EN UNG FRU. )
NOVELL AF JEREMIAS MUNTER.
Nå hvad fick ni veta i Genova la superba ?n
frågade grefvinnan, med otålighet.
Jag glömde icke, fortsatte Selim, ,att der i
Pallazzo Pallavicini uppsöka den tafta, som
Camillo gifvit mig anvisning på. Det var en;
större oljemålning, som, eburu särdeles väl teck-
nad, synes något vårdslösad i utförandet, och
kanske derföre saknar egentligt konstvärde. Den ;
visar trenne figorer. En dansös, ung och ovan-
ligt skön, räcker ut sin lilla fina hand, genom
ett öppet fönster, -för att kyssas af en person,
som tyckes vara hennes älskare; men i bak-
grunden synes en mörk och dyster person.
Svartsjukans afgrundsqval äro med mästarehand
tecknade i hans ansigte, och i sin högra hand
håller han en skarp dolk, som är riktad mot
den leende dansösens barm; man ser, att i
nästa ögonblick skall hon falla ett blodigt offer
för sitt lättsinne och sin otro. — Det ligger
mycket lif och stor effekt i denna scen. På
mig gjorde den dock ett intryck, som jag icke
kan beskrifva, men som ni kanske kan förstå
ändå när jag nämner, att denna tafla omiss-
känneligen var målad af den olycklige romarens
egen hand, och att de trenne figurerna, med
förvånande likhet framställde: mademoiselle
Allicet — som dansösen, Bertin — som älska-
ren, och slutligen signor Camillo sjelf — som
hämnande mördaren.
Nå, det var på min ära en ganska intressant
triol anmärkte Wiftenberg och försökte att med
sin skämtsamma ton fördrifva det dystra in-
tryck som Selims berättelse tycktes hafva gjort.
Men grefvinnan satt dock ännu allvarsam och
i djupa tankar. Kanske fann hon i den tragi-
ska händelsen någonting, som påminde om hen-
nes egen ställning, eller kanske fann hon i Se-
) Se A. B, M 187—191.