— Upsala Korrespondenten lemnar följande
intressanta berättelse om det-sätt hvarpå den
berömde theslogen, presidenten i roeskildska
ständerförsamlingen, professor Clausen blifvit :
Upsala er nottagen:
Den namnkunnige professor Clausen från Köpen-
hamn anlände hit till staden sistlidne onsdagsafton
i sällskap med sin familj och kgl. hofpredikanter
Afzelius från Enköping. Thorsdagsförmiddagen be-
sågos stadens märkvärdigheter; eft. m. gjordes ett
besök vid Gamla Upsala. Efter hemkomsten, sed-
nare på aftonen, uppvaktades hr professorn med sång
af härvarande studerande, och tackade dem i vac-
kra och hjertliga ordalag. Gårdagsmorgonen före-
togo de resande en färd till Skokloster och hem-
kommo åter på e. m. Om aftonen var för den frej-
dade och högt värderade gästen en s. k. sexa ar-
rangerad i f. d. östgötha nations trädgård. Salen
var festligt prydd med fanor, löf och blommor, och
trädgården på qvällen upplyst med marschaller och
kulörta lampor. Denna enkla, men smakfullt ar-
rangerade fest gynnades af ett särdeles vackert vä
der, som ditlockade en mängd af stadens damer,
hvilka med lifligt intresse deltogo i de sympathier
studentkorpsen sökte uttrycka för den frejdade äl-
skade gästen. Efter på vanligt sätt intagen sexa
föreslogs å akademiens vägnar en skål af rekto:
magnificus prof. Knös för Clausen, icke endast så-
som akademisk lärare, utan ock såsom statsborgare
derefier af ordförande kurator i studentkorpsens
namn för Clausen, såsom den man, som mest be.
fordrat den skandinaviska iden; vidare af docenter
Svedelius för Köpenhamns universitet, med en tack-
sam helsning till Danmarks studerande ungdom.
Hvar och ena af dessa skålar besvarade prof. C. med
sin vanliga genialitet: den första med uttryckt ön-
skan af de yngres närmande till de äldre och de
äldres till de yngre: den andra med påminnande om
Upsalas gamla minnen; den tredje, att han ville
frambringa den af talaren uttryckta helsning, lika-
som han kände sig stå i det förhållande till sitt
universitets ungdom, att han kunde tolka deras
känslor. Sedermera föreslog docenten Sundberg en
skål för Nordens enhet genom dess qvinnor, hvar-
till han fick en särskild anledning ge nom närvaron
af prof. C:s fru och döttrar, samt öfriga såsom åhö-
rarinnor tillstädesvarande damer. Slutligen påminde
hofpredikanten Arzelius om de oförgätliga dagar,
han med flere närvarande för tvenne år sedan upp-
lefvat i Köpenhamn, hyarpå prof. C. svarade med
en skål för den allmänt älskade Afzelius. Sedan de
danska gästerna och samtliga damer aflägsnat sig,
uttryckte hand!anden P. A. Schram genom ett sär-
deles lyckadt tal i en skål den önskan, att, liksom
nu, alltid ett intimare förhållande måtte råda mel-
lan stadens borgerskap och den studerande ungdo-
men, hvilken skål med ett lämpligt tal besvarades
af docenten Rundgren. De öfriga skålarna utgjor-
des af ett tal på vers af hr Wikander, i foster-
ländsk anda; af kand. Dahlberg för bröderna We-
stanfjells, samt till sist af docenten Svedelius sär-
skildt för juris kand. Clausen, som ända till slut
öfvervar denna i alla afseenden lyckade och min.
nesvärda festlighet.n