nedtagas från steglen och med stor högtidlighet Tbegrafvas i kyrkogård, samt att hofrättens leI damöter skulle inställa sig vid begrafningsakten och deltaga i sorgtågets. Berättelsen stödjer sig på en i riksrådet C. G. Tessins otryckta Idagbok antecknad anekdot om en dylik hänIdelse i Småland. Afven hunden omtalas här, och konungens resa förbi afrättsplatsen. Men Ihr C. har förlaggt lokalen emellan Kungsör och Stockholm, i stället för i Småland. Kapitel efter kapitel fortgår berättelsen med någon läsvärd anekdot nästan i hvarje. Ur artistisk synpunkt kan väl mycket anmärkas, särdeles emot skildringen af konung Carl XI:s personlighet, som visserligen var b-utal, men dock kunde hafva framställts med mera konstnörlig finhet och någon mnuancering. Då imedlertid detta här icke utgör saken, kan man ej annat än vara förf. tack skyldig för uppdukandet af mingen ganska intressant framställning, särdeIles om de Liftändska utskickades och Patkulls behandling. Lifligt gå sckerna undan. Konungen är än i Stockholm, än på Kungsör; och bar emellanåt också tid att skrupensan embetsmän. Ett af de märklhgaste uppträden i denna genre skedde i Westeris, der konungen hade åtskilligt otaladt med biskop: Cerlsson. Så som br C. sarmmanväft berättelsen, ställes denna händelse i ett visst, icke uttsladt, men geInomskådligt förhållande till sjelfva konungens död. Utan tvifvel är saken mysteriös, och hr C. anför i bilagan 407, sisom han säger, n-lägtberättelser, fortplantade intill våra dagars. Onekligen är insinuationen, i fall den skulle vara ogrundad, högst ohygglig. Vi vilja, såsom på en gång prof af hr C:s framställningssätt och exempel på bokens innehöl!, anföra historien (sid. 136 0. följ.) Konungen befann sig denna gång efter sin hemkomst till Stockholm illamående, och archiatern Urban Hjärne fann detta så betänkligt, att han: i ett yttre rum tog stallmästarn Hård afsides och uppmanade honom att noggrannt redogöra, ända till de minsta omständigheter, för allt hvad som förelupit med konungen, från den stund han lemnade bufvudstaden och tills han först känt sig illamående, äfvensom huruvida han förtärt något ovanligt, eller sådant som ingen mer än han sjelf smakat. Sannfärdligen jag kan påminna mig något, som Hans Mej:t ensam smakat, med undantag af den Heliga Nattvarden, svarade Hård; i den tokroliga ton, som var honom egen. Det var, på min ära! en öfverraskande nyhet — utbrast Hjärne, förvånad — så vida det icke är ett lika oförklarligt skämt. Har Hans Maj:t under sitt korta vistande på landet begått den Heliga Nattvarden ? Om de Heliga Sakramenterna och konungens höga person skämtar jag aldrig — återtog stallmästarn, icke utan hetta — och efter presten och läkaren hafva medfödd rättighet att lägga sin näsa i allting, så skall jag sanningsenligt berätta herr archiatern hela förloppet. Då vi på bortresan färdades genom Westerås, gästade vi en dag der på slottet hos landshöfdingen baron Polycarpus Cronhjelm. Hela ortens adel, embetsmän, borgare och fasiighetsägare uppvaktade i underdånighet vår nådige konung, och biskopen med sina consistoriales uteblefvo naturligtvis icke. Gud vet hvaruti den högvördige herrn förbrutit sig, eller på hvad sätt ban förtörnat vårt nådiga majestät; men så erbarmligt bar jag aldrig hört någon bli tilltvålad, som herr doktorn vid detta tillfälle, och det i närvaro af snart sagdt hela sitt stift. Han ömsom rodnade och bleknade, stammade och mumlade en hop ord, som knappt hördes och ej hängde ihop; tills kungen, som var förfärligt ond, befalite honom tiga och packa sig bort. Biskopen blef, med ett ord, handterad så, att han ej var värd en disktrasa, och somliga gjorde det ondt om honom, andra skämdes på hans vägnar. Också blängde hen, då han gick, som en tiger, och det var ett halft underverk, att han ej fick blodslag på stället, så lågande röd var han ända upp till hårfästet. När vi sedermera kommo till Strömsholm och Hans Maj:t sofvit ett par nätter på saken, började det ångra honom att kafva så illa tilltygat prelaten. Han medgef sjelf, att förfarandet varit orättvist, olämpligt, förfördelande och öfveriladt. Men hvad som blifvit yttradt inför en så talrik folksamling kunde ej göras osagdt, och kungen åstundade väl att upprätta biskop Carlsson, dock naturligtvis utan att nedsätta sig sjelf. En morgon kallade mig kungen in i sitt sofrum, der han då var ensam, och yttrade: Låt sadla din häst, ,Gustaf Hård! och rid in till Westerås samt helsa doktor Carlsson från mig och tillsäg honom, att jag glömt det framfarna; bed honom göra sammaledes och komma hit ut till Strömsholm nästa lördags morgon, samt medföra kalk och patån; ty jag vill ur hans hand anamma det Heliga Sakramentet. Jag lydde och biskopen också, ehuru hans utseende var hemskt och hela hans väsende slutet och förstämdt. Hans Maj:t tog väl emot honom; men den högvördige herren tycktes ej ba mål i munnen för att svara annat än ja och nej . . Och han gaf Hans Maj:t nattvarden?, afbröt Hjärne, lifligt. Ja visst — genmälte Hård. — Men då kungen sedermera ville behålla honom hos sig en eller par dagar, skyllde han på embetsgöromål, som ej utan mehn kunde uppskjutas. Hans Maj:t sjelf bad honom då resa i Guds namn; ty archiatern känner kungens sätt, att tjensten går framför allt, och han försakar långt hellre ett nöje, än tillstädjer någons försumlighet i embetet. Nog, herr stallmästare, och tack för upplysningarna! yttrade Hjärne, som föll in i djupa funderingar. Högeligen förbunden, att archiatern så behagar kalla min berättelse. Visste jag något mera, så... Behöfs ej! föll Hjärne Hård ännu en gång i talet, bugade sig hasttgt och återvände, långsamt och tankfull, till Tessins boning. Konung Carl XI:s sjukdom, död och pompösa begrafning omtalas i de följande kapitlen. Man får läsa en mängd franska bref från Nic. T.scin, hvilka såsom autentika gifva ganska märkliga inblickar i flere af tidens förbållanden. Vid delens slut är man kommen så långt, att ritningarne till det nya kongl. stoltet öro inlemnade till Carl XI:s förmyndare med gamla enkedrottningen i spetsen; de approberas och Tessin belönas. Men inviges i hofintrigerna och ser buru statssekreteraren Piper på en rr a a ers a