RÄTTEGANGS- OCH POLISSAKER.
En fyra års gosse, son till en lifgardist, ble
i förgår på Hornsgatan öfverkörd af en åkardräng
vid namn Sahlbeck. Åkdonets ena hjul lärer rulla!
öfver barnets kropp; dock tros ingen fara för lifve
vara å färde.
— I går afton blef en kakelugnsmakarelärling vi
namn Gustafsson öfverfallen och sårad af ett pa
personer, som han mötte vid hörnet af Kungsbackei
och Kammakaregatan. Han förmäler, att han möt
två karlar med hvar sin qvinna under armen, oci
då han till dessa sednare yttrat: flickor, ä ni s
sent ute? hade han plötsligt blifvit öfverfallen a
de begge karlarne, af hvilka den ene tilldelat Gu
stafsson ett knifhugg. Till hans lycka hade unde
handgemänget en stadsvaktspatrull fått höra hvac
som stod på, och skyndat till hans bistånd; hvarp
våldsverkarne sökt att komma på flykten, men blif
vit fasttagna af patrullen. De tilltalade äro mans
personen Meurling, som tillförene varit häktad och
tilltalad för delaktighet i gröfre brottmål, och el
yngling vid namn Åberg, som två gånger varit till
talad för fickstöld, men i brist af bevis blifvit fri
känd. Meurling föregifver, att han, långt ifrån at
deltaga i våldet, tvärtom sökt att afstyra det; el
hel hop herrar hade, enligt hans berättelse, vari
i slagsmål med hvarandra uti en krets, när har
kom till stället, och då hade ban endast bedt her
rarne att beskedligt åtskiljas. Åberg säger, att har
vid tillfället icke utdelat hugg, men väl fått upp
bära sådane; åtminstone hade han erhållit en skrå
ma på fingret. Under polisförhöret föll Meurling d
andra parterna i talet, och blef derföre utledd; har
började då väsnas i förmaket, så att man måste för
honom in i arrestrummet; men nu blef han allvar
samt ond, och uppförde sig så vildsint, att stads
vaktskorporalen fann sig föranlåten hemställa, at
arrestanten måtte få beläggas med handklofvar, hvil
ket ock beviljades.
Undersökningen kommer att fortsättas en annar
dag.
— En stackars qvinna med ett dibarn i famne
förekom i dag i polisen, och uppgaf att en han
delsbetjent, som äfven på kallelse inställt sig, skulle
vara barnets fader, hvarföre han borde bidraga till
dess underhåll. Men svaranden nekade med be
stämdhet att hafva haft någon närmare bekantskar
med qvinnan, än att hon en tid handlat i den bod
der han är anställd; han ville gå ed på att har
icke hade någon del i hennes barn, och herr polis
mästaren tillstyrkte modren att stämma honom till
kämnersrätten, der han kunde få svärja, efter han
var så käck. Hvad som gör ifrågavarande qvinnas
öfvergifna belägenhet ännu ömkligare, är, att hor
icke ens har något husrum; sina ringa tillhörighe:
ter bar hon i ett knyte på armen. Hon blef hän.
vist att vid barnhusdirektionens sammanträde i ef
termiddag anhålla att få sitt barn intaget på barn
huset.
— Det kan vara skäl att bestulna personer höra
efter, när det annonseras att saker blifvit anhålln:
från misstänkta personer och tagits till vara i polis:
kammarens magasin; om icke för annat, så på de
stackars uslingar må slippa att sitta i fängelse der
ena veckan efter den andra. En qvinsperson fann
härom dagen innehafva ett par ljussaxar, som hol
uppgaf att hon emottagit af en obekant person
qvinnan blef häktad, ljussaxarne togos i förvar och
upplystes i Dagbladet. Ingen egare har till denn:
dag anmält sig, och qvinnan anhöll nu, att komm:
på fri fot, för att kunna förtjena sitt uppehälle ge
nom att deltaga i potatisplockning någorstädes; me
det blef beslutadt, att ljussaxarne skulle ytterligar
upplysas och qvinnan imedlertid sitta der hon sitter
Raältelse: I gårdagsbladet art. Brott och fattig
dom står: Stockholm i Augusti 1840), bör vara
1847 — och 3:te spalten 3:dje sidan: ett brott på
hvar 31 person, tillägges: (hvar 49:de ?)n
s— LD NR