AU YTISRKA AMIGA ILAS VLAGIV SAVA UV UPS HIVADvA
inom Norge, som finnas förtjenta af aktning
cch u;pmiärksamhet.
— Hr Scbnötzinger har återkommit hit frin
sin resa till Wien och lärer medföra ett ej o-
betydligt antal nya musikalier och äfven nya
instrumenter. (St. D.)
Il Det allvar och den konseqvens, hvarmed
en reduktion af importtullarna inom den Ty-
ska Zollverein och ett allmänt framskridande j
tillämpningen af den fria handelns grundsatser
fortfara att påyrkas i Preussens officiella tid-
ning, utgöra ett intressant motstycke till de
här, under de sista riksdagarne, högtidliga för-
säkringar, som af en viss för ändarnålet beställd
författare, särdeles i tidningen Freja, äfvensom
af åtskilliga det absoluta prohibitifsystemets
anhängare gjordes till allmänheten, att Preus-
sen och de öfriga tyska staterna ständigt ökade
sitt skyddstullssystem. Aftonbladet förklarade
redan på den tiden, och ådagalade med jem-
förelser mellan då gällande Zollvereinstaxan och
den svenska tulltariffen, att dessa försäkringar
voro osanna; men detta togs då mycket illa,
under det allmänna påståendet, att vi icke
kände till dessa affärer, o. s. v. Genom det
utdrag utur Allgem. Preusische Zeitung, som
vi i början af denna vecka meddelade, är det
nu klarligen ådagalagdt, att en fri handel ut-
gjort hufvudgrundsatsen för Preussens handels-
lagstiftning ända sedan 24807, och att hela den
tyska tullföreningen baserats på Preussens grund-
satser för finans och handel.
I en påföljande artikel har samma tidning
sedan framlagt flera ytterligare argumenter, för
att visa nödvändigheten af ett omedelbart och
mera afgörande steg i den fria handelns rikt-
ning. Efter alt förut hafva visat, att den Preus-
siska tariff, som ursprungligen antogs af tull-
föreningen, af Preussens statsmän betraktades
blott såsom en interimstariff, att förmildra öf-
vergången från ett prohibitift och restriktifi
system till en fri handel, visar författaren nu,
att äfven Sachsen, Böjern och Wärtemberg
antogo nämnde tariff under den utiryck-
liga förutsättningen, att den skulle betrak-
tas såsom en interimstar. ff. De förklarade
t. ex., att tullen på fremmande bomullsgarn
(ehuru icke hälften så hög som hör i Sverge)
var högre, än att deras väfverifabriker kunde
bära sig dermed, men gingo in på det tempo-
rära skydd, som den Jlemnade de preussiska
spinnerierna, under förmodan, att det i preus-
siska författningen af 1818 gilna löfte och för-
behåll om successiv reduktion af tullarna skulle
bringas till verkställighet. Ifrån denna fram-
ställning af det förflutna öfvergår författaren
sedan till en dylik om nödvändigheterna för
framtiden. Han erinrar de stater, hvilka er-
farit nyttan af att nedbryta en mängd af de
inre tullordningar, hvilka genomskuro och af-
stängde de tyska länderna från hvarandra, om
möjligheten att få dessa onerösa hinder helt
och hållet upphäfna och hela Tysklands inre
trafik alldeles frigjord. Han visar också, alt
den tyska handelns nationaliserande endast kan
vinnas genom att förvandla tullföreningens nu-
varande skyddstullar hufvudsakligen till reve-
nytullar. Mecklenburg har ingen importtull;
Hansestäderna taga endast en afgilt af 1, till
2,:dels procents transitoafgift på varor, som in-
komma sjövägen, och Iannovers och Olden-
burgs tariffer äro mycket ligre än Preussens
eller tullföreningens. Mecklenburgs ständer
hafva förklarat, att de icke vilja underkasta sig
några andra än revenytullar (sådana som upp-
bäras i och för statsinkomsterna); Hansestä-
derna hafva flera gånger tillkännagifvit sin mot-
vilja mot ett proektifsystem, hvaraf de hafva
mycket att förlora men intet att vinna, och
Hannover söker att upprätta en tullförening
inom det tyska förbundets gränsor, grundad
på låga tullafgifter endast för statsinkomstens
skull. På dessa skäl appellerar den preussiska
officiella tidningen till alla de stater, som ut-
göra tullföreningen, att om de önska se tysk
företagsanda, tysk industri och tyskt kapital
utveckla Tysklands naturliga resurser till de-
ras fulla vidd, jemväl förena sig om deras e-
manciperande ifrån de ännu återstående fjett-
rarna af alla inre tullinier, samt upphäfvandet
af alla tulläfgifter på den utländska handeln,
med undantag af dem, som fordras i och för
statens inkomster.
Vi hafve ansett det tjenligt att meddela
denna underrättelse om förhållandena i Tysk-
land och de gällande åsigterna derstädes på den
-inflytelserikaste punkten, egentligen för att fö-
rekomma den händelsen, att man vid den instun-
dande riksdagen ånyo kunde framkomma med
förespeglingar, att prohibitif- eller det så kal-
lade skyddssystemet går framåt i andra länder.
Det är också intressant att se den fuiikomliga
tystnad Svenska Minerva nu iakttager rörande
tullfrågornas närvarande ställning i Tyskland,
alltsedan vi vederlade hennes lilla diktförsök i
afseende på opinioren om bomullsgarnstullen.
Sannolikt har hon också ingenting mer attsäga
derom, i fall det ej tilläfventyrs kunde vara,
att preussiska regeringen är köpt af England,
för att förgöra den inhemska industrien, eller
något dylikt.
I öfrigt är bärmed ingalunda vår mening att
det vore nyltigt att här i Sverge sätta alla im-
porttullar så lågt, att äfven det rödvändigaste
skyddet för de inhemska fabrikerne skulle för-
svinn. Vi upprepa blott hvad vi många gån-
ger förut yttrat, att man 1 första rummet bör
mem ETEN EEE DNE EA
döden skörda något af föremålen för hennes
TJA AARAK Am AA
RR 1 I KS I PA I