EN UNG FRU. ) NOVELL AF JEREMIAS MUNTER. Nå hvad fick ni veta i Genova la superba ?n frågade grefvinnan, med otålighet. Jag glömde icke, fortsatte Selim, ,att der i Pallazzo Pallavicini uppsöka den tafta, som Camillo gifvit mig anvisning på. Det var en; större oljemålning, som, eburu särdeles väl tecknad, synes något vårdslösad i utförandet, och kanske derföre saknar egentligt konstvärde. Den ; visar trenne figorer. En dansös, ung och ovanligt skön, räcker ut sin lilla fina hand, genom ett öppet fönster, -för att kyssas af en person, som tyckes vara hennes älskare; men i bakgrunden synes en mörk och dyster person. Svartsjukans afgrundsqval äro med mästarehand tecknade i hans ansigte, och i sin högra hand håller han en skarp dolk, som är riktad mot den leende dansösens barm; man ser, att i nästa ögonblick skall hon falla ett blodigt offer för sitt lättsinne och sin otro. — Det ligger mycket lif och stor effekt i denna scen. På mig gjorde den dock ett intryck, som jag icke kan beskrifva, men som ni kanske kan förstå ändå när jag nämner, att denna tafla omisskänneligen var målad af den olycklige romarens egen hand, och att de trenne figurerna, med förvånande likhet framställde: mademoiselle Allicet — som dansösen, Bertin — som älskaren, och slutligen signor Camillo sjelf — som hämnande mördaren. Nå, det var på min ära en ganska intressant triol anmärkte Wiftenberg och försökte att med sin skämtsamma ton fördrifva det dystra intryck som Selims berättelse tycktes hafva gjort. Men grefvinnan satt dock ännu allvarsam och i djupa tankar. Kanske fann hon i den tragiska händelsen någonting, som påminde om hennes egen ställning, eller kanske fann hon i Se) Se A. B, M 187—191.