bästa. Den klagoskrift emot guvernören i Rom,
som lemnades utan afseende (den kunde svår-
igen vinna något sådant, då den med åsido-
sättande af all skicklighetskänsla och skyldig
vördnad för påfven öfverlemnades till honom,
under det man nästan med våld stannade hans
hästar, då ban återvände från Subiaco); den
Neapolitanske markisen Dragonettis, en af libe-
ralismens anförare, beslutade förvisning från
Rom, hvilken dock uppsköts; slutligen, mini-
sterens inrättande på det sättet, att endast nå-
gra förändringar i särskilta personers embets-
verksamhet, jemte större kontroller, infördes, då
man deremot ännu för tidigt väntade, att åt-
minstone några platser skulle gifvas åt lekmän
— allt detta bidrog att uppreta sinnesstämnin-
gen, icke emot påfven, men väl emot kardinal-
kollegium och alla dem, som man annars 2n-
såg för anhängare af det reaktionära partiet.
Vivatropen för påfven lydde nu merendels:
,Lefve Pius IX ensam! — Arsdagen af påf-
vens val, d. 17 Juni, förflöt under allmänt ju-
bel; tusende drogo, med fanor i spetsen och;
med det af Bologna, såsom tecken af broder-
skap, staden Rom förärade baner, till Quirina-
len, för att efter afsjungandet af en högtidlig!
korsång emottaga påfvens välsignelse. Om af-
tonen var staden på det präktigaste illumine-!
rad, och gatorna hvimlade af gående, såsom här
är vanligt vid alla högtidligheter, utan ringaste
oordning. Dagen derpå förbjöd ett edikt af
statssekreteraren alla vidare högtidligheter, med.
undantag af de redan tillåtna, d. v. s. de, som
blifvit förberedda för firandet af årsdagen af
amnestien; tillika innehöll detta edikt en kort
öfversigt af allt, hvad påfven under året gjort
för sina undersåtare, och lofvade lugnt fortgå-
ende på denna bana, men inom de gränser, som
statens väsen gjorde nödvändiga. Deita öppna
språk behagade icke helt och hållet de liberale;
man såg deri å nyo det retrograda partiets in-
flytande. Man omtalade att påfven ofta hade
konferenser med kardinal Lambruscbini, hvil-
ken anses såsom hufvudman för sistnämnda
parti, och visserligen måste han ej stå illa hos
påfven, då kardinalen fått behålla sina höga
andliga förvaltningsfunktioner, äfven sedan de
verldsliga blifvit honom fråntagna; man sade.
att jesuiterne började vinna inflytande på påf-
ven. Desto mera högljudda blefvo de röster,
som yrkade upprättandet af ett nationalgarde
och återställandet af Roms municipalförfattning,
båda delarne, sade man, åsyftade af pålfvens
men förbehållna åt framtiden, eller ock såsom
andra påstodo, tillintetgjorda genom oppositio-
nen. På samma gång lupo rykten att den äl-
skade regentens helsotillstånd var betänkligt,
att han tycktes nästan duka under för de be-
ständiga striderna; man sade att han alltjemnt
på sina knän bad om döden, för att blifva för-
lossad från sin svåra ställning; ja, man talade
om en zabdikationsplan af honom — alitsam-
mans utan tvifvel ogrundade rykten, men som
dock ökade den allmänna oron. Hurusom un-
dertiden påfvens regering dock sökte att fortgå
på sin bana, derom vittnar den plan, som i
dessa dagar på allvar var i fråga, nemligen att
förskaffa judarne någon lättnad i deras belägen-
het, genom utvidgandet af den terräng, inom
hvilken de få bo. För närvarande äro de in-
skränkta till Ghetto, och befinna sig i den be-
dröfligaste belägenhet. Denna menniskcälskan-
de, påfven så värdiga, afsigt stötte dock å ena
sidan emot de religiösa fördomarne från medel-
tiden, och å andra sidan emot det lägre folkets
intressen; äfven judarne sjelfve uppförde sig
oförsigtigt. En rik ledamot af deras församling
skall för en bod i Corso, som var att hyra för
300 scudi, genast bjudit 600, och likväl hvar-
ken var det eller är det afsigten, att tillåta
dem välja sig bostäder öfverallt i staden. Det
lägre folket ville imedlertid icke veta af några
slags koncessioner; judar, som gingo utom
Ghetto, misshandlades, ja, hopar bildade sig,
som ville sätta den i brand. Det lyckades för
en man af folket, Angelo Brunetti, hos sina
likar bekant under namn af Cicerovachio, att
genom ett tal till hopen afbålla den från detta
missdåd. Det har behagat en tidningskorres-
pondent, att skymfa denne hedersman, såsom
en gemen menniska ur pöbelhopen, och det
torde derföre ej vara ur vägen, att här yttra
några ord om honom. Visserligen är han ej
annat än åkare till yrket, men genom flit och
redlighet har han skaffat sig en betydande rö-
relse, och åtnjuter det bästa rykte. Han är en
liflig beundrare af påfven, har användt stora
penningsummor såsom bidrag till de fester,
hvilka blifvit firade till hans ära, och dem han
till en del föranledt, såsom uppresandet af tri-
umfbågen d. 8 Sept. förlidet år, och det är
temligen bekant hvad det vill säga för en Ro-
mare äf lägre sånden, att göra utgifter för an-
ROAT TIER SET ET APA PCP SKANE ST MENN ET