ännu kunna bli bra, det vill säga, om bon går
igenom sitt nuvarande lidande. En torrhosta
är eljest vanligen dödens förebud, och skall
det vara ett säkert tecken, så har hon ej lång
tid att lefva i denna verlden. Hvad den här
lilla kamraten angår, så vill jag lofva, i trots
af hollindaren, som, efter min tanka, är sna-
rare en Jakobit, än en besvärjare, och ändå
säkrare, en skälm: att gossen aldrig skall kom-
ma att klifva uppför den olycksaliga stegen,
om det står i min makt att hindra det.
Här blef loppet af snickarens betraktelser
afbrutet genom ett högt skrik från barnet, som,
icke allenast oroadt genom ombytet af läge,
utan äfven saknande den ljufva tröst, det en-
dast af modern kunde erhålla, höjde sin röst
till det yttersta, och tillika ansträngde sina
svaga krafter för att komma ur sin vårdares
armar. Ett par minuter byssade herr Wood
den lilla fram och tilibaka, med samma skick-
lighet som den snällaste barnflicka, och för:ökte
äfven hvad en vaggsång kunde förmå till att
lugna bonom; men då han såg att allt hans
bemödande var fåfängt, förlorade han snart tå-
lamodet, och emedan han var af ett retligt
lynne, såsom vi sett af det föregående, eburu
mycket godbjertad, lyfte han den olyckliga barn-
ungen högt i vädret och skakade honom så
kraftigt, att han nästan tvärtystnade. Ett ögon-
blicks stilihet följde på denna manöver; men
i samma stund barnet återhämtade andan, bör-
jade det naturligtvis skrika ännu värre; och
snickaren, som föreställde sig alt ombyte af
föremål skulle göra mer verkan, tog sin lykta,
öppnade dörrn och gick u.
ANDRA KAPITLET.
GAMLA MYNTET.
Fru Sheppards boningshus var det sista i en
rad af garla förfallna byggningar, som kallades
Wheel:rs-rents; man kom dit genom en trång
och osnygg återvändsgränd, hälften gata och
hälften väg, hvilken gick ifrån Myntgatan, Ber
nom en mängd krökningar, längsefter ett djupt
dike, på hvars andra sida lågo flera små van-
skötta trägårdar, som sträckte sig till St. Georges
Fields, De öfriga byggningarne i denna gränd