d YA I PARIS. i
Vi afsluta i dag meddelandet af de tal, somjc
hållits vid den ryktbara Reformbanketten på l:
Chateaurouge, nära Paris:
Pres:denten. Hr Marie, deputerad från Paris,
har ordet.
Hr Marie. Jag emottager med glädje i staden
Paris namn de sista ord vi uttalade och jag dric-
ker en skål för föreningen emellan Paris och de-
partementerna.
Från alla sidor: Ja! Hea Frankrikes förening! .
Hr Marie. M. H.! Föreningen har gjort sty-):
relsernas styrka emot folken; föreningen skall göra
folkens emot regeringarnas despotism. (Bra! bra!)
Frankrike har, tack vate dess mäktiga endrägt!
besegrat hvarje despotism uuder hvilken epok som
helst; först feodaldespotismen; så prestväldet; sedan
den absoluta monarkiens; tack vare denna mäktiga
endrägt, har det kunnat genomföra dessa stora re-
volutioner, hvarur framgått friheten, laglydnaden f
och denna heliga broderlighet, hvars framsteg vi
nyss prisat. (Bifall) — — — — — — —
a
ASKR
Man har sagt med skäl, att Paris -måste hafva
den första tanken, den första viljan, den förstn rö-
relsen; jag skulle vilja säga att det är dess rätt;
ty på denna Frankrikes allmänna mötesplats, på
denna teater, der alla utmärktheter, landet äger,
intaga sin plats, der är national-suveränitetens verk-
liga representation; den tanka som fattar, den vilja .
som befaller, den styrka som utför (lifligt bifall). —I
Men om initiativet tillhör Paris, måste också,
och vi hoppas detta, hela Frankrike svara på den
apell, som man gjort det. — — — — — — alla
tankar, all vilja måste blifva till en tanke, en vilja
och den sanna styrkan födas af denna enighet emel-
lan vilja och tanke. (Bifall) -
Det är på detta sätt, som vi kunna återeröfra
hvad som blifvit oss fråntagit, uppväcka detta folk,
som slumrar — — —
Jag upprepar ännu en gång:
För Frankrikes och departementernas förening!
Der är styrkan, der är det politiska lifvet; der är
folksuveränitetens fullkomliga triumf! (Starka och
uthållande applådissemanger.)
residenten. Hr Grister (medlem af central-
kommitteon) har ordet:
Hr Grister. Skål för förbättrande af Arbas-
klassernas tillstånd.
Allt göres genom folket; ingenting göres för det.
Det gifver sitt lif för friheten; det dör, utan att
eröfra henne.
Det uppfyller alla sina skyldigheter; det njuter af
ingen rättighet.
Det gifver oupphörligt; det får aldrig.
Skall då detta vara dess ständiga öde? (Nej! nej!)!
På en ryktbar tid, en tid full af ära och fara,
en tid så misstydd, så förklenad, men som dock
nu, Gud vare lofvad! med hvarje dag finner nya
och berömda försvarare, då Frankrike till sina barn
lät höra dessa ord af sorg: Fäderneslandet är i
fara! höjde sig ett utomordentligt rop af hänförelse
mot himlahvalfyet, förklarande för verlden, att det
pånyttfödda Frankrike och den uppkommande fri-
heten icke skulle förgås! f
Hvem höjde detta rop? Folket. Det var folket, ;
som besvarade den sublima appellen; folket, som, !
med nakna föller och utan bröd, men med foster- j
landskärleken i hjortat, kastade sig öfver de täta
motståndsmassorna, genombröt dem, och försking-
rade dem i hundrade fältslag. (Bravo! bravo!)
Det återkom, efter att hafva förjagat fienden från
fädernejorden, men, det återkom stympadt, för att
återtaga sitt förriga lif, beröfvadt sådant, som ingen
menniska borde sakna, eller dock ej beröfvas af sin
nästa: sitt lif af elände och smärta.
Sedermera år 1830:
Sågen j det icke då ånyo i rörelse, alltid sig likt,
uppresande sig, för att strida, segra, dö och lidal
ånyo.
fier segren nedlade det vapnen, och, med fulit
förtroende till oss, valmän, som det gjort till suve-
räner, återtog det sitt lif som folk, läggande i edra
Bänder omsorgen om dess framtid och öden.
Folket har gjort så mycket för oss: hvad hafva
vi gjort för det?
Intet! (Det är sant!)
Det är tid att göra det, mine herrar! Oss, pri-
vilegierade, tidens lycklige, tillhör att gifva uppsia-
get åt dessa förbättringar, som slutligen böra förskaffa
folket den rättvisa andel, det så ärofullt tillkämpat
sig, så ädelt, så väl förtjenat. (Ja! ja!)
Låtom oss fordra — men med kraft, med ihär-
dighet, ända tills rättvisa sker — politiska rättig-
heter för alla medborgare i vårt land;
Låtom oss fordra proportionär likhet i allmänna
beskattningen;
Låtom oss oafiåtligt fordra uppfostran för alla.
Slutligen, låtom oss utforska alla medel, för att
åt arbetaren gifva säkerhet för uppehället, då han
arbetar. (Ganska bra! ganska bra!)
Låtom oss ej tro oss hafva uppfyllt vårt åliggande
genom att åt den olycklige kasta en skilling af
medlidande. O! nej; det är ej genom barmhertig-
het blott, som verlden pånyttfödes; utan genom
bjelp, biträde, stöd, med ett ord genom Brödra-
skap. (Lifliga och långvariga bifallsrop!)
Härefter följde ett långt tal af hr de Beaumont,
äfven om de lägre klassarna, och som möttes af
allmänt bifall.
Presid. Er Rget har ordet.
Hr Riglet. Skål för tryckfriheten! denna de ci-
viliserade folkens andra sol.
Skål för den största utveckling af dess verksam-
het och dess frihet! - .
För detta våra rättigheter; och den politiska fri-
hetens palladium !
För er, som först låtit höra detta rop: Frihet:n
och Pressen! och som i vår politiska lagstiftning
infört denna-fruktbärande grundsats; en grundsats,
tyvärr allt ör ofta våldförd, men som vårt nit och
vår ihärdighet skola återställa till sin renhet.
För er, utmärkte män, som Frankrike saknar, så
stora genom mod och klokhet, och som i tryekfri-
hetens tideböcker efterlemnat så oförstörbara minnen:
Foy, Manuel, B. Constant, Canel, Chatelin, och dig,
Garnier Pagås, vår så angenäma och innerliga vän,
dig, som Frankrike i sin saknad dock hvarje deg
tackar för att du skänkt det din bror, din värdige
lärjunge! (Lifliga bifallsrop.)
För er, slutligen, kämpar af mindre ryktbarhet
måhända, men icke mindre hedervärda, hvilkas namn
och minnen äro inpräglade i våra bjertan — på eder
panna sätta 4847 års valmän en ny krans. (Ganska
bra!
För er, modige skriftställare, pressens utvalde, som
så värdigt vid denna fest föreställen henne, medlem-i
mar af detta nya s!ags prestadöme, I utöfning hvaraf
j så ädelt gån till edert ap-stolat, som på en gäng
innefatta domarens höga pligter och hämnarens!
Outtröttliga stridemän. som hvarje dag, med för-i
a mM sm m OK
IK