bn Ra nn - STR
uti sina händer, sällan med långvarig framgång blif-
vit begagnad. Förhållandet har dessutom icke nå-
sgon tilläv; lighet i Sverige, der, äfven om en mi-
nisterstyr vore införd, de adliga slägternas be-
4ydliga antal svulle göra det omöjligt att, under de
i 37 S kk. FP. föreskrifna vilkor, genom utnämnan-
.det af nya adelsmän, motverka ett inom ståndet förut
någorlunda allmänt rådande tänkesätt. Det stöd,
konungamakicna hos oss eger uti adelns närvarande
represenlawonsrätt, är derföre i ringa mån att söka
uti Konungens rätt att adla, — hvaraf utöfningen
tvertom utsör ett oundvikligt samt derföre ock i
grundlagen sändet tillförsäkradt vilkor för dess lif,
anseende och genom tiderna fortfarande bestånd,
förvissande j al hela fofket, au hvad det inom
sig eger u:märkt, ej af ståndsgränserna afskäres från
epresentativnsrält, — utan hufvudsakligen deri, att
den upplysning och politiska bildning, hvilka stån-
dets förmögenhet och den sjelfskrifna representations-
rätten medföra, samt den uppmaning till fosterländsk
verksamhet, ssm ligger i medvetandet att ega en
derpå grundad företrädesrätt, försäkra en upplyst och
kraftfull styrelse, att den hos Sveriges adel skall
finna uniterstöd. Af ej alldeles lika, men dock när-
beslägtad ärvt är den styrka konungamakten hemtar
af presteståndets representationsrätt. En ersättning
för hvad den:sa makt skulle förlora, om adeln och
presterskap:t upphörde att i representationen fram-
träda såsom politiska korporationer, kan således
omöjligen visnas genom en Konungen medgifven
rätt, att nämns en tredjedel af den ena kammarens
ledamöter, uten blott, ätminstone till en del, deri-
senom, att i denna kammare försäkras inträde åt
den upplysniag och fosterlandskärlek, som hos adeln
och presteständet måste hafva utgjort konungamak-
tens stöd, — men då förfaller också i hufvudsablig
måtto det an:ira skäl, som för Konungens utnäm-
ningsrätt blifvit af pluraliteten anfördt, ty att alla
de, som möjiizen förtjena folkets förtroende, skulle
erhålla en plats inom representationen, är i ingen
händelse tänkbart.
Efter detta upptagande af hvad pluraliteten till
stöd för sin äsigt anfört, återstår mig blott att för
egen del yttia, dec jag anser Konungens rätt attl)
nämna representanter i den ena kammaren betänk-j
lig: för Kow yå-mukten, som bör stå upphöjd öf-
ver folkets ivom representationen uppstående me-
ningsstrider, :uen, genom de ar Konungen utsedda
representanterna, till dem neddrages: för Kamma-
Ten, som möjligen derigenom förlorar anseendet af
att vara fviksets representant, och hvars anseende
ohjelpligen skulle nedsättas, om Konungens rätt i
en framtid icke nog samvetsgrant utöfvades; för
Folket, hvars lycka bvilar på en stark Konunga-
makts samverkan med en sant, således äfven till sitt
ursprung, obervende representation.
6. En anmärkning, som kan rigtas mot nä-
stan alla de förslag, hvika hitvills åsyftat avt i
Svenska representationen införa de samfäldta-valen,
är, att de vidhålla sin grundsats, så länge dess fö:j-
der äro behagliga och gynnande för dem, man tror
sig kunna viuna, men öfvergifva den, så snart eu
motstånd från deras sida är att förmoda, utan af-
seende på huruvida ett sådant afsteg också är för
det allmänna nytvigt. Ett sådant förhållande äger
rum vid stadgandet i 6, att alla städer, som
hafva egen jurisdiction, välja afskiljda från landet.
Något annat skäl härtill har jag icke hört anföras,
än att de mindre städernas representanter sannolikt
icke på annat vilkor skola bifalla något förslag.
