åter sjelfva valsättet gör af slumpen eller parti-!
förhållanden till ej ringa det beroende. Bevis för.
detta sistnämnda torde böra anföras. Ar 4827, så-
ledes tre år före Juli-revolutionen, bestod Frankri-
kes deputerade-kammare af 4530 ledamöter, bland
hvilka 337 voro embetsmän. År 1834 i Januari,
således fyra år efter revolutionen, var ledamöternas
antal i samma kammare 459, och deribland embets-
männens endast 2468, men då nya val i Juni och
Juli månader samma år blifvit verkställda, var för-
hållandet redan så förändradt, att bland de 459
deputerade ej mindre än 258 voro embetsmän,
Avilka följaktligen i kammaren hade en öfvervigt
af 57 röster. Härvid äro dock äfven embetsmän
utan lön inberäknade. De lönade tjenstemännen,
som hade plats i deputerade-kammaren, utgjorde år
4828 endast 130, men ökades 14831 till 442; ut-
gjorde den 4 Mars 1842, 467; den 4 Mars 1846,
4184, och uppgå nu till 493, af hvilka 460 tillhöra ma-
joriteten. — Men, säger man, olägenheten af klass-
val består egentligen deri, att representanten ofta
utses mera med afseende på hans förmåga att för-
svara klassens enskilta, än fäderneslandets stora, all-
-:männa interessen. Vore ock detta sant, lärer väl
dock icke förnekas, att äfven vid de samfärdta va-
Un en kraftigt verkande gemensamhet framträder,
nemligen femertens, och skilnaden emellan följ-
derna af de olika valsätten kan således svårligen
-blifva, att representanten i det ena fallet mera än
i det andra väljes att försvara endast fädernesian-
dets allmänna bästa, utan blott, atvt lokaw-irleresset
träder i stället för flass-tnteressel. Huru mycket
och ej alltid till allmänt väl det förra stundom sö-
ker göra sig gällande, derpå lemna de genom sam-
fäldta val utsedda representationerna talrika vittnes-
börd. En af den franska deputerade-kammarens
ryktbaraste ledamöter, Odilon Barrot, yttrade från
tribunen den 25 Mars innevarande år, med tillägg,
att han ej befarade motsägelse: Lösen ar här al-
lestädes utan omvexling densamma, och denna lösen
är: man måste välja en representant, som kan
vara mittig för arrondissement t. En annan le-
.damot af samma kammare, Duvergier de Hauranne,
som innevarande år väckt ett, redan förkastadt för-
slag till förändringar i franska val-lagen, yttrar om
denna lag: Jag förebrår den icke att stå i strid
med vissa theorier, hvilka mer eller mindre äro
tvist underkastade; men jag förebrår den, att icke
hafva gifvit landet en sannt representativ styrelse,
sådan vi önskade den 4830; jag förebrår den, att
handla emot sitt eget syfte, och att den öfverallt
gör de ablränna interessena underordnade dr
Lokala, de lokala ur de ordnade de pe:sonigar).
Inom nyssnämnde representationer har lokal-interes-
set sålunda ej sällan visat sig skadligt, men verkar
deremot välgörande och förmedlande mellan repre-
sentanter, valde af olika klasser inom samma ort.
