ligt af hvad skäl — för Winterbladet så ömtåli
ämne, som musei-frågan, i hvilken Winterbl:
det synes hafva helt och hållet identifierat s
med det koteri, som i skumrasket önskar:
deri styra och ställa efter bebag.
Winterbladet påstår, att det aldrig förord
allmän täflan; men erkänner dock, att det sag
att täflan vore önsklig, emedan det tycktes r:
tionelt, att en dylik ägde rum, ehuru erfarei
heten visat, att den nästan aldrig ledt till n
got tillfredsställande resultat. -Winterbladet h:
följaktligen ändock gillat täflan,. Vi måtte v
derföre ej bafva ljugit, då vi sagt att Winte
bladet förordat fri täflan (det var det ord:
begagnade), eller hvad kunde det vara för
täflan Winterbladat menade, om den ej skul
vara frin? 7
Att Winterbladet nu icke önskar täflan, i
alltför uppenbart af hela dess artikel för d.
dennes, för att behöfva något annat bevis, ä
sjelfva denna artikel.
Om Winterbladets påstående, att täflan n
stan aldrig ledt till något tillfredsställande r
sultat, innehåller annat än dikt,lemna vi åt(
mera kunnige i byggnadskonstens historia, a
afgöra. Hvad vi af nyaste tilldragelser i de
vägen känna, är åtminstone, att både det n
Parlamentshuset i London och Nicolai-kyrk:
i Hamburg blifvit uppförda efier ritninga
framkallade genom täflan.