Gör hvad ni vill med hanomp, sade Trenchard sakta till Wild. Tag af honom dessa bojor, Rowland, ropade lady Trafford; nu genast — jag befaller er det. Jaig skall göra detn, svarade Jonathan, idet han gick fram och fattade Taames våldsamt i kragen. Min mor! ropade gossen; bj-lpl Hvad är detta? skrek lady Trafford och reste sig åter upp, sträckande händerna efter sin son. O Gud! vill ni ta honom ifrån mig? vill ni mörda honom ? Hans fars pamn? — och han är frilp svarade Rowland, i det han fattade hennes arm. Teg af honom bojorna först — så skall jag säga det ropade ledy Trafford. Vid min själs salighet! jag svär att jag skall säga deti Säg först! invände Rowland. Å För sent! skrek ladyn och föll vanmäklig ner med hufvudet på sin bädd. För sent! o Gudl... U.an alt bry sig det minsta om hennes rop, steppade Jonathan en näsduk i munnen på Thames ech förde honom med vå!d ut ur rummet. Då han kom tilibata ett ögonblick derefier, farn hon sir Rowiacd stående bredvid sin systers liftösa kropp. Ifans ansigte var nästan lika hvittoch orörligt som sjelfva likets. Deita är ert verk, sade riddaren med bitterbet. Inte helt och hållet,, svarade Jonathan med mycket hgn; ehuru jag visst icke skulle skämmas för det, om så vore. För allt ert besvär, sir Rowland; så fick ni ändå inte veta hemligheten af henbe. Qvinfolken äro skrymta tiga än: 1 sista s Usa . siuvden — endast mot sis red vredgad röst, i yiudt atly svarade Jonathan. Jag ville bara låta er yeta, att jag känner hela hemlighet en. ala, sade jag e ingen Darrell Men vi skola