dödsstraffets afskffande eller mera sällsyntare;
användande, såsom en bestämd och konstant or-
sak till ökade brott; det är nu en gång för
alla något, som folk har fått i sitt hufvud och
som det fordras tid och stigande upplysning till,
för att småningom bringa ur deras föres!äll-
ningssätt; frågan har for öfrigt för längesedan
blifvit föremål för menniskovännens och de djup-
sinnigaste tänkares undersökning, den är alltså
i goda händer och man bör tro att den icke
numera någonsin göres till en smaksak rätt
och slätt, En annen fråga, hvarmed man dere-
mot icke synes vara fullt lika på det rena, är
den om fångars bebandiing, cch man har nyli-
gen sctt eljest aktning.värda tenderser, till folje
af ett eller annat insmuget missförstånd, vilja
göra sig. gällande i och tör en öfverduvift af fi-
lantropi härutinnan, som svårligen skulle kunna
leda till ett önskadt resultat för samhället i
dess helbet och omfattning. Min skjutsbonde,
som ingslunda var någon filosof, gud vet om
ens fiantrop, räsonnerade i denna sak,som mig
syntes, ganska fö:nuftigt, då han menade att
man egentligen begynte i galen ända, då man
sörjde med så ojemforligt mycket intresse för
dem, som redan vore brottslingar, emedan man
ännu hade nästan allt opjordt för sådane, som
genom fattigdom, brist pa arbete, sjukdom, o0.l
s. Vv. stode på frestelsens tiöskel, men dock
ännu icke gripit till brottet som sin sista ut-
väg. Han citerade ett exempel, som verkligen
förefaller mig ytterst betvcknande i detta af-
seende, och som jag derför efter honom anfö-
rer med hans egna ord. Hvad skall man till
exempel göra — yttrade ban — med slika
personer, som en min kusin der hemma, en
fattig stackare med busiru och barn på ett li-
tet torp, som knseppast kan föda en, mindre
sex, sjul Såden har, som Herren vet, kostat
30 rdr i vår, arbetsförtjenst är på denna orten
knappare än någon annorstides... Nu är der
en annan af socknens barn, som kommit hem
från Malmö fästving, der han mått så bra, att
han ordentligt längtar dit igen. Den andre,
kusinen min, har lockats sf hans berättelser
om fästringslifvets fördelar, och de ba nu öp-
pet förklarat, begge två, att pom de än skola
aldrig det, så skola de till Malmö fastning.
Deita är ett factum. Bonden berättade mig
saken helt naift och frågade mig om råd. Hvad
skulle jag svara, jag faltig fan, medan hela stora
och lärda sällskaper lägga sina hufvuden till-
sammans om brotwslingars förbttrins, i. stälet
för .broitslingars förekommande! Det förra är
vackert och ädelt, men månne icke dock det
sednare är det. vigtigare, det mest pres anta?
Den svenska brottmålsstatistiken före er en
påfallande numerär af brott inom Blekinge lilla
provins. Man skyller på folkets obindiga ka-
rakter och v:lda vanor. Dot må vara att ble-
kingsbonden är något häftig i sitt lynne och
något hardhändt, när han slår till, men man
skall emedtertid akta sig för att u:tala en för-
kastel:edom öfver en nation, kollektift tagen.
Det ligger hos blekingsbonden äfven mycket
godt, säsom alltid är fallet med en liflig, upp-
väckt, rörlig folkstam; det är en inielligent
race, med anlag för mycket dugtigt och d.g-
ligt, och det behöfdes kanske blott att leda
dessa anlag åt riktiga båll, för att bär hafva
en af de bästa stammar inom landet. Men man
förbiser hvad armodet gör, hur långt demora-
lisationen går, en gång lemnad åt sig sjel;; det
är icke celler, som här först och främst behof-
vas, utan uwillälle till arbete, mycket arbete,
emedan blekingsboen är af naturen sådan, att
han icke gerna låter sig svälta ihjel, som en
hund, utan heldre tager för att lefva, då han
icke längre kan förtjena det. Jag vet at de
finnas, so:n från standspunkten af sitt sorglösa
förmakslif finna den uthungrande, men talmo-
diga dygden vara mera i sin ordning; men
det torde i längden blifva svårt att bestrida att
ju icke det andra innebär något rent mensk-
ligt, fastän et olyckligt, och detta rent mensk-
liga är och blir likväl alltid nagot, som måste
på sitt vis respesteras.
Dessa reflexioner voro mitt sista in!ryck af
den vackra, men försummade proviusen. få 7
— 09 900200 uns Y