GUDMUNDSSONSKA LABYRINTEN.
Svenska Minerva har i dag gifvit prof på en
verklig effervescens, för att reda sig ur den
labyrint, hvari hon för några numror tillbaka
sjelf invecklade sig genom sina narraktiga upp-
gifter rörande Bondeståndets votum om Bengt
Gudmundssons representationsförslag. Aftonbla-
det har sällan annorlunda än i skämtande ton
bemött Minervas utfall åt alla kanter, emedan
deras löjlighet ligger öppen för hvarje tänkande,
och deras motiver likaså, som endast ör att
försöka reta, för att derigenom om. möjligt be-
komma ett svar, som skaffar henne uppmärk-
samhet från publikens sida. Vi gjorde också i
afseende på historien om det Gudmundssonska
förslaget ingenting annat än erinrade om den
befängdheten hos Minerva, att påstå, det Bon-
deståndets majoritet - omfattat detta förslag så-
som ett medel att hindra reformvännernas
projekt, eller ;något annat uppkok på 1840 års
dårskapern. Då Gudmundssons arbete står så
nära som möjligt till 1840 års representations-
förslag, så var det synnerligen roligt, att hans
förslag just skulle begagnas till medel också mo
det sednare! Huru reder sig nu den kloka gum-
man ur det nät hon sjelf dragit öfver sig? Jo
efter vanligheten på det sättet, att hon inveck-
lar sig ännu mera i dess intrikata maskor. Hon
företager en mönstring af de ledamöter, som
hos Bondestindet bildade majoriteten vid de!
ifrågavarande tillfället. Denna skulle, efte
Minervas alltid så pålitliga uppgifter, hafva
minst till hälften om ej mera, bestått af der
Strindlundska fraktionen ; och den andra hälf-
ten af: Rutberg, David Andersson, Hans
Persson, Petter Claesson, Johan Johansson,
Petter Andersson och deras vänners. Dessa
alla, likasom Strindlund och hans fraktion.
karakteriseras såsom motståndare af den Sahl.
strömska ledningen, hvilken helt och hille
kom ifrån regeringen och närmast ifrån et
visst statsråd, som icke fann ens det strida
emot regeringens värdighet, att esomoftast in-
finna sig i Bondeståndets piena och på bänken
under läktaren hålla hviskningskonferenser med
P. Sahlström och andra af håns cohort, lika-
som äfven besöka Bondetalmannens sexor.
Hvad säger allmänheten om denna snygga ar-
gusiad? Minerva afslutar sin histoire scanda-
leuse för tillfället med följande snusförnuftiga
tirad: hvad nu Rutberg och nyssnämnde hans
vänner beträffar, så lider det visst icke något
tvifvel, att de föredrogo Bengt Gudmundssons
och äfven 1840 års förslag framför en slik po-
litisk hackmat, som reformvännernas projekt:
men det gjorde Strindlund äfven (!) och det
skulle vi ock göra (!!) i händelse af ett val
emellan begge Ar det väl möjligt att på en
gång naivare och oförskämdare framställa sig
för sin egen publik? Minerva hade i num-