olycklige för andra gången till döden. Murawief sade vid andra upphissningen: I detta fördömda land förstår man ej en gång att. hänga folk — I stället för kors blefvo galgar uppresta på de vid Ustinowska stupade officerarnes grafvar. Följande dagen blef senatsplatsen, der upproret utbrustit, åter helgad genom en försoningspredikan. Kejsaren skickade en af sina adjutanter till Rylejefs enka, för att försäkra henne om sitt beskydd, han lät tillställa Pestels far 50,000 rubel, och förlänade hans bror axel-aiguilletten såsom tjenstgörande adjutant, hvarföre man sade om den sistnämnde, att han bar broderns rep om halsen. Angifvaren Scherwood fick 50,000 rubel, ett hus och titel af trogen. Icke destomindre blef han efteråt för dåligt uppförande utstruken ur sitt regimente. Rostowzof hade gjort sih carriere. Ett manifest af Kejsaren, dateradt den 4325 Juli 4826 underrättade menskligheten, att Nikolaus med tilliredsställelse förnummit, huruledes de olycklige, på hvilka misstankar för medbrottslighet hvilade, blifvit af deras närmsta anhöriga förnekade och utlemnade i rättvisans händer. Soldaterna, som deltagit i upploppet, blefvo afsände till Georgien, och sedermera, i det kort derpå utbrutna kriget mot Persien, i de främsta lederna använda emot fienderna. De trogna regimenterna fingo belöningar: det ena fick Alexanders uniform, ett annat hans namncehiffer, och de Donska kossackerna hans värja. Lyckligtvis behöfva vi icke långt bort söka en ledning för bedömandet af hela detta förfarande. Dylika saker tilldrogo sig i ett nästgränsande, under Ryssland skattskyldigt rike, som dock hugnade sig af en upplyst styrelse. De hade påföljder, hvilka utan motsägelse fördöma despotismens råa inträdande, och segrande bevisa en konstitutionell regerings öfverlägsenhet. Undersökningen i Petersburg uppdagade tillvaron af hemliga sällskap i Polen, hvilka voro i förbindelse med det södra sällskapet. Nödvändigtvis ådrogo de sig regeringens uppmärksamhet, och i Warschau blef äfven en undersökning anbefalld. Man upptäckte verkligen, att alltsedan 18214 det Patriotiska Nationalsällskapet haft bestånd i Polen, och att Mazuwski det påföljande året äfven derstädes stiftat, eftenförebilden af det skottska, Tempelherrarnes Sällskap. Uminski, Jablonowski, Soltyk, Kryznanowski hörde till medlemmarne af dessa föreningar, hvilkas hufvudändamål var polska rikets återupprättande. -Undersöknings-kommissionen utmärkte fem afdelningar af de skyldige. Senaten fick befallning att afgöra deras öde. De erhöllo sakförare till sitt försvar. Förhandlingarne voro offentliga och varade en månad; derefter förklarade denna högsta domstol, sedan den föranstaltat om en ny ransakning, med undantag af en enda röst (general grefve Krazinski), angifvelsen för högmålsbrott vara alldeles ogrundad; största delen af de anklagade blefvo frikände, och de öfriga fälldes till några månaders fängelse. Kejsaren lät också derföre på ett oerhördt sätt tilltala domrarne, och tröstade sig dermed att inspärra de dömde i fängelserna uti S:t Petersburg. Detta var ett förnärmande af konstitutionen och en ibland de besvärande omständigheter, som polska revolutionen sedermera gjorde sig till nytta. 1