EN UNG FRU. ) NOVELL ÅF JEREMIAS MUNTER. Det fiones i lifvet intet bittrare qval än en bedragen kärlek. En ung qvinna samlar ofta hela sin själ i en enda känsla, då hon älskar sannt; blir hon sedan försmådd, öfvergifven. O, hvad hon då är elycklig! Jeg var nära ati duka under, stt svigta för den tunga börda, som tryckte mig mot grafven. Jag led tyst och tåligt, som en qvinna och jag var end:st — ett stackars offerlamm, jag, som så mingen olycklig medsyster. i Då återlifvades ändtligen, gencm en inre spänstighet, mina domnade krafter. Stoltheten och sjelfkänslan vaknade, cch Mn scrg skinkte mig de dyrbaraste lärdomar. Ar då qvinnar, sporde jag mig sjelf, alldeles ingonting genom sig sjelf, utan allt endast genom andra? Jag blef nästan bitter mot mitt eget kör, då jag nu rätt noga betraktade dess nesliga ställiain och dess brist på känsla för sitt eget värde. Vi kunna vara sköna, goda, oskyldiga som en5lar; det är allt egenskaper som tjusa mannen; men hvar finnes väl de egenskaper hos 055, som försäkra oss om, ait vi äfven kuvna bibehålla den kärlek, vi förmå uppväcka? Ea fickas tankar, huru de än må svärm2, sällan flyga de dock längre än till bröllopsdagen; der stanna de, liksom romanerna. Brudslöjan höljer för den unga skönheten en framlid, dit hon endast vågat kasta en eller annan undrande blick. Tusen gånger har hon betänkt sitt förhållande till en älskare; men sällan har hon uppgjor några funderingar öfver den tid, då denna älskare blir hennes man. Men dei inträffar dock så, och bon kommer nu i ett alldeles fr mande förhå älskanda bh Mennea tö smekmånadens pjoller; hon ) Se A, B. HH 187—195, ed Li ande och har intet utom sitt cvigt ert en le