endast velat antyda att, då de högre, som, i alla hänseenden lyckligare lottade än de arbetande, ge: nom sin högre bildning böra vara -de obildades fö resyn och mönster, likväl gifva så mångtaliga exempel på att de ej akta eller värdera hvad religion och sedlighet fordra, de likasom uppmuntra de arbetande klasserna att följa deras exempel; helst de väl veta att de lägre följa de högres exempel i de flesta fall. En märkvärdig egenhet, som jag anmärkt, är att jag aldrig bland alla de menniskor, jag varit i lag med, hört en fader gifva sin son föreskrifter huru han bör umgås med, akta eller anse qvinnan, likasom det ej är föremål för skolundervisning. Likväl tycker jag att det ej är ett så ringa ämne, att dervid ej åtminstone borde fästas afseende af dem, som ifra för en förbättrad och ändamålsenlig barnuppfostran. Det finnes tusendetals af så väl högre som lägre klassens söner, som ej en gång ega den ringaste kännedom om sina pligter emot qvinnan i allmänhet. Åt dessa, ja, åt alla unga af båda könen, skulle jag vilja rekommendera en liten bok, af Italienaren Silvio Pellico, med titeln: Menniskans Pligter, såsom den bästa handledning på moralens och dygdens väg. Hr Renhult hade ett föredrag om skolundervisningen. Vi meddeia deraf ett sammandrag: Herr PRenhult yttrade, att liksom växterna behöfva icke blott bördig mark utan äfven ljus och luft, för att frodas, så behöfver menniskan, utom den kroppsliga näringen, äfven andlig. Om intellektuell bildning fattas henne, så förfaller hon i en liknöjdhet för sitt eget värde, hvilken föranleder samhällets demoralisation. Till förekommande af! en sådan demorealisation ansåg hr R. undervisnings väsendets förbättring vara ett af de angelägnaste medien. Han ville kasta en blick på fattiga barns undervisning: Man föreställe sig en fattig familj med flera barn; de äldre måste alltid betjena de yngre, medan modren besörjer husets angelägnaste göromål. Abcboken blir väl satt i händerna på det äldsta barnet; men dels ojemn tillsyn, dels sysselsältningen med de yngre syskonen gör, att boken kanske hela dagarne blir liggande orörd. Vid omkring 8 års ålder, om anständiga kläder då kunna anskaffas, blir det äldsta barnet satt i skola. Att börja med får det läsa tabellerne, hvilket är en nödvändig inledning, men sedan kommer katechesen, med dess 8C0O särskilda stycken, hvilka skola inpluggas i barnet med dess ännu outbildade förnuft. Bland dessa stycken finnas sådana, öfver hvilka ingen förklaring kan gifvas barnen, utan om hvilka man nödgas säga det: du skall icke begripa hvad du läser; läs blott. Hr R. trodde, att några andra religiösa skrifter skulle kunna sättas i händerna på barnen, af ett innehåll, som eggade vetgirigheten, i stället att qväfva läslusten. Den ständiga omläsningen af katechesen betager äfven barnem tillfället att lära andra nödiga ämnen, helst som fattigt folk ej har råd att hålla sina barn längre tid i skolan, än som behöfves för att genomgå katechesen det vanliga antalet gånger. Till ämnen, som verksammast befordra religiositet, räknade hr R. naturvetenskaperna och anförde såsom bevis för denna sats ett yttrande af biskop Agardh. Han påminde äfven om ett af kon. Carl XI år 4684 utfärdadt påbud, att hvar och en af hans undersåter skulle lära sig läsa, och anförde såsom motsats dertill den uppgiften, att antalet i vårt land af barn mellan 8 och 42 år är 268,000, af hvilka endast 32,890 årligen crhålla undervisning enligt vexelundervisningsmethoden och omkring 2000 inskrifvas vid elementarläroverken. Af dessa barn tillhöra blott 42,029 qvinnokönet, för hvars bildning således är ännu mindre sörjdt. Er rektor Schmidt, som erkände hrr Trägårdhs och Renhults goda afsigter, reserverade sig mot deras yttranden, som i hans tanka innehölle flerfaldiga felaktigheter, dem han vid ett annat tillfälle ville lägga i dagen. Hr major Åpollof uppläste ett skriftligt anförande, hvaruti han förordade införandet af kolonier för brottslingar, och br major Öhman ett annat, om upprättande af matinrättningar, hvarvid ett. af doktor Wetterbergh utgifvet förslag, i hr Öhmans tanka, kunde med tördel användas, endast med några cmärre förändringar, dem majoren gjorde reda för. På hr ordförandens hemställan remitterades dessa förslag till vederbörande afdelning. Hr oröföranden uppläste derefter en berättelse om åtskilliga utlindska skyddssällskapers verksamhet; man anmärkte dervid isynnerhet åkerbrukskoloniens i Mettray, som burit den vackraste frukt. gAY Sammankomsten slutades kl. 34 till 9: