hans bistånd skulle jag varit förlorad, både till
kropp och själ. Han har varit en far för mig
och mitt barn.
Det sista har jag aldrig betviflat, min fru,
det kan jag försikra er,, anmärkte fru Wood.
Ni ytirade nyss, att den qvinna, som en
gång begått ett felsteg, aldrig kan förbättras.
Men ni irrar er, min fru. Det förhåller sig
icke så. Den arma varelse, som, drifven af för-
tviflan, begår ett brott, hvarför hennes själ bär
afsky, är hvarken ur stånd till böttring eller
utan bopp om förlåtelse. Jag bar lidit — jag
har syndat — jag har ångrat. Och fastän hvar-
ken samvetsfrid eller oskuld någonsin kunna
återvinnas, fastän inga tårar kunna försona min
skuld, och ingen sorg utplåna in blygd, så
vet jag åtminstone atl min ånger ör uppriktig,
och jag misströstar ej om förlåtelse för mina fel.
Mycket vackert taladt! utropade fru Wood
med: förakt. - (Fertså g
RS See 47
— Jenny LinD. Det är förut i förbigående
omnämndt att direktören vid Henres Majs teater
i London, hr Lumley, gjort Jenny Lind en äreskänk
af en stor silfverpjes. Den beskrifves i de engelska
bladen såsom ett ganska dyrbart konstverk och rent
silfver dels matt och dels poleradt, och består af en
kolonn omvirad med lager, vid hvars fot sitta tre
draperade bilder, föreställande Tragedien, Komedien
och Musiken; ofvanpå kolonnen står en figur före-
ställande snillet. Kolonnen är nära tre fot hög. På
piedestalen äro graverade dagen af sångerskans an-
komst till England, den 47 April 4847 och den 4
Maj 1847, då hon första gången uppträdde, samt
en inskrift att skänken är gifven såsom en gärd af
vördnad för henpes snille och ädla egsnskaper, hvilka
förvärfvat henne Englands enthusiastiska beundrar.