bjellra uppfattades. Vid hemmanet Kärrenäbb, som
ligger utmed vägen, redo de förföljande intill fön-
stret och ropade på hjelp, emedan de icke vågade
ensamme angripa rånarne. Då emedlertid ingen här
kom ut, fortsatte de förföljelsen; släppte rånarne ej
ur sigte och upphunno dem åter. Man märkte nu,
att desse kastat ifrån sig silfret, hvaraf skramlet ej
längre hördes. Förföljelsen fortsattes till byn Fote-
ned; der de fem :karlarne höllo af vägen upp uti
en prång. Deras förföljare redo då upp i byn och
uppväckte folk, hvarefter man åter begaf sig till
åkdonen. Gästgifvaren hörde då tydligen ljudet af
en pipa, hvarvid två-af de förföljde togo till fötters
och undkommo. Gästgifvaren med sitt sällskap gick
derefter fram till åkdonen och frågade karlarne ef-
ter namn och hemvist. En af de fremmande, som
sedan befanns vara förre slottsknekten Sven Mår-
tensson från Götheborg, svarade endast med det
gröfsta ovett, uppgaf en af de andre, arbetskarlen
Jonas Carlsson från samma stad, såsom sin dräng,
svor och stojade förfärligt, tills en af de närvarande
gaf honom ett rapp i hufvudet, hvaraf han föll.
Sedermera blef han höfligare och lät tala vid sig.
Härefter fängslades så väl denne som den han kal-
lat sin dräng, men den tredje flydde undan. Gäst-
gifvaren fortsatte härefter att förfölja de tvänne först
undflydde, fann spår efter dem i Alingsås, hvarifrån
de sades begifvit sig åt Götheborgstrakten. På In-
garuds gästgifvaregård hade de äfven varit synlige.
Från Ingarud medföljde gästgifvaren derstädes, An-
ders Andersson, till Lerum. Hvarifrån denne en-
sam red efter flyktingarne. Efter en timmas för-
lopp återkom han till Lerum, och hade fasttagit
tvänne karlar vid namn Johannes Svensson och Jo-
hannes Nilsson. Likaledes medhade han 341 rdr
34 sk. 8 rst bko, dem den sistnämnde medhaft och
kastat ifrån sig, då han upphanns och greps. En
af desse sedlar var på 46 rdr 32 sk. bko. Denne
sedel igenkände gästgifvaren från Wedum mycket
väl. Den var försedd med ett hål och tvenne bläck-
plumpar och hade gästgifvaren tvänne gånger lånat
just Samma sedel af nu mera afledne Lundgren på
Häggatorp och kommit att till honom återbetala
densamma.
Vid med de häktade härefter hållne polisförhör
förnekade de all delaktighet uti rånet. På samma
sätt gingo de äfven tillväga inför domstolen samt
uppgåfvo hvarjehanda om orsaken till deras resa. .
Den 5:te bland flyktingarne, Anders Carlsson, greps
emedlertid i Götheborg, der man uti hans bostad:
funnit en vid rånstillfället stulen dosa, märkt med
Lundgrens initialer. Inställd inför Laske Härads-
rätt, berättade Anders Carlsson om rånet på följande
sätt:
Onsdagen den 28 Januari innevarande år på e. m.
träffade han händelsevis tilltalade Jonas Carlsson på
vägen emellan Götheborg och Masthugget. Jonas
Carlsson började då omtala, att han i sin hemort,
Laske Härad, kände ett gammalt folk, boende på
Häggatorp, som skulle vara rika och innehafva:
mycket penningar; och slutade Jonas Carlsson sin!
berättelse med att föreslå Anders Carlsson att resa
ag och bestjäla dem. Då Anders lyssnade till hans
förslag, bjöd Jonas honom med till Sven Mårten-
sons krog vid nya Haga. Der innevoro sedermera
tilltalade Sven Mårtensson, Johannes Nilsson och
Johannes Svensson. Jonas Carlssons förslag kom nu
under gemensam öfverläggning, hvilken slutades så,
att alla de närvarande beslöto, att redan morgonen
derpå begifva sig å väg, för att begå stöld på Häg-
gatorp och att de klockan sex på morgonen skulle
mötas hos Sven Mårtensson vid nya Haga. Vid
tillfället talades emedlertid icke ens om att begå
våld eller rån. På hemvägen från Haga följdes Jo-
nas och Anders Carlsson åt och den förre bad då
den sednare att på resan medtaga ett bräckjerm.
Anders svarade sig icke hafva annat sådant än en
yxa. Nå tag då med den, sade Jonas. Klockan 6
påföljde morgon infann sig Anders på mötesplatsen,
försedd med sin handyxa. De öfrige voro der re-
dan, äfvensom en bonde från Askims härad, hvil-
ken skulle skjutsa. För ått afvända uppmärksamhet
från deras förehafvande, medtogs fisk på åkdonen.
Vid afresan emottog Jonas Carlsson yxan, den An-
ders sedan icke haft uti sin hand. Någre gingo;
andre åkte med bonden, hvilken tycktes känna till
ändamålet med färden. I Alingsås sammanträffåde
bandet. Efter tre å fyra timmars dröjsmål der,
begåfvo de sig på vägen åt Häggatorp. Bonden
qvarstannade emedlertid i Alingsås, hvilket ställe
de öfrige, som framforo på en kärra och en släde,
lemnade kl. 3 e. m. Under resan sågs Anders Mår-
tensson innehafva en liten pistol med messingspipa,
men intet sades nu hvartill den skulle begagnas.
Först då de kommo inemot Häggatorp, som är be-
läget 4 Vs mil från Alingsås, uppgjordes planen för
rånet. Då beslöts att bruka våld, och Mårtenssön
gaf det råd, att slå dem öfver knäna, då de säkert
skulle ligga still. Jonas Carlsson visste nemligen
icke att mannen Lundgren var död, och de vänta-
de sig således att träffa de begge gamle makarne.
Det aftalades äfven att Anders Carlsson och Johan-
nes Nilsson, skulle gå in, emedan Jonas Carlsson
trodde sig kunna igenkännas. Eldon och ljus med-