riska talanger hos flere al dem, göra sina åsigter; gällande i Presteståndet emot den: biskop: liga sidans, annat än få gånger undantagsvis, såsom vi ofvanföre nämnt? ; Minerva säger vidare, att den stora pluraliteten af presteståndet, eller kyrkoherdarne, i sina yttranden och vota handlat fallkomligt oberoende af allt biskopligt inflytande. I visst hänseende kan deita väl ega sin rigtighet; ty det är obestridligt, -att många af riksdagsmännen inom presteståndet tänka i politiskt -hänseende fullkomligt lika med biskoparne, och att det således visserligen icke behöfves något bemödande. från dessas; sida för att förmå dem att följa den politiska stråt, biskoparne vandra. Men en annan fråga är den: genom hvad inflytande kommo desse män att blifva riksdagsfullmäktige? Det hörer ingalunda till statshemligheterna, att de flesta biskopar förmå ganska mycket vid valen inom sina stift, och om vi gerna tro, att hvarken t. ex. hr biskop Holmström eller hr biskop Nibelius på mågot säkt söka imponera på riksdagsfullmäklige från sina stift, vid diskussionerna och beslutea inom slåndet, så hindrar det icke, att dessa biskopar, genom det anseende och inflytande de ega bos sitt presterskap, ganska mycket kunnat bidraga till de:as val. Och då behöffes ju intet imponerande af den:biskopliga myndigheten, :sedan de kommit till riksdagen — deras tänkesätt äro kända och pröfvade förut. Det är således obestridligt, att biskoparne i afseende på pluraliteten af riksdagspresterne alldeles icke. behöfva göra sig besvär att imponera; sakerna gå nog bra, slikt förutan. Man har väl aldrig hört talas om, att någon biskop behöft begagna sitt inflytande, för att förmå hrr Chr. Stenhammar, Reuterdahl och Anjou att följa fanan. — Tidningen Najaden, som utgifves i Carlskrona, har under lång tid haft en artikelföljd, kallad: Några reflexioner öfver Kongl. Maj:ts Flotta, hvari klagomål anförts öfver de principer som följas, så väl vid befordringar, som vid kommenderingar inom flottan. Vi anse oss visst icke kompetente att bedöma dessa ämnen; men tillstå, alt mycket af Najadens anmärkningar synas egnade att ingifva tvekan, om rättvisa och vapnets intresse alltid blifvit så iakttaget, som det bordt. Det är dessutom lika svårt, som obehagligt, för tidningspressen att yttra sig öfver personliga förhållanden, men följande i Najaden införda artikel synes oss i allmänhet vara så förtjent af uppmärksamhet, att vi trott oss böra införa den, emedan deri På ett ganska sakrikt sätt besvaras den föresatta frågan: Är det af vigt, hur sjö-kommenderingarne uppgöras? Vi äro skyldige törklara, hvarföre vi betviflat, att berättelsen om kommenderingen å korvetten Najaden var allvar, och se här skälen. ena sidan hafva vi alltid ansett, alt i en marin Med ringa öfning bör, så vidt ske kan, kommenderingar ske någorlunda i tur (såsom regel åtminstone), så att någorlunda rättvisa veder:ares alla. ÅA den andra hafva vi alltid ansett just dessa års-expeditioner, till exercis och en första lärospån, en invigning i tjensten för 14 af de yngre Officerarne, vara af den beskaffenhet, att om ändamålet skall vinnas, måste befälet här väljas med största urskiljning och afseende på detta speciella ändamål. Det ligger således, efter vår tanka, ingenting för, till andra expeditioner alldeles ypperliga, Chefer, Sekonder oeh Officerare förnärmande, om de anses icke passa specielt för denna. Atltnu med någorlunda rättvisa förena dessa bådal principer, utgör visserligen en svår, ehuru ingalunda omöjlig sak, men vi hafva också aldrig påstått, och ingen bör inbilla sig, att det är så lätt att vara Sjö-Minister; och för att uppgöra sådana på en gång för personerne någorlundal rättvisa och för saken gagnande och ändamiålsenliga kommenderingar, fordras, förutom oväldli och stål-sättning mot alla möjliga konsiderationer, äfven en kännedom om personalen, denl vederbörande vid ganska många af sednare årens. kommenderingar och deras sammansättningar, li efter allt hvad vanligt menniskoförstånd räcker ! till att inse, icke äga. Dels emedan, som ofvanli — 20 Tr rn ner