teborg.
PROSELYTVÄSENDET I RYSKA ÖSTERSJÖ-
. PROVINSERNA.
(Ur Berliner Allgemeine Kirchenzeitung.)
Omvändelserna till grekiska kyrkan, hvilka
sedan längre tid tillbaka bedrifvas i Liffland,
hafva för omkring ett år sedan begynt sträcka
sig äfven till ön Ösel. De medel, genom hvil-
ka man här söker låcka allmogen till affall
från sin trosbekännelse, äro helt och hållet de-
samma, som begagnades i sjelfva Liffland: före-
speglingar af timl:g fördel, på hvilka det lätt-
trogna folket förlitar sig. Men det grekiska
presterskapet, hvaribland en man vid namn
Ustrizow isynnerhet utmärker sig, uppträder
här i samma mån mera dristigt, oförväget och
oförbehållsamt, som öns enstaka- läge lättare
undandöljer hvad som der händer. Nedan an-
förda facta kunna tjena som prof på sättet.
I sistl. Februari infann sig ordföranden i
evangeliska konsistoriet, br von Gyldenstubbe,
i grekiska kyrkan i Arensburg, vid ett till-
fälle då en mängd Estländare — mön, qvinr.or
och barn — skulle konfirmeras derstädes, och
blef der vittne till en egen företeelse. Cere-
monien fulländades och efter dess slut upp-
trädde en ung bonddräng, i sin vanliga drägt,
på predikstolen, bredvid de ryska presterna,
och höll på god estniska, med hög röst, ett
sluttal till proselyterna, af följande lydelse:
Nu är ni ryskt folk! Nu har ni öfvergif-
vit den tomma och falska lutherska tron, cch
antagit den sanna tron, sådan som den bestått
alltifrån Jesu och apostlarnas tid, och i hvil-
ken ni kan bli saliga. Nu mera är ni intet
skyldiga era godsherrar och fordna prester nå-
gonting. De ha sökt hålla er ifrån den sanna
tron, -derföre att de genom den förlora sitt
bröd; ty nu har ni intet att betala någonting
mer åt de lutherska presterna. Ni bör inte
mera tro hvarken dem eller godsherrarne; allt
hvad presten säger er från predikstolen, är idel
lögn; ni måste spotta åt honom, så väl som åt
godsherrarne. Får ni stryk af dessa, så får ni
väl tåla er dervid; men snart nog kommer en
svir dom att gå öfver godsherrarne!
Enligt andra vittnens utsago har samme dräng
hållit dylika tal vid andra konfirmationer.
Evangeliska konsistoriet på Ösel har anfört
besvär hos general-guvernören Golowin emot
grekiska presterskapet, och öfverklagat att le-
damöter af detsamma tågat omkring på ön för
att konfirmera proselyter, fastän i kejsarens
förordningar stadgas att konfirmationer blott
må ske der presterna hafva sitt hem. På dessa
besvär erhölls det besked, att grekiska prester-
skapet följde noggrannt de föreskrifter, som det
fått af sin förman, biskopen i Riga, och att när
de följde dem, efterkommo de äfven den aller-
högsta viljan,. Derjemte förklarade general-
guvernören att öfvergången till den herrskande
kyrkan borde så mycket mindre förhindras, som
det enligt rikets lagar äfven tillåtes att öfvergå
från en främmande trosbekännelse till en an-
nan, t. ex. från katolska kyrkan till den lu-
therska, och tvärtom.
Nyligen kom popen Usirizow, sem bor i
Neuenboff, till Kormis sockep, och samlade der
i en bondgård en mängd folk, som han be-
redde sig att konfirmera. När godsägaren, förre
öfversten von Möller, erfor detta, begaf han
sig dit i uniform cch förbjöd, i kraft af den
honom tillkommande polisuppsigt i orten, kon-
firmationens förrättande derstädes, såsom stri-
dande mot lag och ordning. Popen åberopade
sig på sin sf biskopen erkållna instruktion,
godsägaren på den kejserliga förordningen. Då
öfversten icke ville gifva efter, lade popen hand
på honom, förde honom med klockarens bi-
träde i en vrå af stugan, hvarvid hans uniform
blef sönderrifven, kallade honom en p,afdankad
knekt, gjorde en åtbörd med handen åt hans
ansigte, som om han ville gifva honom en ör-
fil, och sade dervid åt honom: Se på! Om
en sådan der ger er ett slag, så gif honom två
igenl samt befallde slutligen bönderna binda till-
sammans fötterna på honom och bevaka ho-
nom. Sedan företogs konfirmationen. 1 Pe-
tersburg har klagan förts häröfver; öfverste
Mäller befinner sig för närvarande sjelf der-
städes; men man är på den evangeliska sidan
så van vid att intet afseende fästes på dylika
klagomål, att man icke väntar ringaste följd
häraf, så framt det icke skulle lyckas att bringa
saken till kejsarens egen känredom.
YTTERLIGARE RÖRANDE MORDET PÅ
HFRTICINNAN DE PR ACTIN