bjellra uppfattades. Vid hemmanet Kärrenäbb, som ligger utmed vägen, redo de förföljande intill fönstret och ropade på hjelp, emedan de icke vågade ensamme angripa rånarne. Då emedlertid ingen här kom ut, fortsatte de förföljelsen; släppte rånarne ej ur sigte och upphunno dem åter. Man märkte nu, att desse kastat ifrån sig silfret, hvaraf skramlet ej längre hördes. Förföljelsen fortsattes till byn Fotened; der de fem :karlarne höllo af vägen upp uti en prång. Deras förföljare redo då upp i byn och uppväckte folk, hvarefter man åter begaf sig till åkdonen. Gästgifvaren hörde då tydligen ljudet af en pipa, hvarvid två-af de förföljde togo till fötters och undkommo. Gästgifvaren med sitt sällskap gick derefter fram till åkdonen och frågade karlarne efter namn och hemvist. En af de fremmande, som sedan befanns vara förre slottsknekten Sven Mårtensson från Götheborg, svarade endast med det gröfsta ovett, uppgaf en af de andre, arbetskarlen Jonas Carlsson från samma stad, såsom sin dräng, svor och stojade förfärligt, tills en af de närvarande gaf honom ett rapp i hufvudet, hvaraf han föll. Sedermera blef han höfligare och lät tala vid sig. Härefter fängslades så väl denne som den han kallat sin dräng, men den tredje flydde undan. Gästgifvaren fortsatte härefter att förfölja de tvänne först undflydde, fann spår efter dem i Alingsås, hvarifrån de sades begifvit sig åt Götheborgstrakten. På Ingaruds gästgifvaregård hade de äfven varit synlige. Från Ingarud medföljde gästgifvaren derstädes, Anders Andersson, till Lerum. Hvarifrån denne ensam red efter flyktingarne. Efter en timmas förlopp återkom han till Lerum, och hade fasttagit tvänne karlar vid namn Johannes Svensson och Johannes Nilsson. Likaledes medhade han 341 rdr 34 sk. 8 rst bko, dem den sistnämnde medhaft och kastat ifrån sig, då han upphanns och greps. En af desse sedlar var på 46 rdr 32 sk. bko. Denne sedel igenkände gästgifvaren från Wedum mycket väl. Den var försedd med ett hål och tvenne bläckplumpar och hade gästgifvaren tvänne gånger lånat just Samma sedel af nu mera afledne Lundgren på Häggatorp och kommit att till honom återbetala densamma. Vid med de häktade härefter hållne polisförhör förnekade de all delaktighet uti rånet. På samma sätt gingo de äfven tillväga inför domstolen samt uppgåfvo hvarjehanda om orsaken till deras resa. . Den 5:te bland flyktingarne, Anders Carlsson, greps emedlertid i Götheborg, der man uti hans bostad: funnit en vid rånstillfället stulen dosa, märkt med Lundgrens initialer. Inställd inför Laske Häradsrätt, berättade Anders Carlsson om rånet på följande sätt: Onsdagen den 28 Januari innevarande år på e. m. träffade han händelsevis tilltalade Jonas Carlsson på vägen emellan Götheborg och Masthugget. Jonas Carlsson började då omtala, att han i sin hemort, Laske Härad, kände ett gammalt folk, boende på Häggatorp, som skulle vara rika och innehafva: mycket penningar; och slutade Jonas Carlsson sin! berättelse med att föreslå Anders Carlsson att resa ag och bestjäla dem. Då Anders lyssnade till hans förslag, bjöd Jonas honom med till Sven Mårtensons krog vid nya Haga. Der innevoro sedermera tilltalade Sven Mårtensson, Johannes Nilsson och Johannes Svensson. Jonas Carlssons förslag kom nu under gemensam öfverläggning, hvilken slutades så, att alla de närvarande beslöto, att redan morgonen derpå begifva sig å väg, för att begå stöld på Häggatorp och att de klockan sex på morgonen skulle mötas hos Sven Mårtensson vid nya Haga. Vid tillfället talades emedlertid icke ens om att begå våld eller rån. På hemvägen från Haga följdes Jonas och Anders Carlsson åt och den förre bad då den sednare att på resan medtaga ett bräckjerm. Anders svarade sig icke hafva annat sådant än en yxa. Nå tag då med den, sade Jonas. Klockan 6 påföljde morgon infann sig Anders på mötesplatsen, försedd med sin handyxa. De öfrige voro der redan, äfvensom en bonde från Askims härad, hvilken skulle skjutsa. För ått afvända uppmärksamhet från deras förehafvande, medtogs fisk på åkdonen. Vid afresan emottog Jonas Carlsson yxan, den Anders sedan icke haft uti sin hand. Någre gingo; andre åkte med bonden, hvilken tycktes känna till ändamålet med färden. I Alingsås sammanträffåde bandet. Efter tre å fyra timmars dröjsmål der, begåfvo de sig på vägen åt Häggatorp. Bonden qvarstannade emedlertid i Alingsås, hvilket ställe de öfrige, som framforo på en kärra och en släde, lemnade kl. 3 e. m. Under resan sågs Anders Mårtensson innehafva en liten pistol med messingspipa, men intet sades nu hvartill den skulle begagnas. Först då de kommo inemot Häggatorp, som är beläget 4 Vs mil från Alingsås, uppgjordes planen för rånet. Då beslöts att bruka våld, och Mårtenssön gaf det råd, att slå dem öfver knäna, då de säkert skulle ligga still. Jonas Carlsson visste nemligen icke att mannen Lundgren var död, och de väntade sig således att träffa de begge gamle makarne. Det aftalades äfven att Anders Carlsson och Johannes Nilsson, skulle gå in, emedan Jonas Carlsson trodde sig kunna igenkännas. Eldon och ljus med