SET ON),
EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET
—
TREDJE DELEN.
. TRETTIOFEMTE KAPITLET.
Sedan våra båda fruntimmer morgonen derpå druckit
sitt kaffe, gingo de straxftill sina sysslor. Prostinnan välde.
Albertina satt vid ett broderi, och lilla Albert drog om-
kring på golfvet med en barnvagn. Vid anblicken af de
älskage pacet lyckönskade modren sig till det steg, hor
tagit, hon behöfde nu ej mera !emRa SN son, och insåg
tydligt, att aktrisen endast tillfälligtvis får vara maka oct
mor.
I dessa betraktelser stördes hon af ett häftigt bultande
på dörren; hon for upp af förskräckelse.
Prostinnan släppte skottspolen under utropet:
Hvad i Herrans namn är på färde?
Båda sprungo ut i yttre rummet. Prostinnan öppnad:
dörren, och... den alltid olycksbådande Berg steg in, mec
tvänne polisbetjenter tätt i spåren efter sig.
Berg var, om aan så får kalla det, Albertinas olycks-
fågel. Vid hans åsyn bleknade hon, och de trenne karlarne
vexlade betydelsefulla blickar sins emellan.
Prostinnan stod bestört, hennes hjerta slog häftigt, men,
som hon naturligtvis ej kuzde känna samma afsky för Berg.
som Albertina, blef hon äfven mindre förskräckt.
Berg vände sig till hocne.
Förlåt, fru prostinna, alt vi tränga 0:s in så här; mer
denna qvinna, han pekade på Albertina, är anklagad föl
stöld, och husvisitation måste anställ:s.
Albertina insåg i ögonblicket, att, om Berg anklaga
henne, skulle hon nog på ett eller annat sätt befinna:
broitslig. Hon dånade.
Der scr man!
hån gränsande likg :
Berg hade nu vunnit sitt första syfte, nemligen att sält
henn2 i ett tillstånd af overksamhet.
e en af polisbotienterna, med til
1 ) Se A. B. Ja 39—499; 105, 108, 109, 112, 1435, 115, 1185
412 —1921, 152—136, 138—442, 146, 147, 249, 150, 157—174