manlagdt antal för alla de fem föregående å-
ren af 4140,283, och att de 4840 nedgått til
404,777; således voro. 3474 mindre än 20 ål
förut; proportionen är nemligen, under nedan.
stående quinquennium, följande:
4815—41820 som 4 till 24
41821—41823 som 4 till 23
4826—418530 som 4 till 26
1831—418335 som 4 till 27
41836—1840 som 4 till 30
d. v. s. att äktenskapen, i förhållande till folk-
mängden, minskats med en-fjerdedel, eller med
andra ord: svenska folket hade, oaktadt den fortfa-
rande freden, kännt mindre benägenhet och min-
dre anledningar att gifta sig, än under den fö-
regående tiden ). De födda barnens antal har
sålunda äfven minskats ifrån 478,532, som det
var 418235, till 471,564, som det var år 4840;
hvaremot de dödas ökats från 339,334 till
347,226, ehuru koleran hemsökte landet under
det förstnämnda quinquennium. :Mortalite!en
var således, jemnförd med förhållandet under
I quinquennium 1821—1825, mer än en-sjettedel
större. De oäkta barnens antal deremot har
under samma period ökats ifrån 34,289 till
1 52,2429; men detta förhållande skall bli före-
målet för en annan afbandling, som kommer på
sitt ställe.
Jag har här nödgats anföra en mängd stati-
stiska uppgifter, men hvilka man torde erkänna
oundvikliga, för att låta det resultat framgå,
som måste kännas, nemligen att siffran vid en
ytterlig blick antingen bevisar ingenting, eller
bevisar hvad man vill bevisa, eller visar något
helt annat än verkliga förhållandet och dagliga
erfarenheten; men att hon å andra sidan, med
urskiljning begagnad, gifver de enda sanna och
tillförlitliga upplysningar, samt att man, utan
hennes tillbjelp, saknar den egentliga utgångs-
punkten för forskningen af hvad slag denna må
vara. Jag lofvar dock att hädanefter föga be-
svära med siffror.
Den tillväxt, som röjer sig i de fattigas
mängd, torde imedlertid icke få tillskrifvas de-
ras eget förvållande allena; den torde få sökas
både hos de klasser, som skulle vara deras fö-
resyn, deras vårdare, rådgifvare och hjelpare,
och i statsförhållandeinas bristfällighet, och
par ord få beteckna proportionen i detta hän-
seende, skulle jag vara böjd att dela skulden i
fem delar och deraf tillägga de fattiga en, stats-
makterna två och de s. k. bättre klasserna de
öfriga två. Om denna proportion är riktig,
hvilket de citerade siffrorna kanske åtminstone
icke jäfva, och hvad jag här yiterligare kommer
att säga, ännu mer torde bestyrka, så lärer man
häraf finna, att botemedlen mot det onda ej
få sökas hvarken i fångvård eller fattigvird —
uteslutande nemligen — utan att vi, de s. k.
bildade, måste börja med att förbättra oss
sjelfva och arbeta på att förbättra statsförhål-
landerna.
Enligt den åsigt jog här framställt, ligger dei
klart för hvar och en, att en reform i de båda
sakerna: fångvården och fattigvården, är egent-
ligen ingenting annat än en reform i hela den
sociala ställningen, den offentliga så väl som
enskilda, att en undersökning af ämnet är en
helt och hållet politisk fråga, emedan hon vid-
rör hela det statsborgerliga lifvet, vidrör grund-
valen för och ändamålet med all politik: individens
lefnadssätt och välbefinnande och statens deraf
beroende trefnad, säkerhet och styrka; att hjel-
pen följaktligen måste sökas i något helt annat
än vackra fraser och filantropiens ansträngnin-
gar i detta ords nuvarande inskränkta betydel-
se, att den således visserligen på sitt sätt är
svårare att vidtaga, men också på ett annat
sält lättare, och hvad som är säkert är: att
den, med förstånd och allvar vidtagen, ofelbart
leder till målet och lofvar hvad palliativerna
aldrig kunna lofva: framtida bestånd och trygg-
het. Huruvida min åsigt är rigtig, är en frå-
52, som det ej tillkommer mig att afgöra, men
måhända förtjenar hon dock att kännas, och
statsmakternas misstag. Om jag skulle i ett
det är till denna kännedom jag vågar inbjuda.
Man måste dervid gå något längre tillbaka, än
man vanligen gör vid detta ämnes behandling,
men dock ej längre än hvarje byggmästare gör
vid undersökningen af en bofållig byggnads i-
ståndsättande till grunden. ? 20 (Forts.)
) Brottmålsstatistiken intygar, att bland för brott
sakfållda personer det vida större antalet består af
ogifta. År 4843 t. ex. voro af 400 sakfällda 58
ogifta. Har man icke äfven i äktenskapens min-
skade antal en af förklaringsgrunderna på brottens
ökade mängd?
ULTRAMONTANISMENS NYA FRAMTIDS-
PLANER.
. (Slut fr. gårdagsbl.)
Kanhända har inzen utöfvat en sådan ver-