samilngar ett nara lika antal med atv aktas, Ja alle ven öfverstiger dem, om man räknar årligen de död-!tr föddas stora mängd, uppkommen genom de lättsinv( niga mödrarnes gudlöshet och missvård af fostren.!d. Ej underligt då, att fattigpersonalen så förfärligt k tillväxt år ifrån år, och att våra dagar skådat ett hittills alldeles okändt slägte af dessa hemoch sedeslösa unga varelser, som fylla dagligen torg och gator. Vi vilja ej härvid tala om det hån af dö-S5I pelsens heliga sakrament, som bland oss begås, dåhi ingen kristlig uppfostran för de arma barnen följer: !m sjelfva barnamorden, som genom ifrågavarande kungl gabref skulle förminskas, hafva tvärtom, genom den z3, allmänna slappheten i seder och tänkesätt förökats; ifrån att under de 20 åren, närmast före 1778, vara öJ i Sverige inalles 147, uppgå de inom nu sednast förflutne. 20 år till icke mindre, än 248, enligt del!? i riksstånden inlemnade statistiska tabeller; så attle när folkmängden under tiden antages hafva ökatshi med hälften, hafva barnamorden derunder tilltagit!h med två tredjedelar. på Detta om anledningen till den så mycket tadladelq; och obehörig ansedda motionen: nu äfven något om sättet för framgången af densamma. Redan förut har motionären i detta ämne offentligen uttalat sin mening derom, att han visserligen 0! icke anser ett enskildt sällskap, såsom detta, hvarIn ken kunna gifva sig till att lagstifta på egen hand,!r) eller omedelbart petitionera hos regeringen. Lag ie skapar ej heller sed, endast styrker och värnar den-g, samma, der den finnes. Han har endast önskat att så väl inom som utom Föreningen det allmänna tänkandets uppmärksamhet skulle väckas å detta förfärligt hotande samhällsonda. Och han kan icke SF klaga att hafva misslyckats deruti, fastän, såsom det le alltid händer vid en ny och outredd sak, med uppoffring af sitt eget namn, ja, af heder och ära, hvilka vederparterna genom de allrauslaste motivers uppletande, kring land och rike icke hafva dragitM i betänkande att beröfva honom. Detta betyder dock föga eller intet. För kemmets helgd, som är samhällets helgedom och hjerta, måste reformvännerna i vår tid i första rummet kämpa. Falla de ock — hvad gör det väl, endast öfver deras grafvar en gång ett bättre tillstånd för det älskade fäder-i neslandet uppväxer! r Man har sagt, att detta förslag om upphäfvandelE af Tredje Gustafs kungörelse vore ett tillbakaskridande till en förgången tids barbari. För att här Vv undvika ända till sjelfva skenet af något tillbakaskridande och isynnerhet för att vederlägga den förevitade inkonseqvensen, att vilja införa straff, som al skulle göra all förbättring för den ångrande omöj-2 lig, så oförenligt dessutom med alla sanna filantro-lA piska sträfvanden; — så förklarar motionären, eftera ett mognare genomläsande af det oftanämnda kungabrefvet och dermed sammanhängande ecklesiastika lp, lagbud, härmed högtidligen och öppet, att han alldeles icke mera yrkar på något upphäfvande deraf. Man besinne allenast att just detta kungliga brefs! redan i, sitt första mom. ingalunda befriar denju brottsliga qvinnan från undergåendet af cnskildin kyrkoplikt, såsom allvarlig förmaning till förbättring, !D utan tvärtom ålägger henne — hviiket äfven skerlg alla rikets församlingar utom hufvudstaden, att sjelfmant anmäla sig hos sin själasörjare till detta andeliga samtal, som afslutas med bön till Gud om försoning och upprättelse. Detta samtal beskrifves? äfven uttryckligen huru det å skriftefadrens sidal bör ske, neml. såsom hvarje enskild bekännelse, vid lo embetets förlust med fullkomligt förtigande af per-le sonens namn, vistelseort