EN UNG FRU. )
NOVELL AF JEREMIAS MUNTER.
Så snart en förvillelse icke mer uppager os:
helt och hållet, har den förlorat sin Förmåga at
skänka njutning; då börja malörtsdropparnc at!
blanda sig med den berusande drycken, och :
stället för att, som honungsfåglarne, beständig
hitta rosens kalk, stinga vi oss på hennes t:g-
gar. Ännu var grefve Stålbrand en spelare:
men denna lidelse nu mera brände än värmee.
Midt i spelets beräkningar insmögo sig alldeles
främmende tankar, och det blef disharmoni i
hans själ.
På kammerherre von Lebens soir hade han
vid spelbordet oafbrutet varit förföljd af en
briljant tur, men också distraherad af egna fan-
tasier. Genom de många omflyttningarne har
han en gång fått sin plats midt emot dörren
till salongen, och i ett af spelets kinkigaste ögon-
blick, då tricken berodde af ett enda fiat drag,
kom han händ.lsevis att kasta en blick ut i
rummet framför sig. Denna blick mötte The-
rese, som, lutad mot baron Selims arm, lång-
samt passerade förbi. Dessa båda voro just nu
inbegripne i det förtroliga samtal, som vi re-
dan afoört; samtalet hade just nu hunnit sin
lifligaste point, då Therese med så mycken
värma varnade sin förtjuste ledsagare för miss-
tro och tvifvel. Alexander kunde icke höra
de ord, som vexlades emellan dem; men han
såg det själfulla uttrycket i sin hustrus ansigte
samt hennes strålande blick, och ban såg Selim
i hänförelse trycka hennes arm. Efter flera på-
minnelser spelade han i detsamma ut ett kort;
men han gjorde en stor faute, och medspela-
ren blef missbelåten. Alexander sjelf var ej
eller belåten.
Dagen härefter kände han sig ännu mer miss-
lynt. En oro, som han icke ville reta, men
som han icke kunde övervinna, plågade ho-
nom, och beständigt såg han i sin fantasi fram-
för sig Therese lutad emot Selims arm så der
förtroligt, som han i verkligheten sett dem till-
samman. Alla de tvetydiga hänsyftningar, de
) Se ÅA, B. M 187—192,