AU YTISRKA AMIGA ILAS VLAGIV SAVA UV UPS HIVADvA inom Norge, som finnas förtjenta af aktning cch u;pmiärksamhet. — Hr Scbnötzinger har återkommit hit frin sin resa till Wien och lärer medföra ett ej obetydligt antal nya musikalier och äfven nya instrumenter. (St. D.) Il Det allvar och den konseqvens, hvarmed en reduktion af importtullarna inom den Tyska Zollverein och ett allmänt framskridande j tillämpningen af den fria handelns grundsatser fortfara att påyrkas i Preussens officiella tidning, utgöra ett intressant motstycke till de här, under de sista riksdagarne, högtidliga försäkringar, som af en viss för ändarnålet beställd författare, särdeles i tidningen Freja, äfvensom af åtskilliga det absoluta prohibitifsystemets anhängare gjordes till allmänheten, att Preussen och de öfriga tyska staterna ständigt ökade sitt skyddstullssystem. Aftonbladet förklarade redan på den tiden, och ådagalade med jemförelser mellan då gällande Zollvereinstaxan och den svenska tulltariffen, att dessa försäkringar voro osanna; men detta togs då mycket illa, under det allmänna påståendet, att vi icke kände till dessa affärer, o. s. v. Genom det utdrag utur Allgem. Preusische Zeitung, som vi i början af denna vecka meddelade, är det nu klarligen ådagalagdt, att en fri handel utgjort hufvudgrundsatsen för Preussens handelslagstiftning ända sedan 24807, och att hela den tyska tullföreningen baserats på Preussens grundsatser för finans och handel. I en påföljande artikel har samma tidning sedan framlagt flera ytterligare argumenter, för att visa nödvändigheten af ett omedelbart och mera afgörande steg i den fria handelns riktning. Efter alt förut hafva visat, att den Preussiska tariff, som ursprungligen antogs af tullföreningen, af Preussens statsmän betraktades blott såsom en interimstariff, att förmildra öfvergången från ett prohibitift och restriktifi system till en fri handel, visar författaren nu, att äfven Sachsen, Böjern och Wärtemberg antogo nämnde tariff under den utiryckliga förutsättningen, att den skulle betraktas såsom en interimstar. ff. De förklarade t. ex., att tullen på fremmande bomullsgarn (ehuru icke hälften så hög som hör i Sverge) var högre, än att deras väfverifabriker kunde bära sig dermed, men gingo in på det temporära skydd, som den Jlemnade de preussiska spinnerierna, under förmodan, att det i preussiska författningen af 1818 gilna löfte och förbehåll om successiv reduktion af tullarna skulle bringas till verkställighet. Ifrån denna framställning af det förflutna öfvergår författaren sedan till en dylik om nödvändigheterna för framtiden. Han erinrar de stater, hvilka erfarit nyttan af att nedbryta en mängd af de inre tullordningar, hvilka genomskuro och afstängde de tyska länderna från hvarandra, om möjligheten att få dessa onerösa hinder helt och hållet upphäfna och hela Tysklands inre trafik alldeles frigjord. Han visar också, alt den tyska handelns nationaliserande endast kan vinnas genom att förvandla tullföreningens nuvarande skyddstullar hufvudsakligen till revenytullar. Mecklenburg har ingen importtull; Hansestäderna taga endast en afgilt af 1, till 2,:dels procents transitoafgift på varor, som inkomma sjövägen, och Iannovers och Oldenburgs tariffer äro mycket ligre än Preussens eller tullföreningens. Mecklenburgs ständer hafva förklarat, att de icke vilja underkasta sig några andra än revenytullar (sådana som uppbäras i och för statsinkomsterna); Hansestäderna hafva flera gånger tillkännagifvit sin motvilja mot ett proektifsystem, hvaraf de hafva mycket att förlora men intet att vinna, och Hannover söker att upprätta en tullförening inom det tyska förbundets gränsor, grundad på låga tullafgifter endast för statsinkomstens skull. På dessa skäl appellerar den preussiska officiella tidningen till alla de stater, som utgöra tullföreningen, att om de önska se tysk företagsanda, tysk industri och tyskt kapital utveckla Tysklands naturliga resurser till deras fulla vidd, jemväl förena sig om deras emanciperande ifrån de ännu återstående fjettrarna af alla inre tullinier, samt upphäfvandet af alla tulläfgifter på den utländska handeln, med undantag af dem, som fordras i och för statens inkomster. Vi hafve ansett det tjenligt att meddela denna underrättelse om förhållandena i Tyskland och de gällande åsigterna derstädes på den -inflytelserikaste punkten, egentligen för att förekomma den händelsen, att man vid den instundande riksdagen ånyo kunde framkomma med förespeglingar, att prohibitifeller det så kallade skyddssystemet går framåt i andra länder. Det är också intressant att se den fuiikomliga tystnad Svenska Minerva nu iakttager rörande tullfrågornas närvarande ställning i Tyskland, alltsedan vi vederlade hennes lilla diktförsök i afseende på opinioren om bomullsgarnstullen. Sannolikt har hon också ingenting mer attsäga derom, i fall det ej tilläfventyrs kunde vara, att preussiska regeringen är köpt af England, för att förgöra den inhemska industrien, eller något dylikt. I öfrigt är bärmed ingalunda vår mening att det vore nyltigt att här i Sverge sätta alla importtullar så lågt, att äfven det rödvändigaste skyddet för de inhemska fabrikerne skulle försvinn. Vi upprepa blott hvad vi många gånger förut yttrat, att man 1 första rummet bör mem ETEN EEE DNE EA döden skörda något af föremålen för hennes TJA AARAK Am AA RR 1 I KS I PA I