i 4688 vol
PREUSSEN OCH TYSKLAND,
(Forts. från JM 192.)
Men låtom oss återvända till den preussiska
politikens system! Verklig folkrepresentation
är, såsom vi sett, icke förenlig med detsamma;
samt lika litet en fri press och annan frihet
uti folkets utveckling. Vi vilja nu i korthet
omnämna de positiva medel hvaraf detta poli-
tiska system betjenar sig, för att vinna sina
ändamål. De tider äro förbi, då svärdet stod
främst ibland dessa. Hvarken tillräckligt mod,
eller gynnande omständigheter uppmana till
detsammas användande. Man måse tvertom
göra allt för att hålla svärdet i skidan, eme-
dan dess ingripande i sakernas fredliga gång,
skulle för närvarande leda till ett helt annat
resultat än man åsyftar. Vapenstyrkan tjenar
således blott att imponera med, så inom som
utomlands; hvaremot afsigten att, vid lägligare
tillfälle, samt efter nödiga förberedelser, verk-
ligen göra bruk af densamma, håller sig dold
i bakgrunden. De medel hvaraf den preussi-
ska politiken nu betjenar sig, äro de så kallade
fredliga. Bland dessa förtjenar isynnerhet föl-
jande att nämnas:
4:o. Skenbart gynnande af framåtskridande
i andeligt och politiskt hänseende. - Att denna
hyllning blott är skenbar och ganska snart når
sin gräns, blott den ställes på nigot allvarsamt
prof, derom vittna hundradetals fakta. Så snart
framskridandet kan upphöra att vara medel för
det sjelfkära systemet, blir det hämmadt genom
anlitandet af den råa styrkan. Då de progres-
siva principernaRdessutom röna en lika obetyd-
lig aktiv befordran i Tysklands öfriga stater;
så skall det för Preussen, med dess större re-
surser, alltid blifva en lätt sak att intaga en
imponerande ställning och, iandeligt hänseende,
formera medelpunkten för tysk bildning). Men
det skulle snart nog se sig tvunget att lemna
denna dominerande position, om t. ex. Sachsen,
Hannover, Wärtemberg m. fl., så mycket möj-
ligt undandrogo sig förbundspolisen, lemnade
pressen mera lösa tyglar, förlänade universite-
terne större frihet och anvisade utmärkte lär-
de deras verkningskrets i denna frihet.
2:o. Skenbar fullkomlighet i den inre förvalt-
ningen, hvarigenom man vill söka tysta mun-
nen på folket, samt framställa ett lockande
mönster för all statskonst; till hela Europas be-
undran. Men huru det i sjelfva verket är be-
skaffsdt med denna fulikomlighet, synnerligast
med afseende på den välbelåtna sipnesstämningen,
den fria utvecklingen och det materiella välbe-
finnandet hos folket, deröfver har i sednare ti-
der blifvit spridt så myeket ljus, att vidare
kommentarier här kunna besparas. Blott d-n
anmärkningen må tilläggas, att man i Preussen
tror sig kunna utbilda absolutismen med bi-
träde af förvaltningen och att man hoppas
kunna ständigt upprätthålla densamma, i det
man organiserar den i en viss öfverensstäm-
melse med tidens fordringar.
Detta förefaller: oss ungefär som om man
ville konservera vintrens is, under våren och
sommaren, derigenom att man öfverhöljde den
med blommor och :x. j .
3:0. Inflytandet på förbundsdags-sändebuden
från de mindre staterna får man icke skatta
för högt, af det skäl att dessa sändebud, ivig-
tigare frågor, alltid handla efter särskilda för-
hållningsorder från. sina hof, och följakteligen
de sistnämnde hafva att ansvara för hvad Preus-
sen (och Österrike) bos dem genomdrifva.
4:0. Ett mästerstycke af den preussiska po-
litiken var grundläggandet af tullföreningen.
Denna institution omfattade icke blott tyska
folkets närmaste intressen, utan gaf äfven Preus-
sep, som behöll dess ledning i sina händer, så
väl med afseende på inre som yttre förhållan-
den, en öfvervigt, som visst. icke var förbisedd
i landtdagsförfattningen cch jem:ie densamma
kunde göra sig gällande.
Hvad som faller mest i ögat, rörande de
grundsatser som Preussen förfäktar medelst! tull-
förenings-politiken, är dess ifriga försvar för
handelsfriheten.. Ingen menniska med någor-
lunda redig uppfattningsförmåga skall kunna j
uttala bifall til folksöndrende spärrningar och
ett föråldradt skyddstullssystem; men om man
betänker att Preussens liberalism i sådana frå-
gor alls icke öfverensstämmer med dess öfriga
grundsatser, så frestas man att bakom densam-
ma uppspåra särskilda bevekelsegrunder. Har
man tilläfventyrs — för att börja med Hol-
land — låtit genom de holländska kapi!ali-
sterna pålägga sig vissa förpligtelser, eller bop-
pas man att vinna holländska sympathier för