miens årshögtid, den 22 i förra månaden, hölls den
vanliga prisutdelningen, dervid ett dygdepris, om
5000 francs, det högsta som utdelades, jemte en
guldmedalj, gafs åt ett fruntimmer, vid namn Ma-
deleine Blancet, för menskligt och modigt uppfö-
rande under upploppen i Bezencais. Dessutom ut-
delades fem andra dygdepris, om 2000 francs, fem
medaljer, om 4000 fr., och fem, om 800 francs
hvardera.
Åtskilliga pris för litterära arbeten utdelades der-
efter. Hr Cauchy erhöll ett pris af 3000 francs
för en skrift om dueller, och hr Crousemain ett
dylikt för populära och nyttiga skrifter för allmo-
gen. För historiska och moraliska skrifter, poemer,
öfversättningar m. m. utdelades ett antal priser,
ifrån 23,000 till 1000 francs.
— I Quartier-latin i Paris lefde en sångare
och en dansös tillsammans. Sångaren sjöng något
sämre än Duprez och dansösen piruetterade icke fullt
så bra som Fanny Elssler. -De bodde gemensamt i
ett hotel garni och lefde af potates, som de hade
insåmlat på sina konstresor i provinserna. I början
hade de hvardera sitt eget lilla rum, men då de
ingått närmare bekantskap med hvarandra, samman-
slogo de af ren ekonomi båda rummen till ett.
Men icke en gång denna association ville hjelpa;
deras elände blef allt större och större, så att dansö-
sen icke hade någon sko mer, utan måste öfva si-
na pas i bara fötterna, likasom en bajadere, och
sångaren nödgades sälja sin halsduk för att få råd
att dricka en äggtoddy en vacker dag, som han
blifvit hemsökt af heshet. Under denna förlägenhet
läste de i Moniteur des Theatres följande annons:
För teatern i A sökes en första dansör och en
primadonna. Tiotusen francs i lön och reseom-
kostnaderna. — Sångaren utstötte en suck i ess-
moll och dansösen gjorde ett entrechat å six. —
Skada, att jag ej har någon röst! sade hon. Sån-
garen gjorde en liflig rullad och utbrast derefter:
E4 bion, låt oss resa, det skall nog gå Fjorton
dågar derefter satte teateraffischen i A hela befolk-
ningen i rörelse. Den anmälte nemligen, att Ze-
phyrin, första dansör vid teatern i Stockholm, cch
Sennora Melina, en nyss från Italien anländ prima-
donna, skulle uppträda för första gången. Repre-
sentationen egde rum och debutanterna blefvo öf-
verhöljda med bifall och kransar. Man gjorde väl
den anmärkningen, att Zephyrin hade nog späda
lemmar och fina former för att vara en karl, och
att den intressanta Melina hade en nog manlig
stämma, men man öfversåg gerna dessa små brister
för den enas behagliga rondes des jambes och den
andras kraftiga toner, och applåderade af bjertans
grund. — Nå, sade sångaren, i det han tog af sig
sitt förkläde, hvad säger du om min id? — Den
var förträfliig,, svarade Zephyrin, i det hon tog på
sig en underkjol. — Aldrig har jag haft anledning
att tacka naturen så mycket som i dag, sade Me-
lina. — Och hvarföre det? — För det den gif-
vit mig så små fötter och intet skägg. — Det ro-
ligaste af allt är, att jag hittills städse har blifvit
uthvisslad, hvar jag låtit se mig. — Sammalunda
har det gått med mig; det var en ypperlig idt att
vi bytte kön! — De nyengagerade medlemmarne
vid teatern i A firade hela åtta dagarne i ända
samma triumfer; derefter försvunno plötsligen både
dansören och sångerskan. Zephyrin lät med alla si-
na piruetter och entrechats föra sig till London af
en enge!sk lord, och Melina följde med 42,000
francs arfvode en friherrinna till Petersburg såsom
sällskapsdam.
— Lora MONnTtEz har till en borgare i Näörn-
berg hållit följande tal om sin verksamhet, hvilket
sedan blifvit upptaget af Hamburger Corresp. och
andra tyska tidningar: Hvarföre hatar och smädar
mig deita folk? Jag har endast gjort det godt. Jag
har befriat det från det högst tryckande och för-
derfliga papistiska oket och detta ingalunda af egen-
nytta eller för egna fördelar; ty, om jag hållit med
jesuiterna, skulle jag dragit stora summor af dem
och fört ett mycket trankilare lifp. Under fortsätt-
ningen af sitt tal sade hon sig vara stolt deröfyer,
att hafva. bidragit till skingrandet af oenigheten och
återställandet af den fullkomligaste endrägt inom
samhällets högsta regioner. Hyad jag egem —
fortfor hon — delar jag gerna med mig åt edra
behöfvande, hvad viljen j mer? Eller blygens j för
mina välgerningar, derför att jag är qvinna och förer
ett fritt lif? Huru inskränkta ären j då icke! Qvin-
nan är af naturen icke sämre än mannen, och hvarje
natur förmår icke foga sig inom förhållandenas trånga
skrankor. Gud har ganska visligen skapat äfyen
sådana väsenden, som jag är. Edra döttrar och
hustrur hafva icke störtat någon jesuitisk minister,
och edra männer och landtdagar hafva icke heller
med sitt tråkiga bråk förmått det. Kyssen derför
mina händer oc tacken Gud, alt j hafven mig!
Mindre nådig skall signoran imedlertid hafva va-
rit vid badet i Bröckenau, hvarest hon, såsom en
tidning, efter flere ögonvittnens intyg, berättat, skall
hafva visat ett ganska despotiskt Jynne, med para-
solletten slagit hatten af herrar, som vägrat helsa
på henne på promenaden m. m. (Läsebibl.) .
— EN FATTIG SATE. Då man promenerar på
boulevard des Italiens i Paris; ser man ett af de
största varumagasiner i staden, på hvars skylt läses
orden Un pauvre diablen. Grundläggaren till detta
magasin var en ytterst skicklig och i hög grad akt-
ningsvärd köpman, hvilken genom soliditet, affärs-
kännedom och verksamhet, ifrån en liten bod, ar-
betade sig upp, så att han, från att vara un pauvre
diablen, blef millionär. Då rådgjorde han en vac-
ker dag med sin hustru och fann, att 409,000 franes
räntor voro tillräckliga för deras behof, och de be-
slöto att icke mer ackumulera sin egendom. Herr
pauvre diable kallade således tillsammans sina com-
miser, tog afsked af dem och föreställde dem deras
blifvande husbonde, nemligen den öfver denna ovän-
tade lyckan helt förbluffade förste bokhållaren, om
hvars skicklighet han genom mångårig tjenst var
öfvertygad. Men för att icke sätta lyckan så helt
och hållet på ett kort, som- man säger, träffade han
följande högst intressanta: förordnande, genom hvil-
ket han skapade lika många lyckliga menniskor,
som skickliga köpmansämnen. . Han bestämde nem-
ligen, att förste commisen eller bokhållaren så länge
skulte förestå rörelsen; till dess han samlat en vinst,
som afkastade 39,000 francs i räntot. Då skulle
hav under samma vilkor afträda handeln åt sin för-