SET ON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET — TREDJE DELEN. . TRETTIOFEMTE KAPITLET. Sedan våra båda fruntimmer morgonen derpå druckit sitt kaffe, gingo de straxftill sina sysslor. Prostinnan välde. Albertina satt vid ett broderi, och lilla Albert drog omkring på golfvet med en barnvagn. Vid anblicken af de älskage pacet lyckönskade modren sig till det steg, hor tagit, hon behöfde nu ej mera !emRa SN son, och insåg tydligt, att aktrisen endast tillfälligtvis får vara maka oct mor. I dessa betraktelser stördes hon af ett häftigt bultande på dörren; hon for upp af förskräckelse. Prostinnan släppte skottspolen under utropet: Hvad i Herrans namn är på färde? Båda sprungo ut i yttre rummet. Prostinnan öppnad: dörren, och... den alltid olycksbådande Berg steg in, mec tvänne polisbetjenter tätt i spåren efter sig. Berg var, om aan så får kalla det, Albertinas olycksfågel. Vid hans åsyn bleknade hon, och de trenne karlarne vexlade betydelsefulla blickar sins emellan. Prostinnan stod bestört, hennes hjerta slog häftigt, men, som hon naturligtvis ej kuzde känna samma afsky för Berg. som Albertina, blef hon äfven mindre förskräckt. Berg vände sig till hocne. Förlåt, fru prostinna, alt vi tränga 0:s in så här; mer denna qvinna, han pekade på Albertina, är anklagad föl stöld, och husvisitation måste anställ:s. Albertina insåg i ögonblicket, att, om Berg anklaga henne, skulle hon nog på ett eller annat sätt befinna: broitslig. Hon dånade. Der scr man! hån gränsande likg : Berg hade nu vunnit sitt första syfte, nemligen att sält henn2 i ett tillstånd af overksamhet. e en af polisbotienterna, med til 1 ) Se A. B. Ja 39—499; 105, 108, 109, 112, 1435, 115, 1185 412 —1921, 152—136, 138—442, 146, 147, 249, 150, 157—174