ligt af hvad skäl — för Winterbladet så ömtåli ämne, som musei-frågan, i hvilken Winterbl: det synes hafva helt och hållet identifierat s med det koteri, som i skumrasket önskar: deri styra och ställa efter bebag. Winterbladet påstår, att det aldrig förord allmän täflan; men erkänner dock, att det sag att täflan vore önsklig, emedan det tycktes r: tionelt, att en dylik ägde rum, ehuru erfarei heten visat, att den nästan aldrig ledt till n got tillfredsställande resultat. -Winterbladet h: följaktligen ändock gillat täflan,. Vi måtte v derföre ej bafva ljugit, då vi sagt att Winte bladet förordat fri täflan (det var det ord: begagnade), eller hvad kunde det vara för täflan Winterbladat menade, om den ej skul vara frin? 7 Att Winterbladet nu icke önskar täflan, i alltför uppenbart af hela dess artikel för d. dennes, för att behöfva något annat bevis, ä sjelfva denna artikel. Om Winterbladets påstående, att täflan n stan aldrig ledt till något tillfredsställande r sultat, innehåller annat än dikt,lemna vi åt( mera kunnige i byggnadskonstens historia, a afgöra. Hvad vi af nyaste tilldragelser i de vägen känna, är åtminstone, att både det n Parlamentshuset i London och Nicolai-kyrk: i Hamburg blifvit uppförda efier ritninga framkallade genom täflan.