o. 8. V.; i följd häraf börle r p förbrytelsen icke heller antecknas å prestbetyget. Man har vidare sagt, att om fadren tvingades till sitt barns underhåll, så skulle detta, enligt hvad mean i andra länder trott sig finna, endast gifva ! näring och uppmuntran åt modrens lättsinne, då v med hvarje barn, hon undfinge äfven flera årliga la inkomster; men detta underhåll skulle ju ej tillfalla lp modren, utan barnet eller uppfostrarena och vårdarena af barnet, samt kan ju äfven redan enligt svensk lag utkräfvas? Göre således hvarje prest i sin församling, likasom hvarje husfader i sitt hus, sin pligt till gudsfruktans och sedlighetens bevakandei; och lättsinnet t skall innan kort betydligt hämmas i sin framfart. (2 Det är sannt: det 6:te mom. i oftanämnde kung-s liga påbud förbjuder, vid böter, att förebrå en lä-s grad qvinna dess förbrytelse, samt det 7:de tilläg-!g ger, att man ej en gång får efterfråga hennes pera son och tillstånd om hon vil vara okänd. Äfven den mest nitiske församlingsvårdare har ansett sin verksamhet härigenom förlamad. Men att detta! gäller alla andra, förnämligast en tanklös hjertlös!n gäckande menighet, men icke religionens, sedlighehk tens och således äfven den rätta, kristliga kyrkos tuktens handhafvare, det är klart, så väl genom t jemförelsen med A:sta mom. af samma bref, som ls äfven med den kongl. förklaringen deraf af den 23 1 Mars 1807, som säger att en lägrad -gvinna skall af prest absoiveras, äfven om hon efter brottets beN k d S 0 l gående fått tillfälle till allmänt skriftermål och nattvard, samt slutligen ännu mer af den kungl. skrifvelsen af d. 1 Mars 1814, angående nya kyrkohandbokens antagande, hvilken ålägger, enligt sittls tre lje kap., hela Svea rikes presterskap, att fråga först och främst hvilka barnet tilihörern. Motionären kan derföre icke förstå huru denna punkt kunnat blifva så länge omtvistad eller missförstådd, ja i hufvudstaden nästan helt och hållet uraktlåten. Efterfrågandet är slutligen icke allenast lagligt och anbefaldt, utan dessutom äfven af yttersta vigt — icke blott i afseende på tillsynen om barnen, utan äfven i och för anteckningar i kyrkoboken,lg såsom vid arfsfrågor, vid äktenskaps ingående; att ej, såsom nu, det inom Stockholms församlingar kan hända, syster giftes med broder, fader med dotter, moder med son: något som icke allenast alla tiders kristna utan sjelfva hedningarna, enligt allmänna redlighetskänslans och förnuftets bud, hafvalt bannlyst. ( Hvad kan nu skyddsföreningen uti förevarande ll fråga göra? Vi svare: intet annat än, enligt sin id, 1 i alla tidens frågor af hög moralisk vigt: söka be-; arbeta allmänna tänkesättet för något bättre, så att: likasom å ena sidan genom fortsatta vänliga uppmuntringar och råd förbrytaren mot 4:de 5:te 7:de eller 8:de Herrans bud, sedan han allvarligen beviil sat sig vilja sin egen förbättring, må kunna åter-!: förenas med samhället och om möjligt skyddas från 4 återfalln, — — så äfven brottslingen mot Herrans : 6:te bud om han ock å andra sidan allthittills blif-. vit för litet af menniskors lagar drabbad genom enl, motsatt alltför mycket skonande opinion — ja så! skonsam, att äfven den mest ökände förförare och vällusting, om han endast är rik och förnäm, i del! mest lysande umgängeskretsar hyllas. Det måste dock vara mer att röfva osku!d och salighet, än penningar, heder och ära, ja till och med det kroppsliga lifvet af sin medmenniska. Sådan måtte äf den ädla, ännu okända gifvarinns med sin donation af några öfverlemnade till skyddsföreni denna motions väckande derstädes, samt ut Ittryc ok bestämd till grundande ar en Asyl för fallna