Nej, visst ingenting, herr Wood,, svarade
enkan. En granne tiilbjöd mig att få åka till
Paddington; och som jag icke har hört af min
son på längre tid, kunde jig ej motstå fresiel-
sen att fara in till staden, för att se konom och
med detsamma tacka er för er godhet emot oss
begge. Jag har med mig litet grönsaker och
några färska ägg åt er, min frun, tillade hon,
i det hon vände sig till fru Wood, som allt
hittills tegat och syntes samla hela sin energi
till ett förfärligt utbrott; jag hoppas, att de
icke skola vara ovälkomna. Och bär är någon-
ting åt er, min söta miss, fortfor hon, i det
hon öppnade sin korg och lemnade åt Winifred
en bukett af vackra, lysande blommor; jag
hoppas er mor tiliåter mig gifva er denna bu-
kett.n
Rör den inte, Winny!s skrek fru Wood;
de äro kanske förgifltade.,
Åhb, det är jag inte rädd för, mammal, sade
den lilla flickan och luktade på buketten. Ack!
hur skönt de här rosorna lukta! och hur vackra
de äro! Skall jag sätta dem i vatten?
Sätt dem der de ha kommit ifrån, svarade
fru Wood, med sträng ton, och gå och lägg er.
Får jag inte sitta oppe ännu en stund, mam-
ma, för att se om Thames kommer tillbaka?p
sade Winifred med bedjande röst.
Hvad kan det angå er, om han kommer till-
baka eller ej,, svarade fru Wood med ännu
skarpare ton. Jag har sagt er en gång hvad
ni har att rätta er efter, och min vilja måste
vara lag — åtminstone för mit barn, tillade
hon, i det hon gaf en hvass blick åt sin man.