af ifrågavarande punkt i kongress-akten; men det är äfven bekant att de sammansvurne förstått så förhemliga sin plan, att den icke i sjelfva Rom blef röjd, förr än dagen före det tilltänkta utbrottet. Dagen var den 416 eller 47; och märkvärdigt blir det då, alt samma dag, som man i Rom improviserade nationalgardet, derigenom qväfde myteriet i sitt frö, och genom uppställandet af en inhemsk vapenmakt, betog den utländska mellankomsten all förevändning — samma dag, den 16 — inryckte 200 man Österrikarne i Kyrkostatens nordligaste grannstat Ferrara, der ingen visste om hvad som samtidigt hände i Rom, Dervarande kardinal-legaten, Ciacchi, protesterade formligen emot denna militäriska förstärkning, såsom alldeles opåkallad; men österrikiske befälbafvaren förvånades, och frågade om kardinal-legaten icke fått några underrättelser från Rom? inga förhållningsorder? — I fall någon tvekan kunde äga rum, öfver orsaken till detta underbara sammanträffande, så skingras den ganska oförstäldt genom några yttranden i parisiska tidningen VUnivers, hvilken är ultramontanernas erkända organ. Den berättar nämligen att man i Rom bland annat ärnat mörda Cicerovacchio, låta trupperna skjuta på folket, och sedan inxkalla Osterrikarne i Kyrkostaten, för attv — säger Universo — under deras skydd återföra romerska styrelsen till en visare politik,! En annan uppgift är likväl i vissa tyska tidningar redan synlig, för att gifva förklaringen öfver österrikiska truppernas inryckande en annan orsak; det påstås nämligen att en vild folkhop har utfarit i skymfliga rop utanför österrikiska sändebudets i Rom, grefve von Lätzows hotelln. I Rom hade man det föga vanliga skådespelet att hela folkmassan understödde polisen i utspanandet af oordningens upphof. Vid eftersökningen af en bland sammansvärjningens hufvudmän, förre polisspionen Minardi, genomletades det qvarter, hvarest man ;trodde honom dold, af folk ur alla klasser. Forskningen syntes fruktlös, då Cicerovacchio anlände med Minardis bandhund, hvilken lössläpptes och snart uppvädrade sin husbondes spår, samt ledde spanarne bakom altaret i ett vid klostret Åndrea della Frata beläget bönkapell. Der låg Minardi, insvept i en altarduk. Roms nye guvernör, Morandi, och den bekante pater Ventura förmådde lyckligtvis hopen att stadna utanföre kapellet, så att man fick tillfälle låta Minardi klifva öfver muren till klostret och genom detta föra honom till S:t Angelo. Hon lärer sedan ha blifvit försedd med ett pass, och fått fly till Neapel. Hade han fallit i händerna på hopen, som sökt honom frin kl. 9 f. m till kl. 42 om natten, så skulle han sannolikt ej undkommit med lifvet. ERT TT