får således här förklara, att jag uti detta föreningsförslag instämt och mig till dess serskilda momenter refererar: detta dock ej således, som vore dessa ett specielt uttryck af min enskilda öfvertygelse i dessa frågor, men derföre, att jag dem en gång biträdt och att de stå mina åsigter närmast och ega vigten utaf att hafva till det väsendtliga varit af ett flertal inom kommitteen godkända — detta föreningsförsök undertrycktes dock på det uppgifna skäl, att man ville bevara en helgd åt redan skedda voteringar. Jag beklagar derföre denna utgång för föreningsförslaget, serdeles derföre, att de olika meningarna, som inom hela nationen sig uppenbarat om sättet att tillvägabringa en allmänt påkallad representationsförändring, och hvilka meningar i sina alla och mest åtskiljda riktningar finnas uti kommitteens sammansättning så troget, som möjligt, återgifna, här likväl vid detta föreningsmoment voro så nära att inom kommitten och dess fleste ledamöter sammanföras tiil en enighet, hvilken ingen gång hittills egt rum mellan så många olika menings-fraktioner, hvarken i Utskotten eller i andra föreningar för denna frågas behandling. Det blifver nu åt framtiden förbehållet att visa, om dessa olika meningar snart eller någonsin komma hvarannan åter så nära; och om detta ej sker, då kommer jag kanske än en gång att beklaga, att denna förening, som var en produkt af den redligaste önskan och vilja, att för den vigtiga sakens framgång våga en uppoffring af någon enskild mening nu skulle förtryckas af en, enligt min åsigt, oriktig uppfattning af de formella fordringarna eller derföre att det fogsamma och det hela förenande, som dermed var åsyftadt, ej så uppskattades. — Hvad som jag likväl måste serskildt här upptaga såsom den vigtigaste frågan och den, hvaruti mir enskilda mening minst fått göra sig gällande, är Kongl. kommitttens beslut, att enligt 131 i förslaget till ny Riksdagsordning bilda en nämnd med lika antal ledamöter från båda -kamrarne, för att med Riksförsamlingens rätt besluta i stridiga frågor kamrarna emellan rörande Statsregleringen, Bevillning samt Bankens och Riksgälds-kontorets förvaltning. Jag kan ej annat än anse denna institution fullIkomligen likartad med våra nuvarande Förstärkta Utskott, der ett vidsträckt fält för animosit och möjlig bearbetning öppnas, och der betraktaren måste, med den högsta motvilja, emotse att de förhatliga momenter då fäderneslandets vigtigaste angelägenheter afgöras af hazarden eller spel-lyckan på den förseglade sedeln skola i sådan nämnd fullt lika ofta återkomma, som detta för närvarande under våra riksdagsförhandlingar sker. Då förslaget till denna nämnd första gången inom kommittten uppträdde, röstade jag deremot, enligt protokollet af den 3 Februari. Jag nödgades dock, för att foga mig till en majoritet, i en sednare votering samma dag bifalla den under vissa förutsättningar; men, då hvarenda af dessa föll, och jag med mitt nej vid voteringarne motsagt hvartenda moment, som blifvit uppstäldt för denna nämnds bildande, sådan den nu uppträder så anser jag mig fullt berättigad, att den nu helt och hållet ogilla, och att här uttala min fristående öfvertygelse , att dessa statsreglerings-frågor vida bättre afgöras genom en sammanräkning af båda kamrarnas gemensamma röstetal till enkel pluralitet, så som i Wärtemberg sker och som hr Justitieombudsman Landin har föreslagit vid den nämnda sednare votering under den 3 Februari, men hvilken jag då ej kunde biträda, enär jag då ännu trodde på möjligheten af en förening, den jag på allt sätt ville söka bereda, och då detta förslag ej fick en ends röst för sig, mera än motionärens egen. Bland de många fördelar, som detta förslag om sammanräknandet af båda kamrarnes röster innebär, vill jag här blott anföra, att hvarje riksdagsman får göra sin egen röst gällande och hebhöfver ej ställa sig under nämndens målsmansskap: att således hele Irepresentationens beslut vid hvarje fråga inhemtas och att derigenom en absolut majoritet funnes i stället för den ovissa, som utrönes af de Förstärkta l Utskottens eller Nämndernas voteringar — dels och att den talrikare kammaren, som både representerar ett ojemförligt större antal skattdragande samt jemväl i totalbelopp en större förmögenhet, än den första kammaren, äfven finge det större inflytande på bestämmandet af statsbidragen, hvilken jag å denna städse önskat att bevara, enär skattebördorna utur hvilken synpunkt man än vill se saken, likvä lalltid kännas så betydligt tyngre för dessa mindre bemedlade, än för de förmögnare klasserna. Vid öfverläggningarna inom denna kommittå ha ljag derföre städse förklarat, att jag endast undel förutsättning af denna billiga öfvervigt åt andre kammaren vid beskattningsrättens utöfvande, kunde medgifva Konungen rätt att utnämna ända till er tredjedel af första kammarens ledamöter, hvilker förstärkning åt Konungamakten jag ej velat mot säga, blott den ingalunda utöfvar ett större infly tande på beviljandet af skatterna, än detta förslag innebär. Slutligen och då kommitteen, efter min tanka verkligen lyckats att, för sammansättningen af en: kammaren, lägga en grund, på hvilken framtider torde komma att bygga och möjligen äfven i öfrig framställa ett och annat, som ej vore förtjent a den förkastelsedom, hvilken man tyckes vilja fäll öfver förslaget, redan innan det i sin helhet fram trädt, så hade det nog Varit väl värdt för de när varande att uppoffra något af de enskilda menin garna, för att komma till ett någorlunda enigt be slut i afseende på det hela, och dermed möjliger bereda detta arbete ett bättre öde, än det, som nt hotar detsamma, att nemligen endast läggas til handlingarna, en utgång, hvilken åtminstone de tvenne i dessa frågor oförenliga sidorna, under för hoppning hos båda att framdeles åt sig vinna större fördelar, troligen komma att med lika nit bearbeta utan afseende på den oroliga väntan, hvaråt fäder neslandet för en längre tid lemnas under strider dem emellan. En bättre utgång hade dock för den närmast framtiden fosterlandsvännen, både för Regeringen: och folkets skull, haft skäl att önska. Stockholm Juni 1847. Maur. Sahlin. Efter att, i öfverensstämmelse med de af kongl kommitteen uti sitt afgifne betänkande framställd motiver, hafva biträdt kommittåens beslut att grund; Isitt förslag till förbättring af fäderneslandets kon Istitutionella samhällsskick på principen af allmänn I val, såsom form för en ny folkrepresentation, — ha agn icke tvekat. att i min mån understödia den a