tillbörlig andel deri, i densamma fått inträde och erhållit sin fulla rätt af representation. Och ännu har mean ej inom det liberala partiet hört yrkas, om ej undantagsvis från något enstaka -håll, att den blifvande representationsreformen skulle ske utan allt afseende på förhandvarande förhållanden, biott efter theoretiska grunder; man har tvärtom visat all benä.genhet att, så vidt möjligt, gå önskningarne å andra sidan till mötes, så att det stora verket kunde blifva en försoningsakt emellan partierna. Det är konungamaktens välförstådda iniresse, att främja detta verk. Gör hon det ej vid den blifvande riksdagen, så låter hon ett ögonblick gå förloradt, som måhända aldrig återkommer med samma charcer för henne, att möta den allmänna välviljan vid sitt uppträdande. Vi befara storligen, att om nationen ser sina rättvisa och billiga förhoppningar antingen kringgås eller lemnas ouppfyllda i frå.gan om representationsreformen, så kommer allmänna sinnesstämningen att deraf erfara ett intryck, hvilket sedermera ej så lätt utplånas. Vi hafva i korihet sökt visa hvad både statsklokhet och omsorg om statens bästa, i vår tanka, tillråda styrelsen att göra i denna fråga, och vi tro gerna att hon sjelf, på den höga ståndpunkt, hvarifrån hon bör skåda hela samhället med alla dess mångfaldiga fenomener klart utbredt framför sig, inser detsamma ännu tydligare än de, som dvä!jas nere i dalen. Hvad bör nu folket göra, och huru böra dess representsnter handla vid den blifvande riksdagen, för att bereda framzång åt folkets lifsfraga? Folket bör genomtränga sig med den tanken, alt ingen heligare pligt gifves emot detta fädernesl:nd, hvilket vi alla älska, ön att medverka hvar och en i sin stad till den stora sarmhällsförbättring genom en god representation, förutan hvilken landet löper de största faror både inom och utom silt sköte. Våra krafter mattas och tyma af, under det de andra fria folken stärka sig och gå framit med jettesteg till utveckling och välstånd. Hvarje ny riksdag, under våra närvarande representativa former, är en tummelplats för förnyade strider, af hvilka lzndets vinst vanligen är högst ringa, om någon. Modlösheten bemiktigar sig de bäste och starkaste, då de se att ingenting väsentligt kan uträttas för det allmänna med allt detta ofantliga arbete, under hvilket vårt tunga riksdavsmachineri suckar. Då öfvertygelsen hunnit allmänt och djupt rotfästa sig hos folket, att en förändring i vår representation är af yttersta bebovet påkallad, då sker den säkert, om icke förr. Och till denna öfvertygelse mås:efolket snart komma, om det med sannt interesse omfattar frågan, och gör sig reda för dess verkliga beskaffenhet. För de liberale representanterne vid riksdagen är fast sammanhållning och möjligaste enighet i den stera frågan det första vilkoret för möjligheten, att i densamma kunna något uträtia. Splittra de sig och falia sönder i meningsstrider, så stå de der vanmäktiga, och den vigtiga saken faller ur deras händer, för att öfveranutvardas åt en oviss framtid. Men stå Borgareoch Bondestånden såsom en man för representationsreformen, understödda af aktningsbjudande minoriteter inom Adeln och Presteståndet, la fulit beslutna att använda alla lagliga och konstitutionelia medel för dess framging, då är det knappt tinkbart att ej regeringen skulle taga initiativet i frågan, och med -alfvar sluta sig till den stora msjoritet af nationen, som nitälskar för dess framgång. Vi skulle då få se ett uppslag i saken, åt hvilket fosterlandsvännen ägde skäl att glädjas; och regeringen skulle bafva tagit en position, som ökade dess moraliska kraft och anseende, både genom den tillgifvenhet och tacksamhet, hvarmed landet skulle komma den tll mötes för hvad den gjort, och den upprigtiga medverkan den utan tvifvel af majoriteten på riksdagen skul!e röna för andra samhällsförböttringar, hvilka kunde ligga en välviljande regering om hjertat, men fordra representationens understöd och bifall.