miens årshögtid, den 22 i förra månaden, hölls den vanliga prisutdelningen, dervid ett dygdepris, om 5000 francs, det högsta som utdelades, jemte en guldmedalj, gafs åt ett fruntimmer, vid namn Madeleine Blancet, för menskligt och modigt uppförande under upploppen i Bezencais. Dessutom utdelades fem andra dygdepris, om 2000 francs, fem medaljer, om 4000 fr., och fem, om 800 francs hvardera. Åtskilliga pris för litterära arbeten utdelades derefter. Hr Cauchy erhöll ett pris af 3000 francs för en skrift om dueller, och hr Crousemain ett dylikt för populära och nyttiga skrifter för allmogen. För historiska och moraliska skrifter, poemer, öfversättningar m. m. utdelades ett antal priser, ifrån 23,000 till 1000 francs. — I Quartier-latin i Paris lefde en sångare och en dansös tillsammans. Sångaren sjöng något sämre än Duprez och dansösen piruetterade icke fullt så bra som Fanny Elssler. -De bodde gemensamt i ett hotel garni och lefde af potates, som de hade insåmlat på sina konstresor i provinserna. I början hade de hvardera sitt eget lilla rum, men då de ingått närmare bekantskap med hvarandra, sammanslogo de af ren ekonomi båda rummen till ett. Men icke en gång denna association ville hjelpa; deras elände blef allt större och större, så att dansösen icke hade någon sko mer, utan måste öfva sina pas i bara fötterna, likasom en bajadere, och sångaren nödgades sälja sin halsduk för att få råd att dricka en äggtoddy en vacker dag, som han blifvit hemsökt af heshet. Under denna förlägenhet läste de i Moniteur des Theatres följande annons: För teatern i A sökes en första dansör och en primadonna. Tiotusen francs i lön och reseomkostnaderna. — Sångaren utstötte en suck i essmoll och dansösen gjorde ett entrechat å six. — Skada, att jag ej har någon röst! sade hon. Sångaren gjorde en liflig rullad och utbrast derefter: E4 bion, låt oss resa, det skall nog gå Fjorton dågar derefter satte teateraffischen i A hela befolkningen i rörelse. Den anmälte nemligen, att Zephyrin, första dansör vid teatern i Stockholm, cch Sennora Melina, en nyss från Italien anländ primadonna, skulle uppträda för första gången. Representationen egde rum och debutanterna blefvo öfverhöljda med bifall och kransar. Man gjorde väl den anmärkningen, att Zephyrin hade nog späda lemmar och fina former för att vara en karl, och att den intressanta Melina hade en nog manlig stämma, men man öfversåg gerna dessa små brister för den enas behagliga rondes des jambes och den andras kraftiga toner, och applåderade af bjertans grund. — Nå, sade sångaren, i det han tog af sig sitt förkläde, hvad säger du om min id? — Den var förträfliig,, svarade Zephyrin, i det hon tog på sig en underkjol. — Aldrig har jag haft anledning att tacka naturen så mycket som i dag, sade Melina. — Och hvarföre det? — För det den gifvit mig så små fötter och intet skägg. — Det roligaste af allt är, att jag hittills städse har blifvit uthvisslad, hvar jag låtit se mig. — Sammalunda har det gått med mig; det var en ypperlig idt att vi bytte kön! — De nyengagerade medlemmarne vid teatern i A firade hela åtta dagarne i ända samma triumfer; derefter försvunno plötsligen både dansören och sångerskan. Zephyrin lät med alla sina piruetter och entrechats föra sig till London af en enge!sk lord, och Melina följde med 42,000 francs arfvode en friherrinna till Petersburg såsom sällskapsdam. — Lora MONnTtEz har till en borgare i Näörnberg hållit följande tal om sin verksamhet, hvilket sedan blifvit upptaget af Hamburger Corresp. och andra tyska tidningar: Hvarföre hatar och smädar mig deita folk? Jag har endast gjort det godt. Jag har befriat det från det högst tryckande och förderfliga papistiska oket och detta ingalunda af egennytta eller för egna fördelar; ty, om jag hållit med jesuiterna, skulle jag dragit stora summor af dem och fört ett mycket trankilare lifp. Under fortsättningen af sitt tal sade hon sig vara stolt deröfyer, att hafva. bidragit till skingrandet af oenigheten och återställandet af den fullkomligaste endrägt inom samhällets högsta regioner. Hyad jag egem — fortfor hon — delar jag gerna med mig åt edra behöfvande, hvad viljen j mer? Eller blygens j för mina välgerningar, derför att jag är qvinna och förer ett fritt lif? Huru inskränkta ären j då icke! Qvinnan är af naturen icke sämre än mannen, och hvarje natur förmår icke foga sig inom förhållandenas trånga skrankor. Gud har ganska visligen skapat äfyen sådana väsenden, som jag är. Edra döttrar och hustrur hafva icke störtat någon jesuitisk minister, och edra männer och landtdagar hafva icke heller med sitt tråkiga bråk förmått det. Kyssen derför mina händer oc tacken Gud, alt j hafven mig! Mindre nådig skall signoran imedlertid hafva varit vid badet i Bröckenau, hvarest hon, såsom en tidning, efter flere ögonvittnens intyg, berättat, skall hafva visat ett ganska despotiskt Jynne, med parasolletten slagit hatten af herrar, som vägrat helsa på henne på promenaden m. m. (Läsebibl.) . — EN FATTIG SATE. Då man promenerar på boulevard des Italiens i Paris; ser man ett af de största varumagasiner i staden, på hvars skylt läses orden Un pauvre diablen. Grundläggaren till detta magasin var en ytterst skicklig och i hög grad aktningsvärd köpman, hvilken genom soliditet, affärskännedom och verksamhet, ifrån en liten bod, arbetade sig upp, så att han, från att vara un pauvre diablen, blef millionär. Då rådgjorde han en vacker dag med sin hustru och fann, att 409,000 franes räntor voro tillräckliga för deras behof, och de beslöto att icke mer ackumulera sin egendom. Herr pauvre diable kallade således tillsammans sina commiser, tog afsked af dem och föreställde dem deras blifvande husbonde, nemligen den öfver denna oväntade lyckan helt förbluffade förste bokhållaren, om hvars skicklighet han genom mångårig tjenst var öfvertygad. Men för att icke sätta lyckan så helt och hållet på ett kort, somman säger, träffade han följande högst intressanta: förordnande, genom hvilket han skapade lika många lyckliga menniskor, som skickliga köpmansämnen. . Han bestämde nemligen, att förste commisen eller bokhållaren så länge skulte förestå rörelsen; till dess han samlat en vinst, som afkastade 39,000 francs i räntot. Då skulle hav under samma vilkor afträda handeln åt sin för