Detta, jemföråt med den för samma ändamål upp-
gjorda röstberäkningen, som lägger, åtminstone i
de aldra flesta städer, den afgörande rösträtten i
näringsidkarnes händer, skulle, om det vore grun-
dadt, vittna, att de mindre städernas representanter
vilja för egen del fortfarande åtnjuta Kklass-valenst
fördelar, men i öfrigt gerna öfverlemna alla andra
intressens bevakande åt de samfäldta valens slump
— ett förhållande, som intet berättigar mig att
förutsätta. Skulle det ock emot förmodan äga rum,
kan sådant likväl icke öfvertyga mig, att det of-
vannämnda starigandet i och för sig är nyttigt och
tiktigt, utan framstår det tvertom för mig såsom
en ganska väsendtlig brist i kommittens förslag.
Mina skäl för denna åsigt äro hufvudsakligen tren-
ne: 4:0 De mindre städernas innevånare utgöras
till största delen af näringsidkande borgerskap.
Dess förmögenhet är visserligen svår att utröna,
emedan den rörliga förmögenheten kan bedömas en-
dast efter Beviliniogen, grundande sig på närings-
idkarnes egna uppgifter, hvilka åter utan tvekan
kunna sägas i allmänhet vara stridande mot sanna
förhållandet och vida lägre än deras verkliga in-
komst. : Beviset är, att om denna varit så låg, som
den blifvit uppgifven, de näringsidkande klasserna
längesedan skulle hafva gått under, i följd af det
stora missförhållandet emellan lefnadskostnad och
inkomst. Sjelfva deras fortfarande tillvaro är såle-
des ett ojäfaktigt vittnesbörd mot uppgifternas rik-
tighet. Så mycket vet man dock, att Sverige icke
äger ett. förmöget Borgare-stånd. Individer göra
undantag, men äro ej flera, än att de lätt kunna räk-
nas i de: större städerna och äro allmänt kända i
de mindre. Dessa de mindre städernas öde i en ej
aflägsen framtid är lätt att förutse. Deras svaga
lif har hittills varit uppebållet genom näringstvång,
och skall sannolikt med detta slockna, hvarefter det
blir ännu mindre ändamålsenligt, om en afskiljd
och betydlig representationsrätt är åt deras lika få-
taliga, som i allmänhet. föga bemedlade befolkning
i Grundlagen förvarad, så länge de blott förmå un-
derhålla egen jurisdiction. — 2:o Då ej hvarje stad
kan erhålla en serskild riksdagsman, har det blifvit
nödvändigt ati sammanslå flera af de mindre stä-
derna till ett val-distrikt, och kommitteens förslag
i denna del torde vara så godt, som något annat.
Med tillämpningen deraf försvinner imedlertid all
gemensamhet, hvarje föreningsband, till och med
den lokala förbinde!sen mellan större delen af dem,
hvilka gemensamt skola utse en representant; ty
hvilket märkbart band förenar väl borgaren i Lid-
köping med husägaren i Askersund; universitets-
läraren i Upsala med borgaren i Enköping eller
Waxholm, 0. s. v.? under förutsättning att, enligt
hvad alla val-lagar erkänna, kärleken till ett ge-
mensamt fädernesland vid detta tillfälle icke ensam
kan utgöra föreningslänken. Någon allmän bekant-
skap mellan de väijande eller kännedom af de till
riksdagsmän tjenligaste kan naturligtvis icke vara
att förvänta inom distrikt så stora, som t. ex. stä-
derna i länen norr om Gefleborgs. omfattande hela
kusten från Sundsvall till Haparanda, på en sträcka
af 74 mils långd; koappt mellan Helsingborg och
Kongsbacka, Kongelf och Åmål, o. s. v. Då inne-
vånarne i de städer, som äro förenade till ett val-
distrikt, till stor del äro för hvarandra främmande,
och således -helst med valet falla inom sig sjelfva,
blir följden sanuolikt den, att ibland de små stä-
der, hvilka hvar för sig icke kunnat erhålla rätt
att utse en representant, den, som inom distriktet
har högsta röstetal, ensam bestämmer valet. Vissa
städer skola härigenom få ett alltför stort inflytan-
de, under det andra förlora äfven det obetydliga,
de skulle ägt, om de fått välja gemensamt med
närmaste landsbygd, och olägenheten häraf blir så
mycket större, som de förra ofta skola inom sig
sakna skickliga ämnen till riksdagsmän, och de
sednare förlora allt interesse för valen. Till någon
del skulle väl det onda kunna afhielnas. om de min-