TYSKLAND. I Bäjern väntar man, att en extra-landtdag snart blir sammankallad. ij Österrikiske statsministern grefve Fiquelmont, som varit skickad till Italien, för att hos dervarande hof motarbeta inflytandet af påfvens framgång på reformvägen, hade återkommit till Wien. — Sedan oroligheter nu utbrustit i Lucca, och nödgat regerande hertigen att flykta ur landet, tages allmänt för afgjordt, att OÖsterrikiska trupperna i Italien komma att rycka fram, och besätta detta furstendöme. Ryske krigsministern, furst Tschernitscheff, som helt oväntadt inträffat i Tyskland, såsom man trodde i följd af en kejserlig onåd, har lika oförväntadt fått befallning att, så fort som möjligt, inställa sig i S:t Peter-burg. Det säges att nya planer äro å färde i afseende på krigets förande emot de Kaukasiska bergsfolken, och att detta föranledt krigsministerns hemkallande. SCHWEIZ. Edsförbundsdagen öfverlade i tre dagar om det med förra posten meddelade kommittförslaget angående separatförbundet och dess vapenförråder, men antog det slutligen, med den vanliga majoriteten af 42 ?Y, röster. Luzern, och efter det de öfriga 6 separatförbundna kantonerna, hafva icke blott protesterat emot detta beslut, med förklaring att de icke ärna efterkomma det, utan tillagt att sjelfva förslaget redan vore ulbrottet af ett krigstillstånd. Kriget anses ock nu oudvikligt, om icke förr, när edsförbundet utfordrar sin krigskassa, hvilken sedan förlidet år, då Luzern var Förort, qvarstadnat derstädes, men hvars utlemnande nu af Luzern vägras. — Ett eget slags hot emot de till majoriteten hörande 422?, kantonerna, förekommer i separatförbundets tidningsorgan Die katolische Zeitung; den har nämligen följande nyhet från utgifningsorten Luzern: Polisen äger en förteckning på alla i kanton Luzern bosatta invånare från de tolf och två halfva förbundssvikande kantonerna. Menas härmed någonting allvarsamt, så kan det ej vara annat, än att de stackars inflyttade skola betraktas såsom gisslan för de kantoner, från hvilka de härstamma. POLEN. Om de sednaste afrättningarne i Lemberg af tvenne personer, hvilka varit invecklade i oroligheterna i Galizien, skrifves från nämnde stad följande: Jäsningen i sinnena, i följd af afrättningarne den 34 Juli, har de följande dagarne snarare tillän aftagit. Så länge de fiån lifvet till döden förflyttade hängde i galgarne, hvilket de gjorde till kl. 7 om aftonen, (då de nedtogos af bödelsknektarne, afkläddes och lades i en 8 fot djup med osläckt kalk till hälften fylld grop) kommo, jemte en massa nyfikne, Theophil Wisniowskys vänner och anförvanter, klädda i sorgdrägt, och förrättade sin andakt. Gamla gubbar blottade sina hjessor, knäföllo i allas åsyn under galgen, och utgjöio tårar, under det att unga damer kysste Wiesniowskys fötter, kastade penningar åt de kriagstående bödelsknektarne, strödde blommor, och gråtande aflägsnade sig, sedan de tagit några jordtorfvor med sig. Och i dag (den 4 Aug.), liksom då, vallfärda, ifrån tidigt på morgonen till sent på natten, skaror af menniskor till grafven, der liken blifvit nedlagda, hvilken är helt och hållet öfvertäckt med blommor och kransar af alla slag. ITALIEN. I hertigdömet Lucca skola allvarsamma oroligheter uppstålt, till följd hvaraf hertigen funnit lämpligt att, jemte hela sin familj, begifva sig ur sitt rike och förflytta sig till det närbelägna furstendömet Massa. Derifrån, berättas det, hade han påkallat Österrikes mellankomst, under åberopande af traktaterna, och detta bistånd anses icke kunnat vägras. I Ferrara hade invånarne, under det österrikiska tropparne ännu voro qvar i staden, firat en högtidlig själamessa öfver bröderna Bandiera, hvilka, som bekant är, för några år sedan afrättades för ett upprorsförsök emot österrikiska väldet i Italien. I Wien skola dessa italienska nyheter gjort djupt intryck. Orsaken till upproret i Lucca tillskrifves en kungörelse, utfärdad af hertigen på eget bevåg, eller pmotu proprio, som det kallas, ianledning af det klander, som försports bland i folket öfver några kort förut begångna våld