Fördelarne utaf armåens befrielse från all befatt-
ning med pensionskassan äro ögonskenlige; — i för-
sta rummet skulle de- betydliga kostnaderna för krigs-
befälets och armåens fullmäktiges sammanträden be-
sparas, kostnader, som ofta drabba armåeens i all-
mänhet ringa lönte individer allt för kännbart; vi-
dare behöfves ingen dryg administrationskostnad,
intet underhåll af ett dyrt-hus, m. m.
I sammanhang härmed borde alla afgifter till
pensionskassan, till ackords-amorteringsfonden, til.
kronoskatter etc. försvinna, Och lönerna i stället
minskas så mycket, som motsvarar dessa afgifter;
— tjenstens verkliga inkomster kunde då af alla,
som hafva penninglöner, på skillingen beräknas och
den stora allmänheten tillika få kunskap om huru
otillräckligt landets försvarare äro betalde; — här-
igenom skulle opinionen i detta hänseende vinna
stadga, och utan tvifvel i sinom tid högt uttala sig
för den militära embetsmannens lönande i samma
proportion, som statens öfrige tjenare.
Ins. förutser den invändningen, att armåens pen-
sionskassa blifvit hopsamlad af armeen, och sålunda
utgör dess egendom. Ett sådant påstående innebär
en oriktighet, ty det är ensamt genom statens me-
del, som denna fond bildat sig; staten har gifvit
med den ena och återtagit med den andra handen;
— ingens enskilta tillgångar hafva, i och för detta
ändamål blifvit anlitade; — att således, emot vissa
vilkor, återlemna till staten hvad densamma hop-
samlat, kan väl icke få namn af oformlighet; —
man ihågkomme att det är staten, som krigaren
tjenar, att det är statens penningar, som, sedan de
icke längre kunna uppfylla sitt ändamål, här är
fråga om att återlemna, och slutligen att det ålig-
ger staten, och icke någon annan, att sörja för un-
derhållet af dem, som uti dess tjenst offrat helsa
och krafter.
Skulle armens pensionskassa, på sätt nu föresla-
get blifvit, komma att frånskiljas armeen, lider det
intet tvifvel, att ju en mängd besparingar kunna
uttänkas och befordras, hvilka äro omöjliga att till-
vägabringa, så länge mången föreställer sig att kas-
san är armeens enskilta tillhörighet, och att pen-
sionerna utgå från armåen sjelf och icke från sta-
ten. Hit hörer t. ex. en ändring uti det högst egna
förbållande, att en innehafvare af pension kan an-
ställas i statens tjenst, utan att gå sin pension för-
lustig; — detta förhållande borde under intet vil-
kor någonsin kunna ega rum, ty för alla pensions-
berättigade borde gälla samma princip, som för de
militära landshöfdingarne, hvilka icke kunna kom-
ma i åtnjutande af sin militära pension förr, än de
lemna landshöfdingetjensten. Nu händer stundom,
att en pensionsberättigad militär erhåller en civil
befattning, som renderar vida mera än den nyssin-
nehafde militärtjensten, — hvårföre Skall denne der-
jemte hugnas med pension? — Förändring uti stad-
gandet om de åldsrs-år, som erfordras för att få till-
träda pension, torde likaledes då böra ifrågakomma,
så att när t. ex. det är föreskrifvet, att en ryttmä-
stare eller kapiten skall kunna räkna 50 lefnadsår,
innan pension kan uppbäras, borde, efter ins:s åsigt,
en regementsoflicer kunna räkna 55, en regements-
chef 57 och en general 60 lefnadsår, innan han kan
blifva delaktig af den högre pensonen, som dess grad
tillhörer; — vid afskedstagande dessförinnan borde
nyssnämnde personer erhålla den pension, som åt-
följer, att jag så må uttrycka mig, å!dern, och icke
den högre förr, än de erforderlige lefnadsåren äro
uppnådde; — månne icke äfven härigenom bespa-
ringar skulle uppstå?
I detta ämne vore mycket mera att säga, men
för att icke blifva för vidlyftig, nöjer sig ins. med
att hafva påpekat — och som han hoppas hafva
riktat uppmärksamheten åt — det håll, som allt
förtjenar ett närmare skärskådande. — Ins. känner
nogsamt, att det nu anförda icke kan anses för: an-
not, än ett löst och föga -motiveradt utkast, -inne-
fattande på sin höjd grunddragen till en för armåen
och dess tjenstbarhet högst vigtig reform; — med
synnerlig tillfredsställelse skulle derföre ins. se, att
en skickligare penna ville upptaga ämnet och gifva
det den fullständighet i utredning, som dess vigt
fordrar. ) )y I tjerst varande militär af
YH re;ementsofficers-yTraden.