henne med Johanna, både såsom härstammande från er person af hofpartiet, och såsom utan vigsel blifven model till tvenne barn... Albertina var nu äfven född... ox icke Berg, likt en ond ande, ständigt underblåst tvedrägtslågan, deruti troget understödd af husets chef, hvilken ganska riktigt kalkylerade, att en hel är mer än en half, och att, om brodren ej finge gifta sig, skulle hela förmögenheten tillfalla honom sjelf eller hans barn, men i motsat! fall skulle den skiftas. Dertill kom nu, att den slägting, som uppfostrat Al bert, dog, och hade till honom testamenterat hela sin förvärfda förmögenhet, som uppgick till något öfver två tunnor guld. Enkefru Asplund ansåg detta såsom en stöld ifrån sins lagliga barnbarn, Jean och Charlotte, och hatade honor derföre dubbelt mer än förut: fabrikören äfvenså, men har teg och konsulterade sitt hemliga råd, sin kära Berg. Denne jubilerade åter, fastän med dubbelt saktare stäm ma. Han hade uppfunnit en plan, som ofelbart skull krossa Albert och Johanna. Henrik gillade den. Man närmade sig Johanna med vänlighet. Den lill Albert hade just nu uppnått sitt tionde år. Fabrikörer bad föräldrarne betänka gossens framtid och föreslog den att sätta honom i lära hes en boktryckare, Man kan framtiden, sade han, köpa honom ett boktryckeri, oci han kan på det sättet bli en bra och förmögen man. Albert rådfrågade Seton, och denne fann förslaget gan ska förnuftigt. Meny,, invände han, tar någon boktryckare emot ho nom som lärling, då han ej kan anses för äkta? Man vidtalade en ansedd man af yrket, och denne fö reställde föräldrarne den smälek gossen kunde komma at lida af kamraterna för sin börd. Meny, tillade han, det går an att kalla honom för Al brecht Richter, och jag skall gifva ut honom för en släg ting till mig. Albert såg dysiert ned framför sig, Johanna gret od biföll. Boktryckaren emottog gossen, blef såsom en far för ho nom, och föräldrarne egde intet skäl att ångra sitt val.