b) Om majoriteten bestode af de mest upplysta
och bildade, så skulle man ock med något skäl
kunna tillerkänna densamma rätt att ersam föra
folkets talan, och de samfäldta valen, som ej er-
känna någon makt bredvid majoritetens, skulle kun-
na försvaras dermed, att den enskilde medborgarens
anspråk måste vika för hela folkets rätt att blifva
lyckligt. I verkligheten är förhållandet imedlertid
alldeles motsatt. En högre bildning, en vidsträck-
tare kännedom af allmänna angelägenheter och in-
sigt i de vigtigaste samhällsfrågorna kan finnas en-
dast hos det mindre antalet af medborgare, och
under sådana omständigheter är majoritetens rätt
icke någon annan än den starkares. Att erkänna
denna såsom uteslutande, är ovärdigt ett fritt och
upplyst folk, ty likasom hos individen viljan icke
är verkligt fri, så länge hon föres i okunnighetens
eller fördomarnes ledband, så är icke heller ett folk
fritt, så länge ej den genom upplysningen frigjorda
vilja, som inom detsamma finnes, kan sjelfständigt
höja sin röst. Utan att i någon mån vilja med-
gifva minoriteten en rätt, som blifvit majoriteten
frånkänd, hvilket vore att inkasta samhället i vå-
dorna af en annan ytterlighet, nemligen bildandet
al en styrande aristokrati, kan jag således ej anse
friheten fullständig, så vidt ej de mera, likasom de
mindre bildade hafva ett bestämdt, af lagen för-
säkradt inflytande vid afgörandet af folkets ange-
lägenheter, och detta kan åter ej vinnas annorlun-
da, än medelst representanternas utväljande genom
stånds- eller klass-val.
Hvad här blifvit yttradt afser väl egentligen klas-
ser skiljda genom olika grad af bildning, men äfven
klass-indelningen efter stånd och olika yrken skyd-
dar bättre, än de samfäldta valen, minoritetens rätt,
och detta icke blott i de fall, då en klass, inom
sig enig, ser sitt interesse hotadt genom majorite-
tens obekantskap med dess verkliga beskaffenhet, —
i hvilken händelse påståendet ej fordrar närmare
utredning, — utan ock då frågan gäller minoriteten
inom en viss klass. Det är nemligen oundvikligt,
att, huru ett valkollegium än må vara sammansatt,
majoriteten inom detsamma måste blifva afgörande
och minoriteten således undertryckt. Skilnaden är
likväl ganska väsendtlig, då valen ske stånds- eller
klassvis, emot då de äro samfäldta, och består deri,
att minoriteten i förra fallet eger åtminstone någon
garanti, nemligen så till vida, som representanten
ej kan besluta öfver dess rättigheter, utan att på
samma gång besluta öfver sina egna, äfvensom han
väl endast undantagsvis kan vara med dess interesse
alldeles obekant. i
c) En representation motstår bättre skakningen af
de politiska brytningarnes vindkast, och återtager
efter desamma lättare sin form, då den är samman-
satt af stånd och klasser, än då den är bildad ge-
nom samfäldta val. Orsaken är förmodligen, att
det band, som sammanhåller ståndet eller klassen,
oeh förenar dess medlemmar till ett helt, icke kan
sönderslitas af den politiska stormen. Då denna
gått förbi och lugnet åter inträdt, står följaktligen
ståndet qvar orubbadt och färdigt att intaga sin
förra plats. Kanhända finnas dertill också andra l:
eller flera skäl; sjelfva förhållandet är imedlertid
obestridligt. Sveriges representation qvarstår sedan :
århundraden, visserligen icke oförändrad, men tilll
sin hufvudbyggnad orubbad, under det Frankrike:
inom loppet af mindre än femtio år tolf gånger om-.
bildat sin på samfäldta vul byggda representation.!
I England, hvars folk onekligen är det i politiskt
hänseende mest bildade på jorden och hvars repre-
sentation till sina hufvudgrunder visat en fasthet,
hvarå historien icke företer något motstycke, är den
ena kammaren, öfverhuset, uteslutande sammansatt
af sjelfskrifna stånd och sjeifständigt väljande klasser.
d) Till de mera från erfarenheten än spekulatio-
nen hemtade skälen för stånds- och klassvalens före-
träde framför de samfäldta hörer ock, att de förra
bättre än de sednare emotstå yttre inverkan på va-
len. Bevisen ligga oss så nära och äro så kända
af hvar och en, som med någon uppmärksamhet
följt tilldragelserna vid representantyvalen i Frankrike
I De la Reforme Parlamentaire et de la Reforme