För öfrigt sade vi ofta till O. O., att han
aldrig borde gifva sig i strid med en så glupskt
öfverlägsen konstdomare, som Dagligt Allehan-
da, helst som hr Dalman, enligt egen uppgifl
vid ett tillfälle, alltid har ett så kallidt kon-
kret omdöme vid sin sida, hvilket på den tiden
bestod af br Rosn; ty om vi ej irra oss, var
det först sednare, som hr Löwenadler tillträd-
de denna befattning. Det är nog intet tvifvel
att Dagl. Allehanda redan den tiden kände pi
sig, som man säger, och hade kunnat förutsäga
alla de triumfer, som vår utmärkta landsman
inna sedan skördat. Det enda, som möjliger
kunde anföras i qvitining mut hvad Dagl. Al
lehanda nu framdragit, är, att året förut, då
Jenny Lind nyss hade bortrest härifrån, hade
samme Orvar Odd en annan tvist med samme:
Dagl. Allehanda, som då försökte att ställa der
unga sångerska, som efterträdde henne i några
prima donna roller på Kungliga teatern, unge
får på samma höjd som den förstnämnda i för
måga, och icke otydligt ville låta förstå, at
publiken hade fått full ersättning; en öfverdrif
Joch pariiskhet, hvilken nu torde kunna fram
I bållas, utan alt den unga, i öfrigt ganska täck:
och älskvärda efterträderskan deraf lärer finn:
sig sårad. Det var då Orvar Odd, som så at
säga tog Jenny Linds parti mot Allehanda, e
Iburu i det sednare visst icke förekom nigo
I positift nedsättande för henne; och en och an
Inan torde ännu minnas med hvilken häftighe
I denna särskilda tvist då fördes från Allehanda
Isida.