endast velat antyda att, då de högre, som, i alla
hänseenden lyckligare lottade än de arbetande, ge:
nom sin högre bildning böra vara -de obildades fö
resyn och mönster, likväl gifva så mångtaliga exem-
pel på att de ej akta eller värdera hvad religion
och sedlighet fordra, de likasom uppmuntra de ar-
betande klasserna att följa deras exempel; helst de
väl veta att de lägre följa de högres exempel i de
flesta fall.
En märkvärdig egenhet, som jag anmärkt, är att
jag aldrig bland alla de menniskor, jag varit i lag
med, hört en fader gifva sin son föreskrifter huru
han bör umgås med, akta eller anse qvinnan, lika-
som det ej är föremål för skolundervisning. Likväl
tycker jag att det ej är ett så ringa ämne, att der-
vid ej åtminstone borde fästas afseende af dem, som
ifra för en förbättrad och ändamålsenlig barnupp-
fostran. Det finnes tusendetals af så väl högre som
lägre klassens söner, som ej en gång ega den rin-
gaste kännedom om sina pligter emot qvinnan i all-
mänhet. Åt dessa, ja, åt alla unga af båda könen,
skulle jag vilja rekommendera en liten bok, af Ita-
lienaren Silvio Pellico, med titeln: Menniskans
Pligter, såsom den bästa handledning på moralens
och dygdens väg.
Hr Renhult hade ett föredrag om skolunder-
visningen. Vi meddeia deraf ett sammandrag:
Herr PRenhult yttrade, att liksom växterna be-
höfva icke blott bördig mark utan äfven ljus och
luft, för att frodas, så behöfver menniskan, utom
den kroppsliga näringen, äfven andlig. Om intel-
lektuell bildning fattas henne, så förfaller hon i en
liknöjdhet för sitt eget värde, hvilken föranleder
samhällets demoralisation. Till förekommande af!
en sådan demorealisation ansåg hr R. undervisnings
väsendets förbättring vara ett af de angelägnaste
medien. Han ville kasta en blick på fattiga barns
undervisning: Man föreställe sig en fattig familj
med flera barn; de äldre måste alltid betjena de
yngre, medan modren besörjer husets angelägnaste
göromål. Abcboken blir väl satt i händerna på det
äldsta barnet; men dels ojemn tillsyn, dels syssel-
sältningen med de yngre syskonen gör, att boken
kanske hela dagarne blir liggande orörd. Vid om-
kring 8 års ålder, om anständiga kläder då kunna
anskaffas, blir det äldsta barnet satt i skola. Att
börja med får det läsa tabellerne, hvilket är en nöd-
vändig inledning, men sedan kommer katechesen,
med dess 8C0O särskilda stycken, hvilka skola in-
pluggas i barnet med dess ännu outbildade förnuft.
Bland dessa stycken finnas sådana, öfver hvilka in-
gen förklaring kan gifvas barnen, utan om hvilka
man nödgas säga det: du skall icke begripa hvad
du läser; läs blott. Hr R. trodde, att några andra
religiösa skrifter skulle kunna sättas i händerna på
barnen, af ett innehåll, som eggade vetgirigheten, i
stället att qväfva läslusten. Den ständiga omläsnin-
gen af katechesen betager äfven barnem tillfället att
lära andra nödiga ämnen, helst som fattigt folk ej
har råd att hålla sina barn längre tid i skolan, än
som behöfves för att genomgå katechesen det van-
liga antalet gånger. Till ämnen, som verksammast
befordra religiositet, räknade hr R. naturvetenska-
perna och anförde såsom bevis för denna sats ett
yttrande af biskop Agardh. Han påminde äfven
om ett af kon. Carl XI år 4684 utfärdadt påbud,
att hvar och en af hans undersåter skulle lära sig
läsa, och anförde såsom motsats dertill den uppgif-
ten, att antalet i vårt land af barn mellan 8 och 42
år är 268,000, af hvilka endast 32,890 årligen cr-
hålla undervisning enligt vexelundervisningsmetho-
den och omkring 2000 inskrifvas vid elementarläro-
verken. Af dessa barn tillhöra blott 42,029 qvinno-
könet, för hvars bildning således är ännu mindre
sörjdt.
Er rektor Schmidt, som erkände hrr Trä-
gårdhs och Renhults goda afsigter, reserverade
sig mot deras yttranden, som i hans tanka
innehölle flerfaldiga felaktigheter, dem han vid
ett annat tillfälle ville lägga i dagen.
Hr major Åpollof uppläste ett skriftligt an-
förande, hvaruti han förordade införandet af
kolonier för brottslingar, och br major Öhman
ett annat, om upprättande af matinrättningar,
hvarvid ett. af doktor Wetterbergh utgifvet för-
slag, i hr Öhmans tanka, kunde med tördel an-
vändas, endast med några cmärre förändringar,
dem majoren gjorde reda för.
På hr ordförandens hemställan remitterades
dessa förslag till vederbörande afdelning.
Hr oröföranden uppläste derefter en berät-
telse om åtskilliga utlindska skyddssällskapers
verksamhet; man anmärkte dervid isynnerhet
åkerbrukskoloniens i Mettray, som burit den
vackraste frukt. gAY
Sammankomsten slutades kl. 34 till 9:
