digheten af dessa realstudiers ingående i ungdomsbildningen yttras för öfrigt i oftaberörde fornskrift följande tänkvärda ord: Thet första hindret för en rätt upfostring hafva varit, at the economiska vetenskaparne blifvit alla tider alt för mycket föraktade och för ganska ringa ansedda. Theraf är tå kändt at ungdomen hoptals rusat til the andre samhällets studier och lemnat the economiska til en ganska stor del ensamna åt then enfaldiga hopen, at blott efter en gammal vana och genom en oredig kunskap skjötas. Samhället hafver theraf fått kännas vid en dubbel olägenhet och skada; ty först hafver thet blifvit vid tbe styrandes studier och embeten öfverhopadt med flera tjenstsökande, än thertil varit nödige, och altså fådt en stor del onyttiga och thet samma til last och tunga lefvande lemmar; och sedan för thet andra hafver thet gådt miste om tilräckeligit förråd af skicklige arbetande oekonomiske lemmar, hvilka dock på allt sätt bordt blifvit förökade: på thet samhället i möjeligaste måtto sjelft måtte kunnadt sig föda och sin nödtort förskaffa. At ock thenna olägenheten än i thenna dag ligger oss til högsta grad på halsen, visar nogsamt ej allenast thet trångsmål, som är öfverallt i landet på rätta borgerliga oeconocmiska lemmar; utan ännu mer, then al! för stora trängsel, som i alla collegier, uti krigsoch prästeståndet, finnes af then thertil löpande ungdomen. Besynnerligen vore thet värdt, at på et sådant sätt bringa then studerande ungdomen til et rät landtskjötslens lärande och studium georgicum, hvilket. ehuru thet är grundvalen inom riket til alla tbe andra oeconomiska studiernes välgång och trefnad, dock alt för myc ket af the studerande sättes åsido och föraktas Och huru kan thet annat än af them föraktas så länge then vanliga meningen får hafva rur, och ej sökes att undanrödjas, mnemligen at Landtskjötseln ej fordrar stor lärdom, samt är ringa och ej så hederlig, att then kan och bör af lärdt folk och studerande, såsom et näringsmedel, ant2gas?... Bland thessa föraktade vetenskaper måste man nödvändigt sätta historia naturalis, anatomien, chemien, pathographien och flere sådane medicinske vettenskaper. Jag vet inte hvarifrån then dåraktiga almänna meningen kommit, att thessa vettenskaper gagnade allenast för läkare, och ej för andra: lika som en vetenskap kunde ej hafva mer än et ändamål, och vara flerc slags lefvernessätts tjenarinna. Men jag vil fråga, om icke historia naturalis hafver så rika ämnen för hela occonomien, som för medicinen? Jo visserligen. Är icke thessutom hela bistoria naturalis en fullskrefven bok af Skaparens härlighet, majestät och egenskaper, som ingen ken annat än med största förundran läsa? Then är ju en vettenskap, hvarpå Gud sjelf satt ett högt värde. Ja hon är lämplig att läras af alla, som hafva sina utvärtes sinnen färdiga, och gagnar äfven alla. 3) Häremot äro åter andra studier, hvilka aldeles icke så allmänt böra läras, som härtils skett, efter deras nytta och alt ej är så almän, utan the alena tjena för et vist lefvernessätt, eller ock fordra en särdeles art af snille och naturgåfvor. Sådane äro Poetica, Rhetorica, antiquitates romani, mythologien, grekiska och latinska poeter, o. s. v., som fuller ej allena kunna förnöja, utan och tå gagna, när the träffa en besynnerlig sysla samt lefvernessätt, och ett skickligt snille, men äro eljest aldeles intet af den almänna nytta, som the förr nämnde. Ty hvad gagnar thet til exempel i samhället eller til ens enskilda lycksalighet, at man vet the hedniska Gudars och gudinnors utaf bedningar uppfunna slägtregister, födelser, giftermål, strider, öfre och nedre ordningar 0. s. v.? Hvad tro thet ock gagnar, at veta Ulysses och Aenex af Homerus och Wirgilius uppdiktade äfventyrer? Hvad gagnar och andtel thet, att kunna läsa en hop Grekiska och Latinska poeters verser utantil, när man af naturen är til poet oskickelig? Atminstone, som thesse vetenskaper dock föga annat kunna göra än förnöja, men the andra äro nyttige och oundgänglige, så moste ju the förra för thesse vika, om the icke bägge hinnas med at läras. Jag är aldeles intet af theras mening, som vilja utesluta språken, såsom til exeipel Latinen, frå upfostriogen, emedan jag nogsamt vet, at den vid många ti!fällen och för vissa syslor är aldeles oundgängelig; dock, som thet! ej är någon nödvändighet at allmänheten bör förstå Latinen, och thet likväl är nödvändigt, at alla lära vetenskaper; så borde ju vetenskaper läres för sig och språk för sig. Ingen må tro, at Latinen therigenom blefve försummad och å sido lemnad. Tink man på, hvad ansenlig tid vinnes til vetenakapernes lärande, om ingen nöd mera tvingar ungdomen, at ialmänhet först och för alt förnöta then med Latinen och thylika språks långsamma studerande. Mån på annat sätt vårt både almänna och enskilta förderf kan rättas, än genom kunskap och lärdom? Mån icke thenne är otilräcklig, som nu erhålles, nr ofta hela femton åren gå bort med sådana språks Järande, och ofta föga fem blifva öfrige til vetenskapernes fatiande? Mån och icke bela menniskans lifstid, om then in vore hundrade år och mera, behöfdes til al ) Pag. 321—324, 340.