EN UNG FRU. ) NOVELL AF JEREMIAS MUNTER. Så snart en förvillelse icke mer uppager os: helt och hållet, har den förlorat sin Förmåga at skänka njutning; då börja malörtsdropparnc at! blanda sig med den berusande drycken, och : stället för att, som honungsfåglarne, beständig hitta rosens kalk, stinga vi oss på hennes t:ggar. Ännu var grefve Stålbrand en spelare: men denna lidelse nu mera brände än värmee. Midt i spelets beräkningar insmögo sig alldeles främmende tankar, och det blef disharmoni i hans själ. På kammerherre von Lebens soir hade han vid spelbordet oafbrutet varit förföljd af en briljant tur, men också distraherad af egna fantasier. Genom de många omflyttningarne har han en gång fått sin plats midt emot dörren till salongen, och i ett af spelets kinkigaste ögonblick, då tricken berodde af ett enda fiat drag, kom han händ.lsevis att kasta en blick ut i rummet framför sig. Denna blick mötte Therese, som, lutad mot baron Selims arm, långsamt passerade förbi. Dessa båda voro just nu inbegripne i det förtroliga samtal, som vi redan afoört; samtalet hade just nu hunnit sin lifligaste point, då Therese med så mycken värma varnade sin förtjuste ledsagare för misstro och tvifvel. Alexander kunde icke höra de ord, som vexlades emellan dem; men han såg det själfulla uttrycket i sin hustrus ansigte samt hennes strålande blick, och ban såg Selim i hänförelse trycka hennes arm. Efter flera påminnelser spelade han i detsamma ut ett kort; men han gjorde en stor faute, och medspelaren blef missbelåten. Alexander sjelf var ej eller belåten. Dagen härefter kände han sig ännu mer misslynt. En oro, som han icke ville reta, men som han icke kunde övervinna, plågade honom, och beständigt såg han i sin fantasi framför sig Therese lutad emot Selims arm så der förtroligt, som han i verkligheten sett dem tillsamman. Alla de tvetydiga hänsyftningar, de ) Se ÅA, B. M 187—192,