lig friskhet, den blef alltjemt lika obesvarad; på frågor af dylik beskaffenhet söka vi ett svar lika fåfängt bland hvimlet i Paris, som bland naturskönheterna vid Neapel, bland Alpernas gletscher som på Isola Bellas blomsterterasser; ty det står allenast att fiuna inom oss sjelfva. En sorg, som plågar hjertat, kan utträngas af andra känslor, som verlden inger, men det är endast en intellektuel förslappning i vår egen själ, som alstrar ledsnad vid lifvet och liknöjdhet för menskligheten: Selim vann lugn, han var. icke. mer olycklig; men han var ej heller lycklig. Glädjen sväfvade honom skyggt förbi, och aldrig förmådde verlden3 strider att af honom vinna något djupare deltagande för sina intressen. På lifvets stora skådebana uppträdde han endast som kompars och brydde sig aldrig om det inre af pjesens intrig, Rofgirigt belägrades hans hjerta af det kalla, hemska tviflet, hvilket som en flock hungriga korpar, alltid är färdigt att slå ner i ett sjukt sinne; men då kom minnet af Therese som hans goda genius. Therese stod ännu för hans själ, som ett ideal af allt älskvärdt; han trodde på dygd, på kärlek, på lycka, på allt godt, derför att han trodde på henne. För öfrigt tänkte han om sig sjelf: Mitt öde är gifvet, Icke är det värdt att vända midt i backen; låt gål Under trenne år gjorde Selim touristernas vanliga färd genom Europa, och vi hafva nu sjelfva nyss sött honom återkomma hem — till ett fattist hem, ty der fanns alls ingen kärlek och var ondt om vänskap. I. OCKSÅ HON!... Den arbetsammes morgon: började gry, och Selim hade redan sofvit i flera timmar, då han hastigt uppväcktes af smällen från en tätt förbi hans öra, i taket flygande champagnekork. Då den yrvakne bliekade sig ikring, såg han sin säng omringad, och; en kedja af fyllda glas, som saluterande höjdes ; mot taket. Vid närmare efterseendeupptäckte ban: snart, att :det--allt var gamla bekanta, som: omgåfvo honom: Felix Wiftenberg;Ffitz-Gyllensväng; Ture: Lejondrift och flera andra.