digheten af dessa realstudiers ingående i ung-
domsbildningen yttras för öfrigt i oftaberörde
fornskrift följande tänkvärda ord:
Thet första hindret för en rätt upfostring
hafva varit, at the economiska vetenskaparne
blifvit alla tider alt för mycket föraktade och
för ganska ringa ansedda. Theraf är tå kändt
at ungdomen hoptals rusat til the andre sam-
hällets studier och lemnat the economiska til en
ganska stor del ensamna åt then enfaldiga ho-
pen, at blott efter en gammal vana och genom
en oredig kunskap skjötas. Samhället hafver
theraf fått kännas vid en dubbel olägenhet och
skada; ty först hafver thet blifvit vid tbe sty-
randes studier och embeten öfverhopadt med
flera tjenstsökande, än thertil varit nödige, och
altså fådt en stor del onyttiga och thet samma
til last och tunga lefvande lemmar; och sedan
för thet andra hafver thet gådt miste om til-
räckeligit förråd af skicklige arbetande oekono-
miske lemmar, hvilka dock på allt sätt bordt
blifvit förökade: på thet samhället i möjeliga-
ste måtto sjelft måtte kunnadt sig föda och sin
nödtort förskaffa. At ock thenna olägenheten
än i thenna dag ligger oss til högsta grad på
halsen, visar nogsamt ej allenast thet trångsmål,
som är öfverallt i landet på rätta borgerliga
oeconocmiska lemmar; utan ännu mer, then al!
för stora trängsel, som i alla collegier, uti
krigs- och prästeståndet, finnes af then thertil
löpande ungdomen.
Besynnerligen vore thet värdt, at på et så-
dant sätt bringa then studerande ungdomen til
et rät landtskjötslens lärande och studium ge-
orgicum, hvilket. ehuru thet är grundvalen in-
om riket til alla tbe andra oeconomiska stu-
diernes välgång och trefnad, dock alt för myc
ket af the studerande sättes åsido och föraktas
Och huru kan thet annat än af them föraktas
så länge then vanliga meningen får hafva rur,
och ej sökes att undanrödjas, mnemligen at
Landtskjötseln ej fordrar stor lärdom, samt är
ringa och ej så hederlig, att then kan och bör
af lärdt folk och studerande, såsom et närings-
medel, ant2gas?... Bland thessa föraktade ve-
tenskaper måste man nödvändigt sätta historia
naturalis, anatomien, chemien, pathographien
och flere sådane medicinske vettenskaper. Jag
vet inte hvarifrån then dåraktiga almänna me-
ningen kommit, att thessa vettenskaper gagnade
allenast för läkare, och ej för andra: lika som
en vetenskap kunde ej hafva mer än et ända-
mål, och vara flerc slags lefvernessätts tjenarin-
na. Men jag vil fråga, om icke historia natu-
ralis hafver så rika ämnen för hela occono-
mien, som för medicinen? Jo visserligen. Är
icke thessutom hela bistoria naturalis en full-
skrefven bok af Skaparens härlighet, majestät
och egenskaper, som ingen ken annat än med
största förundran läsa? Then är ju en vetten-
skap, hvarpå Gud sjelf satt ett högt värde. Ja
hon är lämplig att läras af alla, som hafva sina
utvärtes sinnen färdiga, och gagnar äfven alla. 3)
Häremot äro åter andra studier, hvilka aldeles
icke så allmänt böra läras, som härtils skett,
efter deras nytta och alt ej är så almän,
utan the alena tjena för et vist lefvernessätt,
eller ock fordra en särdeles art af snille och
naturgåfvor. - Sådane äro Poetica, Rhetori-
ca, antiquitates romani, mythologien, greki-
ska och latinska poeter, o. s. v., som fuller ej
allena kunna förnöja, utan och tå gagna, när
the träffa en besynnerlig sysla samt lef-
vernessätt, och ett skickligt snille, men äro el-
jest aldeles intet af den almänna nytta, som
the förr nämnde. Ty hvad gagnar thet til
exempel i samhället eller til ens enskilda lyck-
salighet, at man vet the hedniska Gudars och
gudinnors utaf bedningar uppfunna slägtregister,
födelser, giftermål, strider, öfre och nedre ord-
ningar 0. s. v.? Hvad tro thet ock gagnar, at
veta Ulysses och Aenex af Homerus och Wir-
gilius uppdiktade äfventyrer? Hvad gagnar
och andtel thet, att kunna läsa en hop Greki-
ska och Latinska poeters verser utantil, när
man af naturen är til poet oskickelig? Atmin-
stone, som thesse vetenskaper dock föga annat
kunna göra än förnöja, men the andra äro nyt-
tige och oundgänglige, så moste ju the förra
för thesse vika, om the icke bägge hinnas med
at läras. Jag är aldeles intet af theras mening,
som vilja utesluta språken, såsom til exeipel
Latinen, frå upfostriogen, emedan jag nogsamt
vet, at den vid många ti!fällen och för vissa
syslor är aldeles oundgängelig; dock, som thet!
ej är någon nödvändighet at allmänheten bör
förstå Latinen, och thet likväl är nödvändigt,
at alla lära vetenskaper; så borde ju veten-
skaper läres för sig och språk för sig. Ingen
må tro, at Latinen therigenom blefve försum-
mad och å sido lemnad. Tink man på, hvad
ansenlig tid vinnes til vetenakapernes lärande,
om ingen nöd mera tvingar ungdomen, at ial-
mänhet först och för alt förnöta then med La-
tinen och thylika språks långsamma studeran-
de. Mån på annat sätt vårt både almänna och
enskilta förderf kan rättas, än genom kunskap
och lärdom? Mån icke thenne är otilräcklig,
som nu erhålles, nr ofta hela femton åren gå
bort med sådana språks Järande, och ofta föga
fem blifva öfrige til vetenskapernes fatiande?
Mån och icke bela menniskans lifstid, om then
in vore hundrade år och mera, behöfdes til al
) Pag. 321—324, 340.