GUDMUNDSSONSKA LABYRINTEN. Svenska Minerva har i dag gifvit prof på en verklig effervescens, för att reda sig ur den labyrint, hvari hon för några numror tillbaka sjelf invecklade sig genom sina narraktiga uppgifter rörande Bondeståndets votum om Bengt Gudmundssons representationsförslag. Aftonbladet har sällan annorlunda än i skämtande ton bemött Minervas utfall åt alla kanter, emedan deras löjlighet ligger öppen för hvarje tänkande, och deras motiver likaså, som endast ör att försöka reta, för att derigenom om. möjligt bekomma ett svar, som skaffar henne uppmärksamhet från publikens sida. Vi gjorde också i afseende på historien om det Gudmundssonska förslaget ingenting annat än erinrade om den befängdheten hos Minerva, att påstå, det Bondeståndets majoritet omfattat detta förslag såsom ett medel att hindra reformvännernas projekt, eller ;något annat uppkok på 1840 års dårskapern. Då Gudmundssons arbete står så nära som möjligt till 1840 års representationsförslag, så var det synnerligen roligt, att hans förslag just skulle begagnas till medel också mo det sednare! Huru reder sig nu den kloka gumman ur det nät hon sjelf dragit öfver sig? Jo efter vanligheten på det sättet, att hon invecklar sig ännu mera i dess intrikata maskor. Hon företager en mönstring af de ledamöter, som hos Bondestindet bildade majoriteten vid de! ifrågavarande tillfället. Denna skulle, efte Minervas alltid så pålitliga uppgifter, hafva minst till hälften om ej mera, bestått af der Strindlundska fraktionen ; och den andra hälften af: Rutberg, David Andersson, Hans Persson, Petter Claesson, Johan Johansson, Petter Andersson och deras vänners. Dessa alla, likasom Strindlund och hans fraktion. karakteriseras såsom motståndare af den Sahl. strömska ledningen, hvilken helt och hille kom ifrån regeringen och närmast ifrån et visst statsråd, som icke fann ens det strida emot regeringens värdighet, att esomoftast infinna sig i Bondeståndets piena och på bänken under läktaren hålla hviskningskonferenser med P. Sahlström och andra af håns cohort, likasom äfven besöka Bondetalmannens sexor. Hvad säger allmänheten om denna snygga argusiad? Minerva afslutar sin histoire scandaleuse för tillfället med följande snusförnuftiga tirad: hvad nu Rutberg och nyssnämnde hans vänner beträffar, så lider det visst icke något tvifvel, att de föredrogo Bengt Gudmundssons och äfven 1840 års förslag framför en slik politisk hackmat, som reformvännernas projekt: men det gjorde Strindlund äfven (!) och det skulle vi ock göra (!!) i händelse af ett val emellan begge Ar det väl möjligt att på en gång naivare och oförskämdare framställa sig för sin egen publik? Minerva hade i num