UJ VILL, 0 ULL DSÄUVIIL SIURTORTLIISDL) MAMe
OM KLASSVAL.
Man har af åskilliga bland de reservationer,
som åtföljt representationskommitteens betän-
kande, och hvilka stått att läsa i Aftonbladet,
inhemtat det nit, hvarmed en del reservanter,
i synnerhet grefve Hamilton och friherre Aker-
bhjelm, kämpat för hvad man kallar klass-val,
och hvilka i sig sjelfva ingenting annat utgöra än
en modifierad repetition (eller hvad Minerva
skulle kalla uppkok) på ståndsval. Vi tillåta
oss att i dag med några ord återkomma till
detta ämne.
I sjelfva verket qvarstå alldeles samma gra-
vamina emot klassvalsgrundsatsen, som emot
ståndsprincipen. Stånden äro i grunden ingen-
ting annat än klasser: och klasser å sin sida
ingenting annat än ett slags stånd. Samma
skråanda, eller begäret att på riksdagen arbeta
för sitt stånds intresse, till undertryckande af
de öfriges och med åsidosättande, så vidt möjligt,
af fäderneslandets allmänna fördel; samma slags
känsla, att det till och med utgör en pligt för
riksdagsmannen, att tala och rösta partiskt,
nemligen ur ståndets synpunkt; allt detta, och
annat, som man med skäl beklagar, måste ovil-
korligen lika mycket, på enahanda sätt och med
samma förderfliga följder vidhänga klassvals-
systemet. Visserligen erbjuda sig några for-
mella- olikheter; det nekas ej. Men hvar och
en betviflar, att dessa olikheter röra och kunna
röra annat än ytan af det onda. Ehuru, säger
man, riksdagsmännen endast väljas klassvis, men,
uppkomne i riksförsamlingen, der ej sitta och
öfverlägga i klasser (d. v. s. i parceller af stånd),
utan gemensamt (åtminstone så mycket som
kan ske, då de samlas på två kamrar); så med-
tager likväl hvarje medlem növändigtvis känslan
af att det är en viss klass som utseti honom
och sändt honom, hvarföre han, såsom ombud
för denna, har att i riksförsamlingen bevaka
den klassens bästa framför och till förfång (om
möjligt) för andra klassers bästa, samt alltid
med ett visst åsido-ättande af fäderneslandets
allmänna välfärd. Man må säga allt hvad man
behagar; man må anföra exempel på enskilde
undantag af riksdagsmän, hvilka redan nu, eburu
inom ståndskategorien, uppfatta sitt kall ur en
högre parlamentarisk synpunkt, och således lossa
sig ur ståndsnitets, ståndshatets, ståndsintressets
bojor, hvarföre man ock kan hafva ett slags
hopp om att finna lika fosterländskt sinnade
individer bland riksförsamlingsledamöter, ut-
sedda klassvis: sådant kommer dock på denna
mark alltid att utgöra undantag. Det måste
blifva exceptionellt till följe af principen sjelf,
hvilket är det vigtiga man har att härvid taga
i betraktande. Ty mången, utsedd af klass,
skall alltid och just derföre hålla det för sin
samvetspligt, att tala, rösta och i riksdagsväg
handla ur klass-synpunkt företrädesvis, men ur
fosterlandets synpunkt blott i andra rummet:
hvilket borde vara tvärtom.
Att likväl för närvarande inlåta oss i någon
längre diskussion till vederläggande af klass-
valssystemet, anse vi öfverflödigt, dels då i de
offentliga organerna detta ämne så ofta och ge-
nomfördt blifvit afhandladt; dels derföre; att
vi hysa den öfvertygelsen, att man i Sverige
allmänt tagit sitt parti i denna fråga. Det är
ingen som ej begriper, att klassvalsgrunden
med ståndssystemets alla olägenheter förenar en
ännu högre grad af svårighet i utförandet, ge-
nom en vida större mängd nästan oundvikliga
invecklingar. Att personer ännu finnas, som
rösta derför, kommer således, enligt vårt för-
menande, ej af öfvertygelse om klassvalssyste-
mets företräde i och för sig sjelf framför de
Samfällda Valens; utan endast af berömlig håg
att söka förmedla stridiga politiska elementer
och bringa dem till en komposition. En be-
medling, ehuru af något annan art, försökte äf-
ven de s. k. Reformvännerna; och med hvad
följd, vet man. , Man bör icke misskänna ni-
tet, som kan ligga till grund för dessa jemk-
ningsförsök; men man får väl å andra sidan ej
heller alldeles blunda för möjligheten, att un-
ler detta nit torde dölja sig en icke så liten
portion af håg, att på ett eller annat sätt, un-
ler någon så vidt möjligt dold form, qvar-
hålla gamla undantagsförmåner och folkstridiga
privilegier. När härtill kommer, att jemknings-
projekterna, äfven på den rena grund, som vi ger-
na vilja förutsätta öfverallt, dock aldrig ledt till
någonting annat än missnöje på båda sidorna;
återstår ej annat, än att förkasta dem, och i
stället med all kraft omfatta sådana förslag,
som med verklig värme kunna biträdas af fo-
sterlandets samtlige trogne vänner. Vi mena
uldeles icke radikala förslag i den meningen,
Itt de vore för tidehvarfvet overkställbara; men