Gör hvad ni vill med hanomp, sade Tren-
chard sakta till Wild.
Tag af honom dessa bojor, Rowland, ro-
pade lady Trafford; nu genast — jag befaller
er det.
Jaig skall göra detn, svarade Jonathan, idet
han gick fram och fattade Taames våldsamt i
kragen.
Min mor! ropade gossen; bj-lpl
Hvad är detta? skrek lady Trafford och
reste sig åter upp, sträckande händerna efter
sin son. O Gud! vill ni ta honom ifrån mig?
vill ni mörda honom ?
Hans fars pamn? — och han är frilp sva-
rade Rowland, i det han fattade hennes arm.
Teg af honom bojorna först — så skall jag
säga det ropade ledy Trafford. Vid min
själs salighet! jag svär att jag skall säga deti
Säg först! invände Rowland. Å
För sent! skrek ladyn och föll vanmäklig
ner med hufvudet på sin bädd. För sent!
o Gudl...
U.an alt bry sig det minsta om hennes rop,
steppade Jonathan en näsduk i munnen på
Thames ech förde honom med vå!d ut ur rum-
met.
Då han kom tilibata ett ögonblick derefier,
farn hon sir Rowiacd stående bredvid sin sy-
sters liftösa kropp. Ifans ansigte var nästan
lika hvittoch orörligt som sjelfva likets.
Deita är ert verk, sade riddaren med bit-
terbet.
Inte helt och hållet,, svarade Jonathan med
mycket hgn; ehuru jag visst icke skulle skäm-
mas för det, om så vore. För allt ert besvär,
sir Rowland; så fick ni ändå inte veta hem-
ligheten af henbe. Qvinfolken äro skrymta
tiga än: 1 sista s
Usa .
siuvden — endast mot sis
red vredgad röst,
i yiudt atly svarade Jonathan. Jag
ville bara låta er yeta, att jag känner hela
hemlighet en.
ala, sade jag e
ingen Darrell
Men vi skola