lig friskhet, den blef alltjemt lika obesvarad;
på frågor af dylik beskaffenhet söka vi ett svar
lika fåfängt bland hvimlet i Paris, som bland
naturskönheterna vid Neapel, bland Alpernas
gletscher som på Isola Bellas blomsterterasser;
ty det står allenast att fiuna inom oss sjelfva.
En sorg, som plågar hjertat, kan utträngas af
andra känslor, som verlden inger, men det är
endast en intellektuel förslappning i vår egen
själ, som alstrar ledsnad vid lifvet och liknöjd-
het för menskligheten: Selim vann lugn, han
var. icke. mer olycklig; men han var ej heller
lycklig. Glädjen sväfvade honom skyggt förbi,
och aldrig förmådde verlden3 strider att af ho-
nom vinna något djupare deltagande för sina
intressen. På lifvets stora skådebana uppträdde
han endast som kompars och brydde sig aldrig
om det inre af pjesens intrig, Rofgirigt be-
lägrades hans hjerta af det kalla, hemska tvif-
let, hvilket som en flock hungriga korpar, all-
tid är färdigt att slå ner i ett sjukt sinne;
men då kom minnet af Therese som hans goda
genius. Therese stod ännu för hans själ, som
ett ideal af allt älskvärdt; han trodde på dygd,
på kärlek, på lycka, på allt godt, derför att
han trodde på henne. För öfrigt tänkte han
om sig sjelf: Mitt öde är gifvet, Icke är det
värdt att vända midt i backen; låt gål
Under trenne år gjorde Selim touristernas
vanliga färd genom Europa, och vi hafva nu
sjelfva nyss sött honom återkomma hem — till
ett fattist hem, ty der fanns alls ingen kärlek
och var ondt om vänskap.
I.
OCKSÅ HON!...
Den arbetsammes morgon: började gry, och
Selim hade redan sofvit i flera timmar, då han
hastigt uppväcktes af smällen från en tätt förbi
hans öra, i taket flygande champagnekork. Då
den yrvakne bliekade sig ikring, såg han sin
säng omringad, och; en kedja af fyllda glas, som
saluterande höjdes ; mot taket. Vid närmare
efterseende- upptäckte ban: snart, - att :det--allt
var gamla bekanta, som: omgåfvo honom: Felix
Wiftenberg;Ffitz-Gyllensväng; Ture: Lejondrift
och flera andra.