SA —— !
JACE SHEPPARD. )
ROMAN AF W. HARRISON AINSWORTH.
Skall jag taga barnet med mig nu straxt?,
fortfor Wood i en ton mellan skärat och allvar.
Jag kan icke skiljas ifrån honom,) svarade
enkan, och brast i tårar; nej, jag kan cj, jag
kan ej.
Åtmins!one har jag hittat på elt sött att!
röra henne, tänkte snickaren; dessa tårsr skola:
i hvad fall som helst göra hean2 godt. — Ni
kan ej skiljas ifrån honom tillade han högt;
vill ni då stå i vägen för hans lycka? Jag!
ärnar bli som en far för honom; ni har ju hört:
det. Kom ihåg hvad besvärjaren sade.n
Jag kommer mycket väl ihåg det, svarade,
fru Sheppard, och jag är djupt tacksam för ert
tillbud. Men jag vågar ej antaga det., I
Ni vågar ej; jag förstår icke hvad ni menar,
Johannal,
Jag menar, utbrast enkan med förvirring,
att om jag mister mitt barn, så mister jag
allt hvad jag äger i verlden. Jag har hvarken
far eller mor, eller bror eller syster, eller ma-
ke; jag har honom allena.
När jag föreslår er att skiljas ifrån honom,
min goda qvinna, så är det ju för att bereda
honom en bättre lott, eller hur?, återtog Wood
med någon bitterhet, ty ehuru han icke allvar-
samt ärnade emot hennes vilja genomdrifva sin
önskan, förtröt det honom likväl att få afslag.
,Det är ett sådant tillbud, fortfor han, som
1
jag troligen ej kommer at göra, icke heller ni
att emottaga, alla dagar.
Och i det han mumlade några ord om qvin-
nornas envishet, com vi ej anse nödigt att upp-
repa, vände han sig ännu en gång till dörren,
för att gå, då fra Sheppard hejdade honom.
Ge mig tid tills i morgen, sas hon med
bedjande röst, oeh om jag kan förmå mig alt
lemna honom, så skall intet ord vidare behöfva
vexlas om den sakenx
pBetänk er så linge ni vill) svarade Wood
temligen kärft, det är ingen brådska.
j
) Se A. B. 0 197.