ännu kunna bli bra, det vill säga, om bon går igenom sitt nuvarande lidande. En torrhosta är eljest vanligen dödens förebud, och skall det vara ett säkert tecken, så har hon ej lång tid att lefva i denna verlden. Hvad den här lilla kamraten angår, så vill jag lofva, i trots af hollindaren, som, efter min tanka, är snarare en Jakobit, än en besvärjare, och ändå säkrare, en skälm: att gossen aldrig skall komma att klifva uppför den olycksaliga stegen, om det står i min makt att hindra det. Här blef loppet af snickarens betraktelser afbrutet genom ett högt skrik från barnet, som, icke allenast oroadt genom ombytet af läge, utan äfven saknande den ljufva tröst, det endast af modern kunde erhålla, höjde sin röst till det yttersta, och tillika ansträngde sina svaga krafter för att komma ur sin vårdares armar. Ett par minuter byssade herr Wood den lilla fram och tilibaka, med samma skicklighet som den snällaste barnflicka, och för:ökte äfven hvad en vaggsång kunde förmå till att lugna bonom; men då han såg att allt hans bemödande var fåfängt, förlorade han snart tålamodet, och emedan han var af ett retligt lynne, såsom vi sett af det föregående, eburu mycket godbjertad, lyfte han den olyckliga barnungen högt i vädret och skakade honom så kraftigt, att han nästan tvärtystnade. Ett ögonblicks stilihet följde på denna manöver; men i samma stund barnet återhämtade andan, började det naturligtvis skrika ännu värre; och snickaren, som föreställde sig alt ombyte af föremål skulle göra mer verkan, tog sin lykta, öppnade dörrn och gick u. ANDRA KAPITLET. GAMLA MYNTET. Fru Sheppards boningshus var det sista i en rad af garla förfallna byggningar, som kallades Wheel:rs-rents; man kom dit genom en trång och osnygg återvändsgränd, hälften gata och hälften väg, hvilken gick ifrån Myntgatan, Ber nom en mängd krökningar, längsefter ett djupt dike, på hvars andra sida lågo flera små vanskötta trägårdar, som sträckte sig till St. Georges Fields, De öfriga byggningarne i denna gränd