Ja! Ett djupt mörker hvilar öfver kommerserådets
död. Liljensparre är just sysselsatt -med att skingra det,
och har redan till en stor;del lyckats. Den lär stå i sam-
manhang med en sjel mördares, en underofficers, vid Adel-
heims kompani. 1
En stunds tystnad uppstod. Sparren bröt den med att fråga:
Hur ämnar nu herr Seton behandla: saken ?
Jag ämnar fordra rättvisa.n
Hvad bevis har grosshandlarn på Albert Asplunds
identitet ? .
Först och främst den tomma likkistan, och sedan de
personer, som kände Honom och ännu lefva, bland hvilka
i första rummet kan nämnas hans egen svägerska, kom-
merserådinnan, öch till yttermera visso lät jag i Dalarne
bevittna fångvaktarens till protokoll tagna bekännelse
Ni har rätt. Men hör! Gud skall veta, alt icke jag
är grefve Adelheims vån, och, hvad hans egen person be-
träffar, vill jag icke taga ett steg för honom! Men till hvad
båtnad länder: det Wäsströms, att genom uppenbarandet af
detta brott kasta skugga på en familj, som räknar rätt
många ädla medlemmar? Och dessutom är Adelbeim all-
.-deles oskyldig i detta våld. Om nu grefven, såsom måls-
man för husets enda arfvinge, iterger den återkomne Asp-
dund; hvad man fråntagit hokom, så får ju hvsr och en
sitt, och då kan det väl vara mindre nödigt att betäcka
det olycklige kommerserådets stöt med vanära? Han står
nu inför en högre domstol, än vårl,
Det är sant. Men jag ber att få göra en enda fråga.
Om förhållandet varit omvändt, om en ofrälse man emot
en adelig. slägt vågat; hvad den -högvälborne grefve Adel-
heim tillåtit sig, skulle man äfven då, månntro, hafva varit
betänkt få en sådan skonsamhet?
Sparren bet sig i läppen. :
Imedlertid fortgick: Bergs process. Alla Adelheims för-
sök att få tala vid-honom- voro fåfänga. Likväl tröstade