EN UNG FRU. )
NOVELL ÅF JEREMIAS MUNTER.
Det fiones i lifvet intet bittrare qval än en
bedragen kärlek. En ung qvinna samlar ofta
hela sin själ i en enda känsla, då hon älskar
sannt; blir hon sedan försmådd, öfvergifven. O,
hvad hon då är elycklig! Jeg var nära ati
duka under, stt svigta för den tunga börda,
som tryckte mig mot grafven. Jag led tyst
och tåligt, som en qvinna och jag var end:st —
ett stackars offerlamm, jag, som så mingen
olycklig medsyster. i
Då återlifvades ändtligen, gencm en inre
spänstighet, mina domnade krafter. Stoltheten
och sjelfkänslan vaknade, cch Mn scrg skinkte
mig de dyrbaraste lärdomar. Ar då qvinnar,
sporde jag mig sjelf, alldeles ingonting genom
sig sjelf, utan allt endast genom andra? Jag
blef nästan bitter mot mitt eget kör, då jag
nu rätt noga betraktade dess nesliga ställiain
och dess brist på känsla för sitt eget värde.
Vi kunna vara sköna, goda, oskyldiga som en5-
lar; det är allt egenskaper som tjusa mannen;
men hvar finnes väl de egenskaper hos 055,
som försäkra oss om, ait vi äfven kuvna bibe-
hålla den kärlek, vi förmå uppväcka? Ea fic-
kas tankar, huru de än må svärm2, sällan flyga
de dock längre än till bröllopsdagen; der stanna
de, liksom romanerna. Brudslöjan höljer för
den unga skönheten en framlid, dit hon endast
vågat kasta en eller annan undrande blick.
Tusen gånger har hon betänkt sitt förhållande
till en älskare; men sällan har hon uppgjor
några funderingar öfver den tid, då denna äl-
skare blir hennes man. Men dei inträffar dock
så, och bon kommer nu i ett alldeles fr
mande förhå
älskanda bh Mennea tö
smekmånadens pjoller; hon
) Se A, B. HH 187—195,
ed
Li
ande och har intet utom sitt cvigt
ert
en le