åter sjelfva valsättet gör af slumpen eller parti-! förhållanden till ej ringa det beroende. Bevis för. detta sistnämnda torde böra anföras. Ar 4827, således tre år före Juli-revolutionen, bestod Frankrikes deputerade-kammare af 4530 ledamöter, bland hvilka 337 voro embetsmän. År 1834 i Januari, således fyra år efter revolutionen, var ledamöternas antal i samma kammare 459, och deribland embetsmännens endast 2468, men då nya val i Juni och Juli månader samma år blifvit verkställda, var förhållandet redan så förändradt, att bland de 459 deputerade ej mindre än 258 voro embetsmän, Avilka följaktligen i kammaren hade en öfvervigt af 57 röster. Härvid äro dock äfven embetsmän utan lön inberäknade. De lönade tjenstemännen, som hade plats i deputerade-kammaren, utgjorde år 4828 endast 130, men ökades 14831 till 442; utgjorde den 4 Mars 1842, 467; den 4 Mars 1846, 4184, och uppgå nu till 493, af hvilka 460 tillhöra majoriteten. — Men, säger man, olägenheten af klassval består egentligen deri, att representanten ofta utses mera med afseende på hans förmåga att försvara klassens enskilta, än fäderneslandets stora, all-:männa interessen. Vore ock detta sant, lärer väl dock icke förnekas, att äfven vid de samfärdta vaUn en kraftigt verkande gemensamhet framträder, nemligen femertens, och skilnaden emellan följderna af de olika valsätten kan således svårligen -blifva, att representanten i det ena fallet mera än i det andra väljes att försvara endast fädernesiandets allmänna bästa, utan blott, atvt lokaw-irleresset träder i stället för flass-tnteressel. Huru mycket och ej alltid till allmänt väl det förra stundom söker göra sig gällande, derpå lemna de genom samfäldta val utsedda representationerna talrika vittnesbörd. En af den franska deputerade-kammarens ryktbaraste ledamöter, Odilon Barrot, yttrade från tribunen den 25 Mars innevarande år, med tillägg, att han ej befarade motsägelse: Lösen ar här allestädes utan omvexling densamma, och denna lösen är: man måste välja en representant, som kan vara mittig för arrondissement t. En annan le.damot af samma kammare, Duvergier de Hauranne, som innevarande år väckt ett, redan förkastadt förslag till förändringar i franska val-lagen, yttrar om denna lag: Jag förebrår den icke att stå i strid med vissa theorier, hvilka mer eller mindre äro tvist underkastade; men jag förebrår den, att icke hafva gifvit landet en sannt representativ styrelse, sådan vi önskade den 4830; jag förebrår den, att handla emot sitt eget syfte, och att den öfverallt gör de ablränna interessena underordnade dr Lokala, de lokala ur de ordnade de pe:sonigar). Inom nyssnämnde representationer har lokal-interesset sålunda ej sällan visat sig skadligt, men verkar deremot välgörande och förmedlande mellan representanter, valde af olika klasser inom samma ort. b) Om majoriteten bestode af de mest upplysta och bildade, så skulle man ock med något skäl kunna tillerkänna densamma rätt att ersam föra folkets talan, och de samfäldta valen, som ej erkänna någon makt bredvid majoritetens, skulle kunna försvaras dermed, att den enskilde medborgarens anspråk måste vika för hela folkets rätt att blifva lyckligt. I verkligheten är förhållandet imedlertid alldeles motsatt. En högre bildning, en vidsträcktare kännedom af allmänna angelägenheter och insigt i de vigtigaste samhällsfrågorna kan finnas endast hos det mindre antalet af medborgare, och under sådana omständigheter är majoritetens rätt icke någon annan än den starkares. Att erkänna denna såsom uteslutande, är ovärdigt ett fritt och upplyst folk, ty likasom hos individen viljan icke är verkligt fri, så länge hon föres i okunnighetens eller fördomarnes ledband, så är icke heller ett folk fritt, så länge ej den genom upplysningen frigjorda vilja, som inom detsamma finnes, kan sjelfständigt höja sin röst. Utan att i någon mån vilja medgifva minoriteten en rätt, som blifvit majoriteten frånkänd, hvilket vore att inkasta samhället i vådorna af en annan ytterlighet, nemligen bildandet al en styrande aristokrati, kan jag således ej anse friheten fullständig, så vidt ej de mera, likasom de mindre bildade hafva ett bestämdt, af lagen försäkradt inflytande vid afgörandet af folkets angelägenheter, och detta kan åter ej vinnas annorlunda, än medelst representanternas utväljande genom ståndseller klass-val. Hvad här blifvit yttradt afser väl egentligen klasser skiljda genom olika grad af bildning, men äfven klass-indelningen efter stånd och olika yrken skyddar bättre, än de samfäldta valen, minoritetens rätt, och detta icke blott i de fall, då en klass, inom sig enig, ser sitt interesse hotadt genom majoritetens obekantskap med dess verkliga beskaffenhet, — i hvilken händelse påståendet ej fordrar närmare utredning, — utan ock då frågan gäller minoriteten inom en viss klass. Det är nemligen oundvikligt, att, huru ett valkollegium än må vara sammansatt, majoriteten inom detsamma måste blifva afgörande och minoriteten således undertryckt. Skilnaden är likväl ganska väsendtlig, då valen ske ståndseller klassvis, emot då de äro samfäldta, och består deri, att minoriteten i förra fallet eger åtminstone någon garanti, nemligen så till vida, som representanten ej kan besluta öfver dess rättigheter, utan att på samma gång besluta öfver sina egna, äfvensom han väl endast undantagsvis kan vara med dess interesse alldeles obekant. i c) En representation motstår bättre skakningen af de politiska brytningarnes vindkast, och återtager efter desamma lättare sin form, då den är sammansatt af stånd och klasser, än då den är bildad genom samfäldta val. Orsaken är förmodligen, att det band, som sammanhåller ståndet eller klassen, oeh förenar dess medlemmar till ett helt, icke kan sönderslitas af den politiska stormen. Då denna gått förbi och lugnet åter inträdt, står följaktligen ståndet qvar orubbadt och färdigt att intaga sin förra plats. Kanhända finnas dertill också andra l: eller flera skäl; sjelfva förhållandet är imedlertid obestridligt. Sveriges representation qvarstår sedan : århundraden, visserligen icke oförändrad, men tilll sin hufvudbyggnad orubbad, under det Frankrike: inom loppet af mindre än femtio år tolf gånger om-. bildat sin på samfäldta vul byggda representation.! I England, hvars folk onekligen är det i politiskt hänseende mest bildade på jorden och hvars representation till sina hufvudgrunder visat en fasthet, hvarå historien icke företer något motstycke, är den ena kammaren, öfverhuset, uteslutande sammansatt af sjelfskrifna stånd och sjeifständigt väljande klasser. d) Till de mera från erfarenheten än spekulationen hemtade skälen för ståndsoch klassvalens företräde framför de samfäldta hörer ock, att de förra bättre än de sednare emotstå yttre inverkan på valen. Bevisen ligga oss så nära och äro så kända af hvar och en, som med någon uppmärksamhet följt tilldragelserna vid representantyvalen i Frankrike I De la Reforme Parlamentaire et de la Reforme