JACK SHEPPARD.
ROMAN AF W. HARRISON AINSWORTE
Hvad angår det der mig, herre? sade Tren-
chard, afbrytande h:ns långa berättelse.
Icke det minstar, svarade Jonathan kallt.
Men för mig är det af vist. Jeck Sheppard
är för mig, hvad Thames Darrell är för er —
ett föremål för det lifligaste hat. Jag hade ett
groll till hans for. Det har jag längesedan till-
fredsställt. Jag har äfven ett groll till hans
mor, och det vill jag betala med ränta åt so-
nen. Jag kunde göra mig af med honom ge-
nast, såsom ni ärnar göra er af med er syster-
son, sir Rowland — men det skulle icke tjena
t.ll mitt ändamål. För att vara fullkomlig,
måste min hämd vara långsam. Då jag är sä-
ker om mitt byte, kan jag gerna vänta tills det
blir färdigt. Dessutom blir häniden ljufvare, ju
längre den uppskjutes; och jag är för mycket
beherrskad af denna passion, för att vilja be-
rölva den en del af dess sötma. Jag har vak-
tat denne pojke, denne Jack Sheppard, alltifrår
hans barndom; och ehuru jag icke synbarliger
bekymrat rig särdeles om honom, har jag lik
väl aldrig förlorat honom ur sigte. Jag hal
tillåtit, att han fått uppfostras i ett anständig
och ärligt hus, emedan jag ville framställa ban
fall i en så mycket värre dager, och göra de
sår, jag derigenom. tillfogar modern, så mycke
djupare. Men ifrån denna natt räknadt, ärna
jag följa en annan plan; ifrån denna natt skal
hans undergång taga sin början. Han är nt
öfverlemnad åt sådana personer, som icke skol:
upphöra, förrän de fullbordat det uppdrag, som
blifvit dem anförtrodt, att i grund förderfvs
hans seder och tänkesätt. Och när jag fått ho-
nom nedsänkt ända till halsgropen i laster och
brot!, när jag bragt bonom att begå hvarje
missgerning, när ingen möjlighet för honor
mer fans att gå hvarken fram eller tillbaka
när han har plundrat sin välgörare och kom
mit sin mors hjerta att brista; — då, men ic
ke förr än då, vill jag bereda honom samm:
) Se A. B. M 197—245.